30 oktober 2014

Hemtentastress - check!


Herrejiiiisses! Finns det någon härligare känsla än att skriva färdigt en hemtenta och trycka på "sänd"i studentportalen? I don't think so. Efter en veckas slit, ca. 30h effektiv tid, är hemtentamen äntligen inne. Det har varit en brutal vecka. Kanske inte så mycket medan man jobbat som just stressen över att misslyckas. Jag är väldigt noga med vad jag väljer att belysa i mina hemtentor. Ingenting får bli fel, jag kollar hellre upp faktan både en och två gånger extra innan jag knappar in den i dokumentet. Allt för att undvika kompletteringar, men även för att få in korrekt information från början. Detta var dessutom vår första akademiska hemtentamen vilket betyder att vi skall vara extra noga med språket. Inget bloggspråk där inte... 

Nu är den inskickad och jag kan med gott samvete ta helg. Är hemma i Katrineholm sedan i tisdags, så det blir nog massor av vovvemys, träffa de vänner man känner ett behov av att träffa (läs: Fanny och lille Leo, som jag ju i övrigt skall bli gudmor till) och massor med gött käk som man inte har råd med på Gotland. 

Nu mår man! :*

26 oktober 2014

Gotland Grand National.



Idag var det dags för Gotland Grand National och brorsan var en av de startande. Jag och Henke åkte ut för att kolla, såklart! Är imponerad faktiskt, hann se brorsan hela TVÅ GÅNGER i spåret. Vilket typ är mer eller mindre otroligt med tanke på hur otroligt många de var som körde. De såg dessutom exakt likadana ut allihop; leriga från topp till tå. Hur ser de någonting genom sina glasögon egentligen?! (ja, jag har funderat på detta hela jävla dagen)

Skön stämning i publiken, uppehåll och bensindoften... mums! 

Men! Bilderna.blev.skit! Herregud, jag måste verkligen börja öva på att fotografera rörelser. Hade aldrig gjort det innan, i princip, så jag visste inte alls hur jag skulle ställa in kameran. Slutade med att jag körde på automatläget, not good. Not good at all. Övning ger färdighet, får helt enkelt ta med mig kameran ut nästa år igen. Deal? Ja! Till dess kanske någon kan vara min försökskanin, typ springa som ett as på någon gräsplan eller något, medan jag fotar. Ha! 

Bra dag i alla fall! Rundades av med tacokväll. Norrmannen och Henke håller mig sällskap. Nu är det ytterligare lite hemtentaplugg som gäller innan det är dags att släcka ned och krypa till kojs. Godnatt. <3 p="">

23 oktober 2014

Frustrert!

Gosh, jag behöver er hjälp! Det känns som om jag tagit världens "längsta dag på stan" nu ikväll, fast på internet. Har letat och letat efter sådana tangentskyddsbord i silikon till Macbook Air. I.n.g.e.n.t.i.n.g! Hittar inte ens någonting på eBay, och de hemsidor som har är scamsidor där du riskerar att a) bli av med alla pengar b) inte få någon produkt skickad till dig. 

Så, nu undrar jag, är det NÅGON som vet VAR man kan få tag på detta? Hade tänkt hålla liv i min Mac ett tag, min käraste ägodel, så vill gärna hålla den lite friare från damm och flott på tangenterna. Snälla, HJÄLP! 

Hade gärna bloggat mer ikväll men nu säger förnuftet ifrån. Dags att slänga näsan i boken här!

10 oktober 2014

Länge leve mensen!

Ni som läser min blogg och känner mig vet att feminism är någonting jag brinner för, därför blir jag lika glad varje gång ett känt namn vågar ta upp kampen. Kampen för feminism mot sexism för det natutliga, skulle man kunna säga i detta fall. 

På tapeten idag är Zara Larsson, en tjej som jag faktiskt inte känner till så väl. Har lyssnat en del på hennes musik, men aldrig brytt mig om att göra någon större djupdykning i vem hon är. Ikväll snubblade jag över ett av hennes blogginlägg på Facebook. Det kan ni läsa HÄR! Det Zara tar upp är någonting jag tror att vi alla funderat på någon gång; varför kvinnan som sexobjekt är okej medan hennes biologiska, alltså fullt naturliga, egenskaper definieras som äckliga och (shocking enough) onaturliga. Sådant som, tyvärr, inte får plats någonstans. Någonting som är "fult" att visa och prata om.

Detta är helt oförståeligt. Och oroande. Jag är inte mamma själv men detta får mig att fundera på hurdant man ställer sig till detta som förälder. Jag vet att när jag var nio år gammal och fick uppleva min första mens hade jag gärna haft lite förkunskaper för det var bland det absolut värsta jag varit med om. Min mamma är världens bästa mamma (love you!) men jag fick aldrig höra talas om mens innan den kom som ett brev på posten. Som jag trodde var onaturlig, som inte var en del av mig, som jag var helt säker på var mitt dödsbesked. Jag vet inte om mamma helt enkelt inte hann eftersom min mens var så fruktansvärt tidig. Mens var någonting jag kom i kontakt med rent teoretiskt först på högstadiet under sexualkunskapen. Barn kommer för tusan i kontakt med sex (via filmer, reklam, TV, internet etc) innan de ens hinner få sin första mens, innan de hinner förstå vad en erektion är! Skall det behöva vara så? 

Det är rent av tragiskt att våra biologiska faser, för tjejer såväl som för killar, skall behöva innebära så mycket tabu. Att man inte skall få tala öppet om det. Att Zaras bild togs bort är verkligen pisstråkigt, för vad sänder det ut för signaler till tjejer som upplever sin första mens? Eller sin hundrade, för den delen, det spelar ingen roll. Mens är mens är  mens. Så har det varit i alla tider och så kommer det alltid vara! Det är ingenting man skall behöva skämmas för eller känna sig äcklad av. Det skall vara lika naturligt som att vi har öronvax och är snoriga av bara satan när vi är förkylda! Någonting JAG knappast tyckte när jag var yngre, för mens var ju "sååå äckligt"...

Nej, vet ni vad! Länge leve mensen! Länge leve evolutionen som gjorde oss till de vi är idag. Med mens, armsvett, handsvett, tuttsvett, snor, öronvax och erektioner! Länge leve människan, helt enkelt. :)

8 oktober 2014

Prioriteringar.

En liten del av kurslitteraturen.


Ikväll började jag fundera på vad som blivit annorlunda sedan jag kom till universitetet, rent vardagligt alltså. Insåg hur jag fått lägga om mina prioriteringar rätt rejält. För några månader sedan var det en självklarhet för mig att läsa en stund innan jag la huvudet på kudden, eller att bara plocka upp den bok jag ville läsa för stunden. Tror ni sådant är möjligt idag? 

What about a big fat no. 

Idag är de böcker jag läser skrivna av arkeologer för arkeologistudenter. That's it. Och det borde egentligen upplevas som jobbigare än vad det gör, har jag fått för mig i alla fall, men jag har verkligen ingenting emot det. Det är förmodligen ett gott tecken på att jag har hamnat rätt; jag tycker det är kul! Jag njuter! Men visst, ibland känns det tråkigt att inte hinna med eller inte orka (hur kul det än är med arkeologi blir man bra trött i skallen av allt läsande ibland) ta upp en skönlitterär bok. 

Nu låter det som om jag inte hinner läsa en enda roman, men SÅ är inte fallet. Under helgerna passar jag på att sluka så mycket jag kan. Då gäller det att släppa plugget lite (men knappast helt...) och bara vara, annars hinner inte skallen med. Positivt är att jag inte läser vilken bok som helst utan väljer en som jag VERKLIGEN vill läsa eller haft ögonen på under en längre tid. Skillnaden från då och nu är att jag gått från två till tre romaner i veckan till kanske en roman i månaden.

Det är väl egentligen det enda "negativa" med universitetsstudier. Och bristen på långa sovmornar, förstås. ;) 

Well, dags att åter slänga sig på sängen med "Från ting till text". Handlar bl.a. om arkeologer som förespråkade rasteorin,  ni kan tro det är intressant (och chockerande) att se hur mycket dåtidens arkeologer bidrog till nazismen. Otäckt!

Campusförkylningen

Idag bröt förkylningen som legat och lurat i en vecka ÄNTLIGEN ut! Jag säger äntligen för att det är så satans jobbigt att gå omkring och känna att skiten faktiskt är på g. Alla på campus är sjuka just nu, så jag har liksom inte tvivlat en sekund på att jag skulle åka på skiten. Då är det bättre om den bara kliver in direkt istället för att knacka på och vänta på ett klartecken från kroppen. Så samtidigt som jag lider just nu känns det skönt att få det ur vägen, liksom.

Vi hade föreläsning under förmiddagen och efter den drog jag till östercentrum med Ronja och köpte en jacka. Behövs verkligen nu när Gotland blivit kallt över en natt. Galet vad klimatet skiftar här, imorgon skulle det lika gärna kunna vara femton grader igen. Sjukt. Väl hemma igen kring ett la jag mig i sängen och där fastnade jag i typ fem timmar framför "Pretty Little Liars". ÄLSKAR den där jäkla serien! Passade även på att läsa veckans kurslitteratur, allt för att INTE somna så jag kan sova inatt. Tactics. Just ja, jag bloggade också i systrabloggen, mitt inlägg för veckan kan ni läsa här!

MEN! Kvällens höjdpunkt var helt klart "Svenska Hollywoodfruar". Gunilla kan vara Sveriges mest dysfunktionella människa. Herregud, vilken verklighetsfrånvänd själ! Jag väljer att skratta åt henne, men vissa stunder är man osäker på om man kanske borde gråta istället. Helt fantastiskt! 

Nåväl, med det säger jag godnatt och puss på er! 

5 oktober 2014

Hjärntrög.


Ni vet, när man skall plugga men istället gör allt annat än just det? Till exempel fastnar i "Your ecards" i en timme. Idag är en sådan dag. Är visserligen snart färdig men det har gått trögt alltså. Man vet att det är illa när disken känns mer lockande. Antar att det är dags att vänja sig vid sådana dagar också, då man är helt jävla hjärntrög och helst gör sådant som inte kräver eftertanke. Typ... diskar, sover, städar, ser film eller glor på en serie. 

En sådan söndag har jag haft idag. Rätt skönt faktiskt. Imorgon går vi in i ett nytt moment på universitetet; materiella källor. Ska bli sjukt kul!

I love my life. :*

3 oktober 2014

Alla förtjänar en vän.

Jag har massor av tankar i huvudet just nu. De flödar. Och ändå har jag skitsvårt att få ned dem "på papper", svårt att sätta ord på allt jag känner, tänker och är just nu. Jag har ett virrvarr av känslor i kroppen. Glad, ledsen, frustrerad, uppgiven, lycklig, tacksam, exalterad, förbannad... det tar aldrig slut.

Jag är glad för att jag har så många fina vänner här, så mycket att gå upp på morgonen för. Så mycket att lägga ned energi på och samtidigt veta att jag kommer få minst lika mycket tillbaka. Skönt att ha människor kring sig som frågar "hur är det med dig?" för att de faktiskt bryr sig, snarare än för att ha det gjort. Det är vänskap, i dess bästa, mest genuina form. Ingen falskhet, inget spel, inget skitsnack, inget ogillande. Bara kärlek och lycka. 

Så glad över att slippa den del av mitt liv som fick mig att må dåligt. Den där delen när jag umgicks med människor som utstrålade negativ energi, som riktigt sög musten ur mig. Det värsta är nog att jag lät det ske. Att jag aldrig talade vett med mig själv utan bara lät det gå sin gilla gång och tog skiten. Hur jag lät folk se ned på mig eller kasta ur sig "fan vad ful du är", fastän de alltid sa att det var på skoj. Vänner som försöker dominera en, de är inte vänner. De är smuts, skit under naglarna, sådant man skall sopa under mattan. Göra sig av med. 

Men så tänker man inte, för man är rädd för att bli ensam. Och ensamhet är det mest smärtsamma som finns. Ensamhet är en känsla som kan uppstå i ett rum som är fullt med människor. Uppstår den i detta rum, då vet man att de som befinner sig där inte är någonting att ha. Vet inte hur många gånger jag fått uppleva just detta, ändå har jag aldrig vågat släppa taget. 

Men idag vet jag bättre. Idag vet jag vad som får mig att må bra, vilka jag skall umgås med och vilka jag skall släppa. Man lär sig en hel jävla del genom att umgås med "fel" folk. Inte bara om andra, utan även om sig själv. Jag personligen har blivit mycket mer aktsam. Tänker efter innan jag släpper in människor i mitt liv, tänker en extra gång innan jag kallar någon för "vän". För alla förtjänar inte det, de där små människorna som tror att de kan slå på andra utan att karma kommer och kysser dem i arslet. 

De där människorna som tror att de är så jävla stora och mäktiga, men egentligen är så sjukt jävla ensamma. Dem tycker jag på riktigt synd om. Jag vill ge en kram, en axel att luta sig mot när livet känns tufft. Innerst inne vet jag att dessa människor inte är elaka, inte vill illa. De är bara osäkra i sig själva och de ger tydligt uttryck för det genom sitt beteende. De har plats i någons liv, men inte i mitt. 

Alla förtjänar en vän. Ingen förtjänar att vara ensam. Alla förtjänar kärlek. Samtidigt, det tar kraft, tid, engagemang och en jävla massa respekt för att förtjäna någon annans. Riktig vänskap växer inte på träd, och den serveras heller inte på silverfat. 

Kram på er!