10 september 2012

Vad fan hände?

Alltså ärligt talat nu, sambokilon är ingen myt. Jag menar inte att Henke har gjort mig tjock, men vi har sannerligen blivit feta och goa tillsammans. Det är godis, skräpmat och alldeles för dåligt med motion, alldeles för många myskvällar och känslan av att få unna sig saker och ting tillsammans. Det är skrämmande hur jävla stor jag har blivit de senaste åren. Ännu mer skrämmande är att jag trott att jag ALLTID har sett ut såhär, att jag inte har gått upp i vikt. Har också gått omkring och trott att jag inte KAN bli smal, att jag alltid kommer vara fläskig oavsett hur mycket jag går ner.

Men hallå, NEJ! Jag kan ju fan visst bli smal?! Jag såg ju skitbra ut förut. Så nu när jag hittat dessa bilder kan jag välja att bli bitter och inåtvänd, deppa ihop och bara vilja ge upp allt. ELLER så kan jag ta arslet ur vagnen, använda bilderna som inspo och faktiskt inse att JAG KAN BLI SMAL, att jag kan om jag vill och är redo att kämpa stenhårt för att uppnå det resultat jag vill!

Jag väljer alternativ två, såklart. Finns väl ingenting som har förmågan att motivera en så mycket som ens egen kropp? Visst, man kan sitta och stirra sig blind på alla de superkroppar media framställer som sunda och som idealet, men i verkligheten kan man bara utgå från sin egen kropp och förmåga. Jag vet, för jag har själv varit en av alla som suktat efter idealkroppen och gjort allt för att få den. Ett tag hade jag den också, med magrutor och hela kittet, men av helt fel anledning.

Nu skall jag skaffa MIN superkropp och jag skall kämpa stenhårt för att lyckas. Inget mer småätande nu och definitivt inget mer godis. Rökningen måste också bort, bort, bort, så jag kan gå ut och gå/springa utan att bli dödligt flåsig.

SHIT, NU KÖR VI!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar