30 september 2013

Drick snyggt!

Jag tycker om att dricka snyggt. Jag dricker mitt kaffe snyggt och jag dricker min Pepsi Max snyggt aswell. Idag tog jag äntligen steget för att även dricka té snyggt. Har gått och fingrat på Sagaforms take away-mugg för té ett bra tag nu. Har ju en take away-mugg för kaffe från dem redan och är skapligt apnöjd med den! Och idag var det rea. 129 kronor istället för 179. Snåljåpen i mig skrek, stretade emot, men jag var bestämd... 

Köpte även ett supergott té nere på JamJam här i stan. Smak av smörkola. Så.jävla.gott! Så ljuvligt att jag faktiskt tänker unna mig ytterligare en kopp ikväll. Det är billig lyx det! Té och massor med levande ljus. Livet! 


29 september 2013

Mirror, mirror on the wall...


Det är inte ofta jag stör mig på människor eller känner för att klaga på dem. Lägger gärna min högst dyrbara energi på någonting annat. MEN(!) ibland får jag bara nog. Som ikväll till exempel. Tycker det är gnäll, gnäll, gnäll och återigen gnäll på hela min Facebookwall!

Och VISST, jag gnäller också ibland. Speciellt när jag tycker det är tufft i skolan och helst skulle lägga mig ned i en enda pöl. Men det finns liksom de som BARA gnäller på Facebook. Folk som inte gör annat än slänger ur sig skit. Speciellt irriterad blir jag på folk som slänger ur sig skit om andra människor. Och de som skriver kryptiska statusuppdateringar!

"Alltså hur kunde han göra sådär mot mig!" eller "Jag är så jävla förbannad på dig, din skithög! Brinn i helvetet!" eller "Jag vill aldrig mer se dig din idiot" eller "Åh, jag tycker så synd om dig, du kan inte vara lycklig". När man sedan frågar personen vad det är som har hänt (eller om någon annan kommenterar statusuppdateringen), vem han/hon snackar om, vad får man för svar då? "Jag vill inte prata om det" eller "ingen speciell". Every.fucking.time.standard!

MEN NÄHE?! Du la just upp en statusuppdatering som bara kokade av ilska, men du vill inte prata om det?! Du bara kände för att lägga upp det där inför alla dina 400 vänner på FB, men att prata om det går då bestämt INTE! Det vore ju sannerligen konstigt.

Jag fattar inte. Ärligt talat. Jag förstår inte. Vuxna människor som sitter och håller på såhär? Så som jag höll på när jag var kanske 15-16 bast och hade noll självkänsla. Då tyckte jag det var skithäftigt att hålla på sådär. Då tyckte jag det var skitkul att rikta mina aggressioner mot människor och hoppas att de skulle ta åt sig, för då kanske JAG kunde få känna mig lite häftig en stund. Kryptiska meddelanden på Lunarstorm eller Bilddagboken var the shit for real, det var det fräsigaste som fanns och helst skulle man slänga ur sig ett par tio stycken om dagen. Då var man riktigt hipp!

Tyckte man själv, i alla fall. 

Men hur häftigt är det egentligen att göra sådär? Nja, inte speciellt jättehäftigt, va. Ofta så slänger dessa människor ur sig påståenden om att andra människor inte skulle vara friska, att de människor de skriver om inte skulle ha mycket till liv eller att de skulle vara extremt olyckliga. Ironiskt, i min mening. 

Mycket ironiskt.

MEN, nu tänker jag släppa det här och sluta gnälla på de som gnäller. Var bara tvungen. I just had to, since I'm too cool for school. Men sluta gnäll på människor på Facebook för i h.e.l.v.e.t.e! Peace out and I wish you a happier life from now on. <3 

Shöpping i Stöckhölm!

Shoppingen i Stockholm är det ju inget fel på. Man hittar tammefan allt där! Jag personligen tycker inte att det blev sådär jättemycket shopping. Hade kunnat handla betydligt mer men jag försöker hålla lite hårt i plånboken just nu om det skulle bli nyår i Dublin. Utöver shoppingen jag lägger upp här blev det en skitsnygg skjorta från H&M med "nitknappar" och "skinnkrage" samt ett par haremsbrallor, även de från H&M.

Lyktor från Indiska. Har blivit en jävla sucker för "rostfärg". Alltså orange fast med lite brunt i. Höstfärg med andra ord. 29:-/styck. Fanns i massor med fina färger!


Det fick bli två muggar denna Stockholmsresa. Tror jag har kommit hem med en ny efter varje Stockholmsbesök. Sist var det en mugg från någon souvenirbutik i gamla stan med Marilyn Monroe-motiv. Höll väl i någon vecka sedan var motivet bortdiskat. Termosmuggen är från Lagerhaus och kostade 59:- om jag inte minns helt fel. Porslinsmuggen är från Indiska och kostade 99:- King size, superfin! 


Varit på jakt efter en ny datormus ett tag. Och se på fan, Teknikmagasinet reade ut SteelSeries Kinzu v.2 för ynka 200 spänn. De sålde den vanligtvis för 350:- så det kändes sannerligen som ett kap. Galet skön mus! Perfekt för min lilla hand. Och den är rööööd! <3 


Har som tradition att besöka Glitter på Centralstationen när jag skall ta tåget. Vanligtvis brukar det bli någon fin sjal eller något fint diadem. Denna gång föll jag pladask för detta supergulliga mobilskal. Trodde aldrig någonsin att jag skulle äga ett mobilskal med "öron" eller någonting annat utstickande, men detta kunde jag bara inte motstå. Jag och min fascination för dessa ugglor. 79 spänn! 



Lite mer ugglor! Köpt på Lagerhaus för 79:- och fanns i tre storlekar. Jag var bra sugen på att köpa med alla tre men det fick bli mediumugglan. Hur fin som helst! För övrigt skulle jag kunna gå på Lagerhaus i flera timmar och bara frossa i alla gulliga, fräna prylar. Får nog faktiskt bli ett besök i deras butik i Örebro snarast. 

Hufvudstaden.











Då var vi hemma efter en helg i huvudstaden. Tjejhelg tillsammans med mamma och syrran. Jag är väldans kluven vad gäller Stockholm. Jag skulle aldrig någonsin kunna se mig själv bilda familj där, samtidigt skulle jag möjligtvis kunna tänka mig några studieår. Typ max tre år... MAX! Jag är nog för alltid en småstadstjej. Dublin faller mig mycket mer i smaken än vad Stockholm gör till exempel. 

Det har varit en väldigt bra helg i alla fall. Vi har besökt skattkammaren i slottet, bott på ett trevligt hotell och käkat gott. Vapiano var absolut bäst! Godaste raviolin jag har ätit i mitt liv. Mums! Vapiano och Stockholm zombie walk tar helgens pris, helt klart. 

Det blev lite shopping också. Läs: lite. Som i lite. Snåljåp. Får komma upp lite bilder på det senare! F.ö. blev det inte värst mycket foto i Stockholm, men ovan ser ni i alla fall de bilder som blev. Skulle vilja åka dit och bara fotografera någon gång. Kan tänka mig att man kan fånga mycket spännande på bild! 

26 september 2013

"Du ser lite sne ut"


Alltså... min lugg. Nyfönad. Är. Helt. Jävla. Hopplös! Den böjer sig som en ståltråd och är fan omöjlig att räta ut. Knappt möjligt med plattången. Fan, varför kunde inte jag vara en av de där som fick rakt hår? Jag säger som jag brukar säga till mamma och pappa: jag fick de där generna som ingen annan ville ha. 

Fuck you, luggjävel! Du kanske kan vara ball att ha på en maskerad som luktar 50-tal, men kom inte hit på 2000-talet och tro att du är något! 

Dear Mario.

Dear, Mario, what a tribute! Till allas vår älskade barndomsvän Mario.

25 september 2013

Selfies.

Selfies. Don't we love them? I just denna selfie försöker jag gestalta tveksamhet. Det var såklart meningen att det skulle bli just tveksamhet. Just nu är jag t.ex. tveksam till var min överläpp tagit vägen. Tveksam till om jag skall köpa den största hinken med popcorn på bion. Tveksam till om man skall beställa resa till Dublin och fira nyår där tillsammans med världens bäste fästman. Eller, det är jag inte så tveksam till egentligen, det är någonting jag verkligen vill göra! 

Tål att tänkas på! Vore ju hur fett som helst. 

Ni kan kalla mig strecket.

Cheeesus... upptäckte idag, nu, alldeles nyss, att jag inte har någon överläpp?! Den är ju tiny tiny tiny. Som ett sträck bara! Mina läppar har annars varit någonting jag tycker om hos mig själv, men nu har jag absolut ingenting i mitt ansikte som jag tycker är snyggt! Det enda jag gillar på min kropp är mina naglar som av någon outgrundlig anledning har bestämt sig för att få skitsnygg form och längd...

Such a sad day. R.I.P. självförtroendet. 

Du älskade!

Så mycket kärlek. Så jävla, jävla, jävla mycket kärlek! Ibland kan jag bli rent av tårögd när jag ser på Zac, för han är så fin att mitt hjärta tar ett extra skutt. Aldrig har jag varit så tacksam mot mitt och familjens omdöme. Att vi sa ifrån när veterinären ville avliva vår underbara familjemedlem på grund av ett förbaskat överbett. "Det där kommer han aldrig kunna leva med", var hennes ord. Han var tolv veckor gammal. 

Hans överbett har inte varit något problem och snart är hans tänder "mogna" på riktigt. Vi ser inte ett enda tecken, varken på honom eller i hans mun, på att han inte skulle må bra. Tvärtom är han lyckligare, mer livlig och social än någonsin! Överbettet har växt tillbaka lite, vilket denna kvinna sa att det inte skulle göra. Tänk om vi hade varit så pass trångsynta att vi lyssnade på den där kvinnan som sa att du inte borde få leva, att du var en felande länk... Då hade du aldrig fått växa upp och uppleva alla de där sakerna som är varje hunds rättighet. Och vi hade inte fått vara så kära som vi är idag. 

Du är VÅR felande länk och det är dels därför vi älskar dig så mycket. Du är vårt original! Överbett eller inte, du är vår största kärlek, vår energi och vår gnista. Jag kan inte se en vardag utan dig och dina glädjeskutt, din totala lycka när man kommer ned på morgonen. Det finns knappt ord för att beskriva hur otroligt mycket vi älskar dig! 

Men låt oss säga såhär: månen och tillbaka, gånger entriljardmiljonmiljard and so on. <3

Mitt tips: ni som har djur, lyssna inte alltid på veterinären. Dubbelkolla med fler veterinärer, det gjorde vi. Enligt denna kvinna fanns det inga metoder för att "bota" överbett men när vi sedan dubbelkollade med en annan veterinär så hade han själv haft en hund med överbett. En jakthund som blivit 12 år gammal och levt sitt liv som vilken lycklig hund som helst. Dubbelkolla ALLTID, för en del veterinärer skall helt enkelt inte vara veterinärer... Simple as that. 

24 september 2013

IsaDora Sugar Crush vs. Depend Rough Sparkle

Jag har blivit en riktig sucker för sockriga strukturlack de senaste veckorna. I just can't get enough! Så nu tänkte jag att det var dags för en liten battle mellan de två märken jag har testat: IsaDoras Sugar Crush och Depends Rough Sparkle. Båda lacken har sina för- och nackdelar.

IsaDora - Sugar Crush 

Jag älskar IsaDora överlag och köper ofta make-up från dem. 

De erbjuder många fina lack i denna serie och man vill ha varenda en av dem. Det är ett extremt plus i kanten. De skall också ha cred för den otroligt funktionella appliceringsborsten som liksom "täcker" hela nageln under appliceringen. Man behöver alltså inte kleta och envisas med allt för många drag utan det löser sig självt, i princip (förutom på högerhanden då, men det är alltid hopplöst för mig...) Bra täckning, två lager räcker precis som förpackningen lovar. Torkar väldigt fort och blir snyggt matt. Dessutom är den väldigt enkel att ta bort med pads och aceton.

Men matt är ungefär vad det blir. Jag saknar den där lite mer sockriga finishen som gör att naglarna verkligen sticker ut och glänser. Jag saknar den där bastanta känslan, när nageln blir riktigt, riktigt hård och knappt är möjlig att böja. När lacket i princip "håller ihop" nageln. Märkte också att lacket sitter väldigt dåligt och lossnar rätt fort. Jag är van vid att kunna ha lack i minst en vecka innan det börjar smula sönder. Detta höll i tre dagar för mig och då gjorde jag ingenting annorlunda med händerna mot vad jag brukar göra. 

Depend - Rough Sparkle

Depend är definitivt det mest förekommande märket i min "lacksamling". Det är ett billigt alternativ, helt enkelt. 

Rough Sparkle är en serie med sockriga strukturlack och ett lack går för 40-50 kronor, vilket är en fördel om man inte har 80-100 spänn att lägga på ett lack. Jag älskar denna serie! Finishen blir otroligt snygg och sådär sött sockrig. Man vill nästan äta upp naglarna när man är färdig, för de ser liksom ut som godis! De blir inte jättematta utan erbjuder ett tydligt skimmer som sticker ut. Dessutom känns mina naglar extremt starka och stabila när jag applicerat dessa lack. Torkar snabbt. Och lacket HÅLLER! Hade lacket i ca. sju dagar sist innan jag beslutade mig för att applicera IsaDoras, och då hade Depends lack knappt ens börjat lossna. 

Precis som IsaDoras Sugar Crush finns det nackdelar. Eftersom Depends lack kommer i så små förpackningar är appliceringsborsten givetvis mindre. Det försvårar såklart appliceringen lite och det kan bli ett kladdigt slutresultat. Då måste man ta till tops och aceton och pilla bort det överflödiga lacket med precision. Ytterligare ett minus är att denna serie inte innehåller speciellt många färger. 

Summan av kardemumman

Jag personligen föredrar faktiskt Depends Rough Sparkle framför IsaDoras Sugar Crush. Jag gillar slutresultatet bättre, helt enkelt. Det känns inte så tunt på något vis. Samtidigt saknar jag några grejer hos Depends lack som IsaDora har. T.ex. alla fantastiskt fina färger och appliceringsborsten som finns i SC-serien, den är verkligen guld värd! Detta känns som en jämn kamp men Depend tar slutligen priset! Ett prisvärt lack med snygg finish som håller, väl värt pengarna och den lilla extra tid det tar att pilla med tops till dess att man är helt nöjd!

Beyond awesome!


I fucking killed it! Det har varit en månad av hårt slit, stress, blod, svett och tårar. Jag har velat skrika, slå någon hårt i ansiktet med knytnäven, velat bränna upp kurslitteratur och stampa på anteckningar till dess att det bara är småsmulor kvar. Jag har varit frustrerad, arg, deprimerad, glad, upp och ner... Jag har inte sett något slut på alla dessa känslor. Förrän idag.

Because I killed it! Prov i fredags, prov igår, prov idag. Och det känns så jävla bra! Jag tror verkligen att jag klarat alla dessa tre prov utan problem. När min lärare frågade idag hur provet i privatjuridiken kändes svarade jag bara: "det får framtiden utse" med ett litet busigt leende på läpparna. 

Hur jag kände egentligen? Ja, jag dansade i princip inombords. Jag gjorde piruetter och tänkte att äntligen, äntligen kan jag åka hem och vara så äckligt stolt över mig själv. Äntligen kan jag få slappna av och ta nya tag! Det känns riktigt, riktigt bra nu och jag hoppas att den känslan får stanna kvar även när jag fått proven rättade. Orkar inte med ett bakslag just nu.

Men ärligt, tror faktiskt inte att jag har ett piss att oroa mig för. Är så jävla grym! Enough said! 

23 september 2013

I mitt rätta element.

Just nu befinner jag mig i "mitt rätta element". Det är höst, and I löööve it! Kunde inte motstå dessa stakar i olika nivåer från Rusta idag. Har haft planer på att köpa dem ett tag men inte tyckt att jag haft råd. Men med "löning" på onsdag och pengar på fickan kom jag till skott ändå och nu står de här på soffbordet och sprider ljus. 150 pix för stakar och blockljus. 

Nu kommer det gå åt ljus kan jag berätta! Ett 100-pack värmeljus i veckan typ?! Har så sjukt mycket stakar och grejer att sätta ljus i. Cirkeln är fortfarande min absoluta favorit! Varde ljus och länge leve hösten! <3


Goodies!

Åwh, jag har haft sådana fruktansvärda i-landsproblem den senaste tiden. Ingenting har haft sin plats och allt har varit ett enda kaos. Största problemet har varit att hitta sminket som jag alltid använder. Jag har en stor jävla necessär proppfull med sminkartiklar vilket resulterar i att allt hamnar i botten. För mycket grävande 07.30 om mornarna... 

Så! Nu har jag samlat allt mitt "viktiga" smink, parfym och nagellacket (VIKTIGT!) i denna lilla låda som jag fick av syrran för ett tag sedan. Nu har jag koll på godsakerna må ni tro! Dessutom är ju denna bra mycket roligare att ha stå än en necessär nedkletade med foundation och fan och hans moster! 

Vad jag ville komma fram till? Nä, inte vet jag. Typ... dagens tips: köp en låda? Och puss på er!

22 september 2013

Time goes by


What if...

Jag vill ut och leka med kameran! Jag vill inte sitta inne och ruttna med plugg, eller städa för den delen. Det råder kaos, minst sagt. Tänk om man hade förmågan att göra fler saker samtidigt. Då menar jag inte saker som att prata i telefon samtidigt som man... vispar grädde. Nej, jag menar äkta multitasking! 

Repetera lagar och domstolsbeslut samtidigt som man tar fantastiska foton, samtidigt som man städar till perfektion, samtidigt som man går igenom kapitlet i den där kurslitteraturen som handlar om informationssök, samtidigt som man läser den där boken man har velat läsa så jävla länge. SAMTIDIGT SOM MAN MÅSTE HINNA MED ATT ANDAS! Tänk så lite tid man har till övers, egentligen. Mitt schema är fullsmockat idag och det är söndag. 

Söndag. Imorgon är det måndag. Då börjar helvetet om. Tänk om någon hade sagt till mig under gymnasiet att det skulle bli såhär. Att jag skulle behöva ta lån och genomgå ett smärtsamt år av vuxenstudier, att jag skulle behöva bo så långt från mitt livs kärlek. Att jag inte skulle kunna gå den väg jag vill. Hade någon sagt det till mig då, när jag var 16 år och dum av bara fan... Men jag antar att man måste lära sig den tuffa vägen. Jag antar att jag hade sagt "ja, visst, sure balla bacon", ryckt med axlarna och fortsatt med mitt slarv som vilken nonchalant tonåring som helst. För det är lätt att säga att man hade gjort annorlunda efteråt, när man nog vet innerst inne att det faktiskt inte ligger ett uns av sanning i det.

Men tänk om... Vad mycket lättare livet hade varit. 

Efter några fina dagar...

... har Henke nu farit sin väg till Nynäshamn för att ta färjan till ön. Så himla skönt att äntligen få träffas efter nästan en hel månad isär. Vi har bara njutit av varandras sällskap. Nu börjar nästa nedräkning. Fem veckor kvar... Otaliga långsamma timmar, hundratusentals sega sekunder. Inte kul. Inte kul alls faktiskt. 

Igår hann vi i alla fall med en liten vända till Gatstuberg där utsikten som vanligt är flawless. Det infinner sig alltid något lugn inom mig när jag befinner mig där uppe på Katrineholms lilla berg. Jag har tänkt att det är dags att börja bege sig ut och fota massor. Idag regnar det, såklart. Alltid när motivationen är på topp! Typiskt.






Älski! <3

20 september 2013

Du skall inte tro...


Jag blir så jävla trött. Trött på jantelagen alltså. Blir alldeles matt i kroppen och vet inte om jag skall skratta eller gråta. Ingen skall vara bättre än någon annan i långa landet mellanmjölk med falukorv och vita husknutar. Denna mentalitet är bara så jävla sjuk att jag vill lägga mig ned och SKRIKA, SPARKA och bara... 

AAAAAAH! Mosa in ansiktet på alla fuckade individer! 

Och vi är för få som tycker att detta inte är okej! Det finns på riktigt folk där ute som tycker att det är dåligt att kunna köpa tjänster. De som köper tjänster är "bortskämda" och dåliga människor, för man skall ju inte utnyttja andra och det är ju så synd om de som måste städa i hens hem eller bädda hens säng. Det är så synd om den människan som har ett jobb att gå till varje dag och en lön att betala hyra, mat och annat nödvändigt med. Verkligen. 

Men NEJ, NEJ OCH NEJ! Det är bara så fel att vi skall tycka att de som har råd att köpa dessa tjänster är bortskämda. De betalar någon annan för att slippa göra det som hen kanske inte vill, inte hinner eller kan göra. Och det är fel?! Folk förstår inte att alla dessa tjänster som kostar pengar försörjer familjer! De förstår inte att hen betalar dessa tjänster för pengar som hen har tjänat själv, på eget bevåg. 

Så varför är det sådan jävla tabu att t.ex. anställa en städerska i Sverige? Borde det inte vara lika tabubelagt att anställa en målare, rörmokare eller en elektriker? För det kan vi väl göra själva, eller? Om jag hade kunnat anställa en städerska hade jag gjort det. Vem fan vill egentligen städa? Jag vill inte det i alla fall. Jag hade mycket hellre låtit någon komma hit och städa upp min skit, men jag har inte råd. Det betyder inte att jag missunnar andra detta. 

Men det är just det som är grejen. Har vi inte råd med någonting så beskyller vi gärna andra, vi berättar gärna för andra hur otrooooligt dåliga de är som människor för att de inte städar själva, samtidigt som vi vet att vi säkerligen hade betalat för att slippa de där jävla dammråttorna om vi bara hade haft råd. Kalla det jantelag, kalla det avundsjuka, kalla det vad fan du vill - det är fel! Vi borde inte ens bry oss. Vi borde bara glädjas att det finns ett kretslopp. 

Hade vi inte haft dessa människor som är beredda att sälja tjänster hade vi haft betydligt högre arbetslöshet och välfärden i Sverige hade sett bra mycket mer annorlunda ut. Den hade varit ännu sämre! De behövs och de tillför sitt. Ironiskt nog är det oftast människor som är så trötta på arbetslöshet och samhällssystemet i Sverige idag som är bittra och klagar på detta. Borde inte de vara glada om några?

Jag fattar fan ingenting och har huvudet ut och in just nu... 

18 september 2013

Lapar på!



Man får passa på att lapa lite septembersol nu. Vem vet hur länge den blir kvar? Sol i all ära men nu längtar jag efter regniga höstdagar, röda löv och lite kyla. Hösten är by far min absoluta favoritårstid. Jag älskar ju jackor och tunga boots. Och jag absolut älskar att inte behöva trilskas med rövsvett, tuttsvett, armsvett och ryggsvett. Prisa gudarna, så skönt det är! Äntligen kan man andas och kliva utanför dörren utan att vilja lägga sig ned i en enda pöl och gråta... svett. 

Inte att förglömma: alla mysiga kvällar med tända ljus och regnet smattrandes utanför fönstret. Det är fint det! 

17 september 2013

Wine Crush.









Veckans lack är "Wine Crush" från IsaDora. Känner mig väldigt höstig just nu, och jag älskar ju hösten, så det fick bli ett mörkare lack. Letade efter ett mörkare lack från Depend i stil med detta men kunde inte hitta något. Det är jag faktiskt tacksam för eftersom IsaDoras appliceringsborste är sådär perfekt bred över nageln. Skitbra! 

Nöjd! Men tänk om man hade haft någon som kunde måla naglarna på en? Då hade man sluppit allt kladd med tops och nagellacksborttagning på vänsterhanden efter! Är verkligen kass på att få det snyggt med en gång. Måste alltid förfinas. Skam den som ger sig, liksom!

I like it oversized...









Idag var det dags för mig och mamma att bege oss ut på jackjakt. Igår spanade vi in InterSport men där har de antingen för små storlekar eller för dyra jackor i rätt storlek. Ingenting att ha med andra ord! Idag började vi med Åhléns - nada. Axelssons - kärringjackor (förlåt, men det fanns verkligen inte en enda höst- eller vinterjacka för någon under 60 där) Kapp Ahl - nada. H&M - sådär, fanns en del fint men det mesta var antingen för tunt eller för tjockt. 

Sist men inte minst - Lindex! Där brukar jag i princip ALDRIG handla, hittar nästan aldrig någonting jag fastnar för där. Vi var tveksamma innan vi gick in men till slut så bestämde vi oss för att ge Lindex en chans ändå. OCH SE PÅ FAN! Där hängde den! The jacka of my drömmar! 

Oversized, tvåfärgad (PRECIS de färger jag har letat efter), perfekta, rymliga fickor och bara helt jävla underbar. Den hängde där och skrek "KÖP MIG, KÖP MIG!" När jag väl hade testat den så var saken klar. Speciellt för mamma: "den där bara SKA du ha, det är inget snack!" och så håvade hon fram SIN plånbok i ren extas. Hon är rolig hon. En hel vecka (till jag får pengar alltså) kunde vi bestämt inte vänta!

Åh, skit ner er, ni som säger att man inte blir lycklig av pengar. På riktigt, skit ner er! Visst, man kanske inte blir lycklig av alla världens pengar men jag t.ex. som inte har haft några egna pengar på typ tre(!) år är bra mycket lyckligare nu! När jag kan köpa DEN DÄR jackan som jag velat ha så länge, eller DEN DÄR klänningen som jag inte kunnat köpa tidigare. DET är bra mycket roligare än att behöva be mamma och pappa om kläder eller liknande, när man är 23. DET är riktigt jävla tråkigt och jag har på riktigt mått så jävla, jävla dåligt varje dag jag inte kunnat försörja mig själv eller behövt be om någonting. 

Gissa om det är riktigt jävla härligt att inte behöva göra det längre! Glad!

15 september 2013

Man skulle nästan kunna tro...

... att jag gillar USA-mönster. Kom hem med en ny teddypläd idag och insåg rätt snart att jag är omedvetet besatt av dessa stjärnor och sträck i blått, rött och vitt... Ja, nästan fanatisk. 



Plugg upp till tänderna!

Man skulle kunna säga att jag är sysselsatt. I två veckor framåt. Har så galet mycket plugg på schemat just nu. Jag har sammanlagt 250 sidor att läsa på till tre prov plus en inlämningsuppgift (som just nu känns skitsvår). Varav två av dessa prov är i de två kurser jag har absolut svårast för: privatjuridik och biologi. Tycker det är otroligt intressant och det är lätt de roligaste kurserna jag har, men det är också extremt svårt att få in allt. 

Som tur är så tycker jag det är kul att plugga. Hade motivationen varit som bortflugen hade jag aldrig ens försökt mig på att fixa detta, men jag är motiverad och jag försöker göra det till en kul grej. Att bli deprimerad och vilja gräva ned sig under jord till allt är över, det är inte min kopp te (även fast jag känner så ibland...)! Nej, det är bara att bita ihop och bita i så fixar det sig! Förstå hur nöjd och stolt man skall vara efteråt?! Den känslan är värd varenda timme med näsan i böckerna! 

Nu kör vi! 


14 september 2013

J TO THE A!


Sådär. Då fick jag nys om att Plants vs. Zombies 2 är släppt för ett tag sedan. Mitt liv är härmed värdelöst och jag kommer förlora alla mina vänner. Härmed stänger jag in mig med paddan. Har ni inte hört från mig på någon månad så har jag förmodligen växt ihop med iPaden. 

Eller blivit en zombie. 

13 september 2013

True

Avicii, I'm addicted to you. Alltså, True; vilken jävla platta och som jag har längtat. Amazing. Nu vill jag tillbaka till Bråvalla och bara se om hela konserten. Bra fredag när den är som bäst, bäst, bäst! 

Fina, fina du!


12 september 2013

Rough Sparkle

Jag har tre grejer som jag är en riktig sucker för när det kommer till looken: söta klänningar, skor och nagellack! Hade jag varit rik hade jag förmodligen badat i skokartonger, klänningar med söta rosetter och balla nagellack i världens alla färger. Innan vi åkte till Dublin målade jag naglarna i en typ turkosgrön nyans och applicerade ett supersnyggt glitterlack med "flingor" i massvis med skimrande färger över. 

Denna vecka kör jag på frostiga, något matta, isblå naglar. Detta lack kommer från Depends serie "Rough Sparkle" och heter "Forget-me-not". Har planer på att bunkra upp rejält och köpa varenda nyans i serien för detta var verkligen ett lack jag fastnade stenhårt för. Love it! Just nu är jag mest sugen på "Poppy". SUPERSNYGGT!


11 september 2013

Live on! And be yourself!


Jag tror inte så många förstår. Egentligen. Jag tror heller inte speciellt många tar sig tiden att försöka förstå. Vi lever i en värld där allt skall rulla på, där allt skall byggas och säljas på rullande band. Fort skall det gå! Vi lever i en värld där musik är ett komplement, ett måste till en partykväll eller i lurarna på löpbandet. Men lyssnar vi? 

Förmodligen inte, för vi vet inte att det fortfarande produceras musik med budskap och mening. Vi vet inte om att det finns artister som väljer att använda sina karriärer, sitt kändisskap, till att göra världen bättre och medveten. Macklemore & Ryan Lewis är en duo som tillsammans skapar otroligt bra låtar med meningsfulla texter. Det finns en historia, ett budskap, ett djup, bakom varenda låt på deras platta "The Heist"

Men hur många vet egentligen detta? Hur många av de som viftar med händerna och gormar på deras konserter tänker på vad varje låt berättar för oss? Jag tror inte de är många som egentligen förstår vilka de har framför sig. Vilka legender som ger dem inte bara en show utan även en lektion i medmänsklighet. 

Kanske borde vi lyssna mer, engagera oss, inse att det fortfarande föds stjärnor. Vi kanske skall sluta förvänta oss, tro, att varenda Hollywoodartist är just en Hollywoodartist, för många är mycket, mycket mer än så. Det föds fortfarande legender. Macklemore & Ryan Lewis kommer för evigt vara mina idoler. Har ni inte lyssnat på "The Heist", gör det! Jag får i alla fall gåshud av vartenda spår på plattan. 

Och med lyssna menar jag inte att ni bara skall dra igång plattan. Nej, sätt er ner, lyssna som i LYSSNA, ta in, tänk, gå djupt! Ni kan ju börja med "Same Love". Kärlek och respekt. På riktigt.

"My" Place Dublin - inte värt ett öre!


Ja, herregud. Sedan jag kom hem från Dublin har jag varit en enda sömnig klump. Aldrig någonsin tidigare har jag känt mig så anti allting. Att gå upp på morgonen och bege sig till skolan har varit (läs: är) pest och pina. Bara att stiga utanför dörren ser jag som en enorm ansträngning och prestation. Så går det tydligen när man inte sover på fem dagar. 

Eller... när man sover i en skrubb, i fem dagar. Ungefär så skulle jag vilja beskriva vårt "hotell". När vi gjorde bokningen kändes det perfekt: rummet såg stort och luftigt ut, sängarna såg fräscha ut och det var riktigt billigt. Centralt och fina anslutningar till flygplats. Ett riktigt jäkla kap, tyckte vi...

Till dess att vi checkade in på hotellet, My Place Dublin, och insåg att vi skulle tillbringa fem dagar i någonting som mer liknade en institution för psyksjuka än för tre glada och förväntansfulla turister. Vi drog på mun och tänkte: "äsch, det är ju trots allt bara fyra nätter, det är lugnt" Och det var lugnt, till morgonen i alla fall. Då vaknade jag alldeles dyngsur av svett, som om jag hade sovit mig genom natten med 40 graders feber, och det fanns absolut ingen luft i rummet. Noll, zero, nada... Man kunde helt enkelt inte andas eftersom det inte fanns någon ventilation what so ever. Skojar inte! Jag klädde på mig i ren och skär panik, greppade ciggen och bokstavligt talat sprang ned för trapporna och ut i det fria, till luften. Aldrig någonsin tidigare har jag uppskattat stadsluft så som jag gjorde just den morgonen.

Tänk er själva: tryck in tre vuxna människor i en städskrubb på ungefär tio kvadratmeter. Släpp sedan ut dessa tre vuxna människor efter ungefär åtta timmar. Ja, ni förstår ju själva vilken poängen är. För er som inte förstår: man gör bara inte så. Har man ett rum som är till för att tre människor skall kunna sova genom en hel natt skall det gärna vara anpassat efter det också. 

Som om det faktum att man inte kunde andas i rummet inte vore nog så var vattnet skit. För det första var det klorvatten. För det andra fanns inget tryck överhuvudtaget i duschen. En dusch som brukar ta ca. fem minuter hemma tog ungefär femton minuter där. Syrran drog en rätt schyst jämförelse: "alltså ni vet när man kissar och strålen liksom inte är sådär jättestark utan det droppar mest, typ det trycket är det i duschen". Och nej, hon överdrev inte ens. Skulle man tvätta håret var man riktigt illa ute och därför undvek både jag och syrran att göra det så långt vi kunde. Det känns dessutom rätt jävla illa när vår far, som är tolerant och har tålamod inför det mesta, börjar klaga. Sista natten var vi helt utan vatten. Inget vatten i kranen, inget vatten i duschen, inget vatten i toaletten... ni kanske förstår själva ungefär hur det luktade i vårt rum? Måste man så måste man, då räknar man inte med att vara utan vatten ett halvt dygn. 

Sista natten var verkligen droppen. Inte nog med att vattnet i hela byggnaden var utslaget, receptionisten ger sig ut och röker på med sina polare som bor på "hotellet". Alltså... va? Gör man det när man skall jobba? Visst, jag skulle också bli deprimerad om jag jobbade på ett ställe som My Place Dublin, men någon jävla måtta får det väl ändå vara?! 

Som ni märker skulle jag kunna skriva en hel jävla C-uppsats med negativ kritik mot detta så kallade hotell, men det tror jag varken ni eller jag pallar med. Nu kommer, hör och häpna(!), ett litet plus i kanten och någonting de skall ha cred för: otroligt gullig personal! Förutom nissen som gick ut och rökte på med sina tomtar till polare så var alla verkligen supergulliga och serviceminded. Det skall de absolut ha god kritik för och jag är ju inte den som är den liksom...

Så ja, jag skulle inte, under några som helst omständigheter, rekommendera detta hotell till någon. Skall ni åka till Dublin och vill bo någorlunda okej tycker jag definitivt att ni skall lägga en extra tusenlapp på boende. Det är verkligen värt det i slutändan. Vår vecka i Dublin var fin och jag älskade den där jäkla staden. Jag ser klart mig själv återvända någon gång i framtiden. Däremot tror jag att attityden och glädjen hos oss tre hade varit betydligt mycket bättre om vi fått sova under natten och vaknat upp i normalt tillstånd, utan svett längs ryggen och känslan av att kvävas. 

Nedan: en bild på syrran från hotellrummet. Oj, ursäkta, skrubben! Tycker hennes min reflekterar våra känslor rätt bra. Så sorry syrran, du får helt enkelt bjuda på denna!



10 september 2013

Breddat!



Hej, tja, tjena, tjabba. S-s-s-superman! 

The new header is up. Åtminstone en temporär en. Henrik skall få den stora äran att designa en till mig men först skall tiden finnas. Jag har en hårt studerande karl och på högskolan är just tid en bristvara. Så detta får duga så länge! Bloggen är även breddad en aning så jag kan lägga upp lite större bilder än 545 pixlar som tidigare. 

I nästa inlägg skall jag bjuda på en "recension" av hotellet och diverse sevärdheter i Dublin. Det börjar bli dags efter att ha varit hemma några dagar. Stay tuned!

Blogg under konstruktion!

Nu har jag läst om giraffer och evolution ett tag. Är redan helt trött i knoppen av alla begrepp och teorier... Så jag tänkte börja klura lite med bloggen istället. En stund i alla fall. Så ja, jag ville i princip bara informera er om att bloggen och tidigare inlägg kommer se lite konstiga ut. Jag ska göra bloggen lite bredare för bildernas skull, in med ny bakgrund och header o.s.v. 

Under konstruktion, alltså! Vill man vara "fin" får man lida pin, serrni! 

Help a sistah out!


Jag skriver här för att allra ödmjukast be om hjälp. Det är inte ofta jag faktiskt måste göra det när det kommer till skolarbete. Det mesta brukar liksom lösa sig efter x antal timmar på Google/YouTube. Men nu löser det sig inte, mitt tålamod börjar liksom överge mig här. Så nu tycker jag vi kan slå våra (ärt)hjärnor (ärt- får stå för mig då alltså) ihop!

Det är nämligen såhär: 
jag skall skriva en fördjupningsuppgift på 2-3 sidor om ett djur (i detta fall valde jag alltså världens mest fantastiska djur, typ, giraffen) med fokus på evolution. Jag skall förklara hur girafferna fick sin långa hals, dess utveckling, konkurrens (typ det naturliga urvalet, Darwin) och möjlig framtida utveckling. I korta drag. Problemet är bara att jag inte kan hitta någonting om det här på internet. Jag vet inte om min hjärna bara är otroligt slö idag eller om det faktiskt inte finns någonting. Jag tror personligen på förstnämnda. 

Så nu tänkte jag såhär: 
ni får jättegärna hjälpa mig hitta fakta/litteratur/hemsidor/dokumentärer/whatevs om det här. Ni skall såklart inte skriva uppsatsen åt mig (såvida det inte finns några frivilliga själar där ute som vill göra gott...) utan bara hjälpa mig lite på traven så jag kan komma igång åtminstone. Jag vore evigt tacksam!

*håller tummarna*

9 september 2013

QPAD MK-50 Pro


Förra veckan var en galen och... annorlunda... vecka. Jag har länge suktat efter en stationär dator och när vi kom hem från Dublin i fredags hade mamma och pappa en överraskning till mig. Något förvånad, exalterad, glad och chockad begav vi oss till Elgiganten där jag fick köpa min efterlängtade stationära. 

Mina föräldrar är verkligen alldeles för generösa (och lite knäppa, sagt med kärlek) och jag var på riktigt rörd till tårar av denna fina gest. Blir alldeles varm i kroppen varje gång jag tänker på hur otroligt mycket jag uppskattar dem. Och någonstans måste väl de uppskatta mig med, annars hade jag inte blivit såhär spoiled. Efter fem dagars semester i Dublin där jag tyckte att jag blev extremt bortskämd som fick maten betalad varje kväll kommer jag hem till en sprojlans ny burk... Kändes verkligen konstigt och överväldigande. Och man skäms nästan... 

Hur som haver, let's get to the point: mekaniska tagentbord for the friggin win! Jag köpte QPAD MK-50 Pro och herremingud(!), jag vill aldrig mer sitta vid en laptop. Inte ens en Mac! Jag visste redan innan att QPAD gör ergonomiskt utformade grejer så det kändes helt rätt att slå till på detta tangentbord. Man får väldigt, väldigt mycket för 699 kronor, om man säger så. Stödet för handlederna är ett stort jävla fett plus i kanten. Jag brukar få ont i både handleder, händer och axlar eftersom jag spänner mig så. Nu? Ingenting. Så jävla värt det! 

Det tog någon dag innan jag vande mig vid de upphöjda och väldigt känsliga knapparna, men när man väl kommit in i "flowet" är det ett komplett tangentbord som passar alla och inte bara gamers. Simpelt, snyggt och VÄLDIGT bekvämt. Bättre än såhär blir det helt enkelt inte! 

Shopping: Dublin

Det blev, låt oss säga en hel del, shopping i Dublin. And I fucking loved it! Penneys (Primark) in my shopping heart! Jag handlade för säkerligen 1500 spänn där under fem dagar. Och vet ni vad? Jag fick skitmycket för pengarna. En söt liten klänning för 11 euro (ca. 100 kronor) and I was in heaven! Nu var det inte bara EN liten söt klänning som fick följa med i väskan hem utan... rätt många. Jag och syrran shoppade 13kg tillsammans så det vore omöjligt att slänga upp bilder på allt här (+ att batteriet la av) så jag bjuder på en liten del.

Bilderna är skitkassa. Egentligen skulle man ha en skyltdocka här hemma för att göra kläderna rättvisa när man skall fota. I alla fall: jag har EN bild med på mig själv iklädd min favoritklänning. Skärningen på den klänningen är precis densamma som på alla andra klänningar jag lägger upp bilder på. Det är min absoluta favoritmodell och jag trivs så himla, himla bra i den. Penneys KRYLLADE av klänningar i just den modellen. Om himmelen finns så finns den i form av Penneys. Så det så!

Ska man åka på en shoppingresa men samtidigt ha stora möjligheter att uppleva kultur är Dublin verkligen att rekommendera. London också för den delen, skulle jag tro. Primark är verkligen superbilligt och kvaliteten verkar det heller inte vara något fel på.