25 september 2012

Well, hello there!

Hello there, you awesome.
Hai party people!

Tandläkarbesöket imorse gick, som tur var, jättebra. Slapp bedövning och det gjorde knappt ont. Döda tänder är bra tänder när man väl ligger där under alla otäcka verktyg. Var så jävla nervös inatt/imorse att jag inte kunde sova på hela natten. Helt förstörd verkligen efter mitt tidigare besök då det gjorde så ont att jag var nära till tårar. Och DÅ gör det fan ont. Krävs en del hos läkare/tandläkare för att jag skall känna så... 

Tycker det här har varit en skitbra dag i alla fall! Roligast av allt var i alla fall att åka och köpa mammas födelsedagspresent. Egentligen så fyller hon år på torsdag men eftersom jag är så jävla otålig och inte kan hålla käften om presenter, så fick hon den redan ikväll. Och det var ingen besvikelse! Morsan har nu bäst ljud i hela huset och hon verkar faktiskt väldigt nöjd. Skall själv önska mig denna högtalare i julklapp för ljudet är outstanding och att den kopplas via bluetooth gör den supersmidig! Rekommenderas.

Godnatt på er!

Let there be light

Höstmysigt på rummet!
Ikväll har jag haft gaming night med killarna. Massvis med ljus. Snacka om stämningshöjare! Det blir liksom ett helt annat rum när man har många ljus tända. Det enda som fattas är min älskling. Känns redan riktigt, riktigt jobbigt att vara ifrån honom. För ja, jag kom hem till Katrineholm igår. 

Sucks. Nu är det dags att sova, tandläkarhelvetet imorgon halv åtta... Yeah, I'm so lucky right now!

17 september 2012

Sons of Anarchy


Har precis sett färdigt säsong tre av Sons of Anarchy. Och ärligt talat nu: jag är kär. Och förvånad. Frustrerad, spänd och exalterad. Kär för att det är en sådan fantastiskt bra serie som definitivt förtjänar mer än 8.7 i betyg på IMDb, för den är verkligen helt jävla underbar! Just nu ligger den 3:a på min lista efter Game of Thrones och Dexter. Helt klart!

Förvånad därför att jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro att JAG, av alla människor, skulle fastna för en serie om bikers. Det trodde jag verkligen inte, på riktigt. Men det har jag! Har alltid tyckt att bikers är sjukt töntigt, men denna serie är så jävla genialt uppbyggd och alla intriger är så jävla spännande att man skulle kunna dö lycklig efter att ha glott på ett avsnitt.

Frustrerad, spänd och exalterad är jag därför att det fortfarande finns säsonger kvar att se. Det finns så jäkla mycket att ta av, så mycket som är olöst. Fan, jag älskar denna serie! Och jag älskar att jag fått upp ögonen för någonting jag aldrig trodde att jag skulle ens gilla lite. Tycker alla skall se denna serie, om det finns tid över, för den kan sannerligen vända vilken "hater" som helst. Nästan, det är jag övertygad om.

Och att huvudrollen, Jax (Charlie Hunnam), är galet läcker gör inte heller serien sämre! ;)

14 september 2012

Ja, herregud...

Ser en film som är ca. 1h & 30min lång. När den är slut tänker jag: 

"shit, måste kolla Facebook, har säkert hänt skitmycket där under tiden!"

Ja, jo, visst... Så attee... Nej. Så jävla cyberskadad... Men filmen var bra!

11 september 2012

En bra dag!

Detta har varit en bra dag! Har tagit två promenader, käkat hemgjorda hamburgare som blev helt jävla gudomligt goda och verkligen skrivit sjukt bra grejer i min uppsats. Har kommit igång rejält och planerar (nej, jag VET) att den skall vara färdig under morgondagen för att sedan skickas in till lärarinnan. Det bästa med uppsatsen är att jag i princip inte använt några källor utan skrivit utifrån mig själv och mina upplevelser/erfarenheter av media. Vet inte om en uppsats kan bli bättre än så, när man verkligen använder egna ord och inte hakar upp sig på ren information.

Skall bli intressant att se vad morgondagen bjuder på. Att få uppsatsen färdig och inskickad kommer verkligen innebära att ett ton lättar från mina axlar. Har dragits med den så länge och mått så dåligt för att jag fastnat så hårt och inte kommit någonstans. Ser fram emot att få trycka på "skicka" mer än någonsin. Skall även försöka hinna med en längre promenad imorgon. Känner hur satans rastlös jag blir numera om jag inte får röra mig ordentligt under dagen. Dessutom verkar det ge utdelning, trots slarv sedan jag kom till Gotland (slut på det nu), för mina jeans har blivit lite större kring magen och the fläskröv.












































Det kommer kräva en jävla massa mer än långa promenader för att gå ned till min målvikt, men det är i alla fall en satans bra början kombinerat med besök på gymet de veckor jag är i Katrineholm. Jag tänker ofta, eller hela tiden, på hur otroligt befriande det vore att få ta av sig den här fläskdräkten. Hur jävla skönt det vore att ha gymbesök och dagliga promenader som rutin. Det enda som egentligen oroar mig när det kommer till att gå ned i vikt är just maten. Kan hålla mig ifrån godis och andra onyttigheter, men när man är här på Gotland eller hemma så är det grymt svårt att få in riktiga rutiner när det kommer till måltider.

Visst, hemma får jag lunch och vill jag kan jag alltid laga till någonting själv på kvällen, men jag kan inte direkt välja själv vad jag skall stoppa i mig. Det enda jag kan göra egentligen är att begränsa mitt matintag, men det känns risky med tanke på hurdant det har gått förr. Vill liksom inte riskera att hamna i ätstörningshelvetet en gång till. Vet hur äckligt dåligt jag mådde då och hur oroliga de i min omgivning var. Vill varken utsätta mig själv eller andra för det. Vill heller inte "pracka på" mamma och pappa att köpa speciell mat p.g.a. mig. Fastän jag vet att de också skulle må bra av att äta nyttigare så är de ju vana vid den mat som de lagat i alla år och en sådan vana är extremt svår att bryta.






































Så vad fasen gör man? Här på Gotland är problemet inte onyttigt käk utan mer det faktum att vi brister i rutinerna. Jag äter en gång om dagen(!) vilket inte är bra över huvud taget då jag behöver få i mig mina 1450 kalorier via bra mat, inte ett mål mat om dagen och onyttigheter i övrigt, för att gå ned i vikt. Och allt handlar om pengar... Hade jag och Henke haft råd med tre mål mat om dagen (frukost, lunch & middag) och mellanmål så hade vi liksom fixat det, men det har vi inte eftersom jag ligger på noll spänn i månaden just nu.

Fuck, alltså jag är sjukt motiverad att motionera och gå ned i vikt, samtidigt så blir jag satans orolig över allt det här med maten. Får lite ångest när jag rör mig så mycket men missköter mina måltider. Önskar jag kunde trolla fram pengar bara sådär poff... Men det kan jag inte.

Men men, vad fan, det är bara att försöka hänga i och göra det bästa av situationen. Nu har jag skrivit en hel uppsats som ingen har orkat tragla sig igenom, dags att slänga sig i sängen och förbereda sig för morgondagen. När jag går och lägger mig imorgon skall jag vara svintrött efter all motion. Då jävlar!

Godnatt! (och grattis om du mot all förmodan läser detta)


10 september 2012

Vad fan hände?

Alltså ärligt talat nu, sambokilon är ingen myt. Jag menar inte att Henke har gjort mig tjock, men vi har sannerligen blivit feta och goa tillsammans. Det är godis, skräpmat och alldeles för dåligt med motion, alldeles för många myskvällar och känslan av att få unna sig saker och ting tillsammans. Det är skrämmande hur jävla stor jag har blivit de senaste åren. Ännu mer skrämmande är att jag trott att jag ALLTID har sett ut såhär, att jag inte har gått upp i vikt. Har också gått omkring och trott att jag inte KAN bli smal, att jag alltid kommer vara fläskig oavsett hur mycket jag går ner.

Men hallå, NEJ! Jag kan ju fan visst bli smal?! Jag såg ju skitbra ut förut. Så nu när jag hittat dessa bilder kan jag välja att bli bitter och inåtvänd, deppa ihop och bara vilja ge upp allt. ELLER så kan jag ta arslet ur vagnen, använda bilderna som inspo och faktiskt inse att JAG KAN BLI SMAL, att jag kan om jag vill och är redo att kämpa stenhårt för att uppnå det resultat jag vill!

Jag väljer alternativ två, såklart. Finns väl ingenting som har förmågan att motivera en så mycket som ens egen kropp? Visst, man kan sitta och stirra sig blind på alla de superkroppar media framställer som sunda och som idealet, men i verkligheten kan man bara utgå från sin egen kropp och förmåga. Jag vet, för jag har själv varit en av alla som suktat efter idealkroppen och gjort allt för att få den. Ett tag hade jag den också, med magrutor och hela kittet, men av helt fel anledning.

Nu skall jag skaffa MIN superkropp och jag skall kämpa stenhårt för att lyckas. Inget mer småätande nu och definitivt inget mer godis. Rökningen måste också bort, bort, bort, så jag kan gå ut och gå/springa utan att bli dödligt flåsig.

SHIT, NU KÖR VI!




9 september 2012

Whatever they do

Alltså gud, blir alldeles tårögd så fort jag får höra Moas ljuvligt vackra stämma. Hennes låtar är så lätta att känna igen sig i. Flyger tillbaks till tonåren och känner sig skör som porslin. Denna tjej måste gå långt för hon har verkligen talangen att beröra.

Så in i helvetes vacker låt. En underbar, äkta och naturlig musikvideo också. Så mycket Moa!

Dåligt med bloggande!

Ja, jag har varit och är dökass på att blogga just nu. Har varit så glad för att äntligen få träffa Henke och har helt enkelt glömt bort bloggen. Men jag har det bra här i alla fall! Gotland är lika blåsigt och underbart som alltid, såklart.

Har planerat att gå ut och fota lite någon dag och uppdatera er lite närmre. Just nu är jag så satans jäkla trött och känner att det faktiskt är hög tid att bädda ned sig i sängen.

Så, ja, en liten kort uppdatering från mig, ett "jag lever" och ett godnatt fick ni här! :)

5 september 2012

I'm on a boat!

Är så himla glad och hungrig just nu! Resan till Stockholm gick skitbra. Var helt underbart lugnt och folktomt på tåget, så jag slapp hög puls och svettningar. För det är min reaktion på stress. Säkerligen många andras också. Det är ju så vidrigt när man blir sådär svett på överläppen och bara... usch! Så det var en befrielse att få känna lugnet, för en gångs skull. Möttes av ett Stockholm som också kändes rätt harmoniskt. Springet i tunnelbanan var inte alls lika häftigt som det varit vid mina övriga besök. Förutom mitt spring då, eftersom bandet till min väska gick sönder, haha. Sist men inte minst gick bussresan från Stockholm till Nynäs också bra. 

Men fan, ärligt talat nu... vad är det med en del människor? En snubbe som satt snett framför mig slängde upp sina skitiga skor ovanför huvudet på kvinnan som satt framför. Och så satt han och bredde ut sig med benen över två säten, med fötterna dinglandes i luften ovanför den stackars kvinnan. Vad fan är det? Får man inte lära sig någon vett och etikett när man är yngre? Hade det varit en femåring hade jag förstått, men nu var det faktiskt en kille på säkerligen 20+! Blev så förbannad och glodde på honom en stund, för att markera att det inte är okej men jag tror inte meddelandet gick fram för han satt kvar i sin position till dess att bussresan var över. Orkade inte tjafsa heller.

En del är fan inte riktigt kloka! 

Nåväl, resan går bra i alla fall och jag hade inte kunnat tro innan att det skulle gå så smidigt som det faktiskt gjort hittills. Att gå av båten och vänta på bagaget är sista etappen och såvida de inte slarvat bort min stora väska (på typ 20kg?) så är jag riktigt, riktigt nöjd! 

Nu skall jag försöka ta och göra magen nöjd också. Dags att bege sig till restaurangen och köpa någonting gött att tugga på, är verkligen utsvulten. Hörs senare eller imorgon! 

Ja, här sitter jag...

Jajamän, här sitter jag och har dötråkigt. Det är då jag skall tycka att det är ett ypperligt tillfälle att fortsätta med uppsatsen - men icke. Det finns inte mycket jag får ro till när rastlösheten är så påtaglig. Faktiskt... ingenting, tror jag? Inte ens serier, filmer eller datorspel. Allt är tråkigt, ingenting är bra nog. Och jag vet preciiiiis varför jag är såhär ikväll:

FÖR ATT JAG ÅKER IMORGON! 

Det här är inte alls ovanligt. Var precis likadan inför resan till Peace & Love i somras. Fast då var det visserligen mycket på grund av skräck och ovisshet. Ikväll är jag rastlös därför att tiden går så fruktansvärt långsamt. Den bara sniglar sig fram och har gjort hela dagen (eller ja, tiden har ju gått långsamt varje dag sedan Henke flyttade). Funderar faktiskt på att hoppa i säng och sova bort timmarna. Dessutom kan jag nog behöva en "tidig" natt eftersom jag har ca. sju timmars resa framför mig imorgon innan jag går i hamn på Gotland.

Just nu känner jag mig som Ying & Yang, typ:

FRÄKNAR?! Where from?

3 september 2012

Nu tar jag kväll...

... och det gör jag tillsammans med Heroes of Newerth. 


Ensamt.

Just nu känns allt bara... skit. Jag försöker verkligen vara positiv, försöker hålla skenet uppe och vara glad. Lyckas till viss del, men det är när jag sitter ensam som allt sköljer över mig, som en jävla flodvåg. Henrik bor inte här längre, han bor faktiskt på Gotland nu och vi kommer inte ses varje dag som vi alltid gjort. Vi har gått från sambos till särbos, det gör något så vansinnigt ont! Det känns både rätt och fel. Rätt eftersom jag vet att den här utbildningen är hans bästa livsinvestering. Fel för att jag sitter här.

Någonting jag har tänkt mycket på idag är att jag också hade kunnat få påbörja mina drömmars utbildning idag, att jag hade kunnat vara med honom, om jag bara hade lyckats undvika att bryta ihop totalt i tredje ring. Hade jag bara orkat den där sista terminen hade allt varit så jävla mycket bättre idag.

Samtidigt som alla dessa tankar snurrar runt i skallen vet jag också att det inte var självförvållat. Jag vet att jag hade det tufft och att jag mådde dåligt psykiskt. Är ju så väl medveten om det, men ändå känns det så förbannat surt och det gör mig irriterad, förbannad, krossad och låg. Fixar jag inte mina betyg nu 2012/2013 vet jag inte hur saker och ting slutar. Orkar inte förlora slaget igen, liksom. Det vore droppen.

Gotland, arkeologprogrammet och fästmannen min är det enda jag har i huvudet just nu. Det är dessa tre byggstenar som motiverar mig till att fortsätta kämpa på. Hade jag inte haft dessa hade jag inte haft någonting. Ärligt. Då vet jag inte vad livet hade haft att ge, men jag vet att det inte hade varit någonting som betyder hälften så mycket som det jag har idag. Är så sjukt tacksam över och kär i min Henrik. Det finns ingen människa i ett par skor på denna jord som kan förvandla mitt dåliga humor och mitt taskiga mående så som han kan. Kan ligga minus och bli plus bara jag får höra hans röst.

Idag har han nollning och vi har inte hört av varandra ännu. Det ger ju såklart mitt låga humör extra syre, att inte få prata med honom och höra hur han mår. Hoppas i alla fall att han har kul och att han mår bra, och att han inte blir allt för packad. Jag älskar dig!

Två dagar kvar.

Jag är igång!

Så mycket papper och text och material att jag blir yr i huvudet vid bara tanken!
Åh, detta är så befriande! Vet inte om jag kan förklara det mycket bättre än så. För fyfan så skönt det är att äntligen vara igång med uppsatsen. Sedan vill jag slå ett slag för att ha en liten dator när man skall plugga, det är verkligen guld värt. I alla fall för en gamer som mig. På denna lilla minilappis kan jag inte slå igång ett spel som jag fastnar i. Här är istället Facebook största hotet men det är ju svintrist efter bara någon halvtimme, så det är ju inget direkt problem heller.

Skall skriva på uppsatsen någon timme till, sedan är det dags att dra till skolan för dagens lektion. Har scenskräck dagen till ära då jag förmodligen skall få hålla mitt muntliga tal om ett skolminne idag. Jäklar vad det kliar i "jag-vill-inte"-nerverna. För ja, jag vill verkligen inte! Har inga som helst problem att prata inför människor, så länge jag får göra det på mitt modersmål. Muntligt i engelskan är nog faktiskt min enda skräck när det kommer till skolan, och att fastna med uppsatser, såklart... 

Nåväl. Hoppas på en fortsatt bra dag och att uppsatsen kan bli färdig i tid. Det vore guld värt!

Nattstudier & nyfärgat hår

Satan i gatan som jag fastnade med uppsatsen förut. Somnade på soffan och vaknade först två timmar senare med världens vidrigaste nackont. Har hört att min soffa inte är anpassad för sömniga studenter... 

Men jaja, skall snart ge uppsatsen en chans till. Får jag inte till någonting ikväll blir jag på riktigt tokig. Måste verkligen komma igång, på tisdag skall ju skiten vara färdig. Tror jag har en god chans just nu. Såg på nyheterna tidigare ikväll tillsammans med mamma och pappa. Kom på mig själv med att reagera starkare på ett inslag om giftiga lågenergilampor än misshandlade kvinnor i Indien. Just då förstod jag ju givetvis inte mina reaktioner, men när jag kom på det såhär i efterhand så kändes det liksom... vidrigt. Sedan började jag fundera på varför jag hade reagerat så som jag gjorde, varför giftiga lågenergilampor skapade en diskussion i familjen medan kvinnan från Indien "kändes ointressant". Har en liten teori om att det som ligger nära en själv och sin egen omgivning skapar en större reaktion, vad det än handlar om egentligen, än någonting som finns långt bort, som inte går att ta på. Fick massvis med idéer till uppsatsen efter det, känns riktigt gött samtidigt som det känns riktigt vidrigt att tankarna går så som de gör kring olika nyhetsinslag. 

För att föra tankarna åt annat håll, så jag faktiskt kan få någonting gjort när det väl gäller, drog jag i ny färg i håret. Och gosh, som jag önskar att håret hade varit liiiite ljusare innan jag la i en kopparröd! Visst, jag är grymt nöjd, men de blonda slingorna jag hade innan fick en sådan extremt fin färg! Nu syns ju visserligen inte färgen på bilden riktigt, trots att den inte är redigerad... Men nu är jag rödlätt med kopparröda slingor, riktigt schniggt!

Nu är det dags att skriva uppsats! JA, NU JÄVLAR JA! *suckhjälpfanhelvetes*

WHERE THE FUCK DID MY ÖVERLÄPP GO?! Hej, redhead & torr näsa.


2 september 2012

När man fastnar sådär gött...

Gud, jag orkar inte! På tisdag har jag min första deadline i samhällskunskapen då en uppsats om massmedias påverkan skall vara inlämnad. Har suttit med den här förbannade uppsatsen i tre veckor nu och verkligen försökt komma igång. Det är ju ett ämne som intresserar mig något enormt, feelingen finns där, men jag får inte ned ett enda ord i mitt öppnade Windowsdokument. Det G.Å.R. bara inte! 

Såhär är det alltid för mig! Jag antingen fastnar totalt (har verkligen inte fått ned ett enda ord, skämtar inte) eller så skriver jag på, blir missnöjd och raderar hela skiten. Och jag vet inte hur jag skall göra för att inte haka upp mig och fastna i gyttjan! Hur gör man?! 

Att lägga uppgiften åt sidan känns inte aktuellt, men skall jag klara av det här krävs en huvudvärkstablett och en stunds snuttande på kudden. Tisdag och onsdag, det är det enda som finns i mitt huvud just nu. Tisdag skapar skräck och onsdag skapar lycka. Peace out!

1 september 2012

No excuses

Nu om kvällarna är det så satans skönt att gå ut och gå en sväng. Ikväll blev det 4.11 km tillsammans med mamma och Zingo. "Laggarhultsvändan" kallar jag den på RunKeeper. 

Förresten så kan man visst lära "en gammal hund sitta", Zingo har aldrig gått så bra som han gör nu. Drar inte det minsta, förutom när han måste pipa iväg för en kissepaus! Då blir det så himla mycket roligare och skönare att gå ut med honom, när han kan bete sig. 

Känner att jag börjar komma igång nu i alla fall. Har varit ute och gått i tre dagar nu och besökt gymet. Har börjat få så fina kommentarer från vänner och familj om att det börjar ge resultat vilket känns så himla roligt! Då blir man ju bara ännu mer motiverad! Och bäst av allt: man kan motivera andra! När jag kommer till Henke skall det bli hårdköra. Inga ursäkter, bara att gå arslet av sig och käka bra.

Taggad till tusen!  


Shopping, shopping, shopping.

Helt otroligt vad jag har shoppat de senaste dagarna! Det är verkligen inte likt mig. Brukar snåla så in åt helvete så slutar det med att alla pengar går till cigg, godis och skräpmat... Och det är ju inte speciellt bra! Så denna gång har jag faktiskt köpt en hel del till rummet. Vill ju trivas i hemmet där jag skall tillbringa många timmar med studier, när jag inte är på Gotland (men där skall vi också göra det fint på torsdag). Har ni tips på bra butiker där man kan köpa billiga dekorationer på Gotland, typ som ljuslyktor o.s.v, så får ni gärna dela med er! Eller kanske till och med bra butiker i Katrineholm. Stockholm hinner jag ju tyvärr inte med eftersom det endast är en timme mellan tågets ankomst och båtbussens avgång.

Nu skall jag ta mig en liten promenad. Sedan blir det fullt upp med plugg och Skype med Henke. Fin lördagskväll på er!

Dagens shopping, Lager 157 & ICA Maxi:

Hittade dessa på ICA Maxi. 25:-/st, älskar dem! Finns i ett flertal färger.
Skall köpa med fyra sådana ljuslyktor till älsklingen och hans nya lya!

60:- på Lager 157. Kan även användas som filt, tror jag, haha, den är jättestor
om man lägger ut den. Brukar inte gilla USA-prylar, men denna fastnade jag för!

Bortse från mitt fula/trötta nylle, thank you, här är sjalen på! Gillar! Henke:
"det är lite flygvärdinna över dig där, lite internationellt!" LOL!

Och denna! Det första jag fastnade för och roffade åt mig på Lager 157. Den är så
att säga väldigt Elfridisk. Svinbillig, 80:-

Idag har det känts.

Ja, idag har saknad och längtan varit extremt påtaglig. Tungt som tusan.

Fyra dagar till, sedan får jag återse hjärtat mitt. Känns helt sjukt att vi bara har varit ifrån varandra sedan i tisdags. Det känns verkligen som om vi har varit ifrån varandra i flera veckor, eller åtminstone en! Är väldigt glad att jag planerade in och bokade en resa till ön tidigare än vad som var tänkt tidigare.

Men om fyra dagar känns som en evighet, vad kommer inte två veckors intervall kännas som då? Gud, jag vill inte ens veta...

Saknar! ❤