Prioriteringar.

En liten del av kurslitteraturen.

Ikväll började jag fundera på vad som blivit annorlunda sedan jag kom till universitetet, rent vardagligt alltså. Insåg hur jag fått lägga om mina prioriteringar rätt rejält. För några månader sedan var det en självklarhet för mig att läsa en stund innan jag la huvudet på kudden, eller att bara plocka upp den bok jag ville läsa för stunden. Tror ni sådant är möjligt idag? 

What about a big fat no. 

Idag är de böcker jag läser skrivna av arkeologer för arkeologistudenter. That's it. Och det borde egentligen upplevas som jobbigare än vad det gör, har jag fått för mig i alla fall, men jag har verkligen ingenting emot det. Det är förmodligen ett gott tecken på att jag har hamnat rätt; jag tycker det är kul! Jag njuter! Men visst, ibland känns det tråkigt att inte hinna med eller inte orka (hur kul det än är med arkeologi blir man bra trött i skallen av allt läsande ibland) ta upp en skönlitterär bok. 

Nu låter det som om jag inte hinner läsa en enda roman, men SÅ är inte fallet. Under helgerna passar jag på att sluka så mycket jag kan. Då gäller det att släppa plugget lite (men knappast helt...) och bara vara, annars hinner inte skallen med. Positivt är att jag inte läser vilken bok som helst utan väljer en som jag VERKLIGEN vill läsa eller haft ögonen på under en längre tid. Skillnaden från då och nu är att jag gått från två till tre romaner i veckan till kanske en roman i månaden.

Det är väl egentligen det enda "negativa" med universitetsstudier. Och bristen på långa sovmornar, förstås. ;) 

Well, dags att åter slänga sig på sängen med "Från ting till text". Handlar bl.a. om arkeologer som förespråkade rasteorin,  ni kan tro det är intressant (och chockerande) att se hur mycket dåtidens arkeologer bidrog till nazismen. Otäckt!