... att man faktiskt är ensam. Igår när Henke åkte var det såklart jobbigt men inte alls lika jobbigt som det är idag. Ikväll har jag verkligen känt den där ensamheten som jag avskyr så mycket. Den där tomheten som infinner sig, ingenting känns riktigt helt. Nästan trasigt inuti på något vis. Ingenting har varit bra. Film är tråkigt, serier är också skittråkigt, att läsa en bok är bara att glömma, spela är inget skoj och all tid framför skärmen är bara helt jävla värdelös. Är uppriktigt förvånad att jag ännu inte valt att gå och lägga mig.
Underligt hur kärleken ter sig. Man kan vara upp över öronen lycklig ena stunden och sedan platt som en pannkaka nästa. Lycka, saknad, längtan. Tre nyckelord för äkta kärlek! Jag känner dem allihop, utan och innan. Det är bara så förbannat jävla surt att mitt livs kärlek skall bo på en svåråtkomlig ö dit resan är lång och dyr. Skulle ge så mycket för att få vara tillsammans med honom nu.
Jag räknar dagarna till påsk då vi förhoppningsvis, om allt går som vi vill, får i alla fall några dagar tillsammans. All tid är värdefull. Bara att få ha varandra nära betyder så himla mycket. Åh, detta suger så hårt... Måtte det inte bli över en månad igen! <3
 |
| Älskar dig min finaste babe! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar