30 september 2014

He doesn't own me, he doesn't own me.



Om ni undrar vilken låt som fastnat på min hjärna, well, nu vet ni. Supermegaawesome!

28 september 2014

Bitch be serious?

Jag förstår inte hur jag stått ut alla dessa år, med att göra i princip ingenting. Bara suttit hemma som ett jävla fån, varit så in åt helvetes lat, levt på mamma och pappa, pluggat upp betyg (vända på vända), varit på arbetsintervju efter arbetsintervju men alltid misslyckats så brutalt. Visst har jag försökt få jobb, det har jag, men samtidigt känner jag såhär i efterhand att jag borde ha försökt ännu hårdare. Då hade jag sluppit alla dessa år av absolut ingenting. 

Hur fan kunde jag leva så? Hur fan kunde jag vara "nöjd" (definitionsfråga)? Det enda jag gjorde, när jag inte pluggade upp betyg och sökte jobb, var att sitta på Facebook och spela diverse onlinespel. På Facebook kräktes jag mest. Klagade på alla andra, slängde ur mig dumma saker om hur hurtiga människor var och hur mycket jag hatade det. Bara för att JAG inte trivdes, för att JAG inte var nöjd med mig själv, mitt liv, min situation. För att JAG inte kunde få alla de där prylarna som alla andra hade, eftersom JAG inte hade något jobb eller några pengar att spendera. Gnäll, gnäll, gnäll, avundsjuka (inte med stil) och äckliga kommentarer. 

Idag är jag lyckligare än någonsin, det här är det bästa som kunnat hända mig. Idag är jag ingen gnällspik som måste spy galla på andra för att må bra i mig själv. Jag är jag, jag mår bra med mig själv, jag är mer självsäker och framför allt är det härligt att vara självständig. Att inte behöva leva på någon annan är en sådan otroligt knuff framåt. En frihetskänsla som inte går att beskriva i ord. Att kunna köpa det man vill ha, istället för att avundas andra, istället för att behöva be någon annan... det är skönt, skall ni veta. 

Och det känns som en självklarhet. Man mår inte bra av att sitta hemma och dega dag ut och dag in, vara beroende av andra. Klaga på samhället, kasta skit på andra eller spela datorspel hela dagarna, som jag gjorde. Det är min fulla tro, att ingen överhuvudtaget gör det. Alla behöver sysselsättning! Därför är jag så obeskrivligt glad att jag hittat min dröm och faktiskt fullföljer den i detta nu. Helt underbart! Den gör mig till en bättre person på så många vis och mina underbara vänner har hjälpt mig att hitta tillbaka till ELFRIDA. Den glada, roliga, öppna och översociala tjejen som inte tar någon skit. Som aldrig håller käften. 

Tack livet, för att du vill som jag vill! 


26 september 2014

A part of me.

Runt 17.20 fick jag SMS om att mina glasögon fanns att hämta. Det tog seriöst två dagar. TVÅ! Snacka snabb service. Förväntade mig att det skulle ta ca. 10 dagar som de sa när jag beställde. 

Jag tog givetvis på mig glasögonen med en gång, och jag har en sak att säga: en helt ny värld. Utan överdrift, det är ren och skär sanning. Plötsligt såg jag löven på träden skarpt. När jag tog av mig glasögonen blev jag helt jävla chockad av den dimmiga gröt som mötte mig! Hur fan har jag klarat av detta i ett halvår?! HUR?! Inte konstigt att jag mått skit, haft huvudvärk var och varannan dag och blivit yr i skallen när jag varit ute och gått. 

Är så otroligt glad just nu. Bågarna är skitsnygga, de passar mig som handen i handsken och jag SER igen! Helt fantastiskt. Äntligen! 

25 september 2014

Kalkstenssystrar



Jag har hittat fina vänner här på ön, I must say. Så pass bra vänner att de totalt hakade på idén att starta en blogg tillsammans. Så nu har jag och fem andra tjejer från arkeologiklassen startat en! På bloggen kommer ni denna vecka få läsa presentationer av var och en, som en liten mjukstart. Tanken är att vi skall skriva minst sex dagar i veckan; en dag per person. Alla har alltså fått en varsin veckodag (jag är tisdagstjejen). 

Vi kommer skriva om allt mellan himmel och jord. Seriöst som oseriöst, we're all a little bit of both. Av förklarliga skäl kommer det förmodligen bli en hel del arkeologisnack. I slutet av varje inlägg skall vi ställa en fråga till den person som skall blogga dagen efter. Det kan vara vilken fråga som helst! 

Skulle någon missa sin bloggdag kommer ett straff utdelas. Bevis på bestraffningen kommer sedan publiceras på bloggen i form av en text, en bild eller en video. Det skall bli kul att se vem som faller först! *mohaha*

Så glid in på http://kalkstenssystrar.blogspot.com för att hänga med på vår resa! Puss på er!

24 september 2014

Fall löst.

"Anne" från Specsavers. Love them!
Idag var dagen D. Dagen då jag äntligen skulle få veta om jag drabbats av en hjärntumör eller helt enkelt bara hade ett synfel. And yes, efter en halvtimmes lång undersökning, med poffar i ögonen, bokstäver, cirklar, prickar och pinnar fick jag äntligen veta att jag har ett brytningsfel. Jag har under det senaste halvåret (give or take) känt av en sjuklig trötthet, huvudvärk var och varannan dag samt yrsel när jag varit ute och gått eller befunnit mig i en butik. Jag har helt ärligt trott att det varit något fel på mig... men varit för feg för att kolla upp skiten. Någonstans har jag väl ändå tänkt att det kan vara synen, men jag har alltid haft perfekt syn och glidit igenom synundersökningar without any flaws. 

Så hamnade jag i en föreläsningssal och kom på mig själv med att kisa till max för att se vad som stod på skärmen. Och på den vägen är det. Vänster öga, fucked. Så det är bara att tacka och ta emot. Det är en jävligt befriande känsla att veta vad som gjort mig så dålig den senaste tiden. Äntligen kan jag kanske få slappna av och slippa huvudvärk fem dagar av sju i veckan. 

Så om sju till tio dagar är jag glasögonorm, and it actually feels damn good! Jag valde ett par sköldpaddsmönstrade bågar (bilden). Vill inte ha svarta, för alla har antingen svarta liknande bågar eller pilotmodellen. Jag ville ha någonting annorlunda! De satt så galet bra och eftersom jag skall bo i dem kändes de självklara. 

VILL HA NU NU  NU! 

13 september 2014

Bussutflykt till norra Gotland

Dagen till ära hade studentkåren Rindi arrangerat en bussutflykt för oss ettor till de norra delarna av Gotland. Vi har haft så otroligt roligt tillsammans idag! Trivs så fint med mina tjejer här. Vi har plockat sten i Lickershamn (Jungfrurauken) och käkat macklunch vid Blå Lagunen. Sedan blev det en snabbvisit vid något lyxhotell som byggts vid ett gammalt kalkbrott, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. Vi hann även med ett litet stopp vid vackra Lärbro kyrka. 









12 september 2014

Det är helg!


Det är helg. Helg. Helg. Helg! 
Den första riktiga studieveckan på Uppsala Universitet, Campus Gotland, är över! Jag har härmed utsatts för ungefär tvåhundra kilo kurslitter, femtioåttatusen PDF:er, x antal timmar av gruppdiskussioner och ett muntligt seminarium. Idag har jag alltså stått framför en del av klassen och slängt ur mig definitioner av historia, babblat om Herodotos, Caesar, källkritik och nazismen. Det har varit många nervösa timmar av förberedelse inför dess tre muntliga minuter. En klapp på axeln för att jag faktiskt tog tag i mig själv och valde att vara en av de i gruppen som presenterade!

Men fan så kul det har varit! Jag har hamnat med en helt underbar grupp. En grupp som vi nu funderar på att behålla genom resterande grupparbeten, även i nästa kursmoment då man tydligen får välja buddies fritt. Vi har så jäkla kul tillsammans! 

Och DÄR är den stora skillnaden mellan gymnasium och universitet/högskola: du hamnar med dina jämlikar, personer som har sökt sig till en utbildning baserat på rent intresse. Nu menar jag inte att vi enbart snackar arkeologi och antik historia när vi ses, men "great minds think alike". På riktigt! 

Fan vad jag trivs här! Jag är trött så in åt jävla helvete idag och bilderna representerar min vecka rätt så bra. Överst: skittrött i morse. Helt jävla slut och spyfärdig av nervositet. Bilden längst ned till höger: överhype på Insta medan jag pluggade hieroglyfer och snapchattade med Ronja. 

NU TAR JAG HELG (a.k.a. plugg och tvätt, men ingen skola!) 

6 september 2014

Mindfuckad av en dröm.

This is ze face of a tired person. Känner mig helt galet sliten idag, efter ungefär fyra timmar sömn. Hade den kanske sjukaste drömmen någonsin inatt. Någon ville mig illa och hade förmågan att kontrollera andra människor för att skada mig. Jag blev misshandlad, folk försökte dränka och kväva mig. Jag blev jagad. Och det fanns en enda person som försökte hjälpa mig, som gav mig skydd i sitt hem. Men inte ens där var jag säker. Det utspelade sig här i Visby och det hela började med att jag var på väg hem från en fest, men jag kom aldrig hem. Det var en av de mest obehagliga drömmar jag någonsin upplevt och jag hoppas att det inte är en sådan som återkommer. 

Drömmar är fascinerande. Även de som upplevs som otäcka. Jag har en dröm som konstant kommer tillbaka till mig, som liksom stannar i perioder. I den drömmen blir jag jagad av ninjas vid Djulö/Gatstuberg i K-holm. Oftast har jag en vän/familjemedlem med mig och den slutar alltid med att någon blir mördad av dessa ninjor. De är hur många som helst och i drömmen måste jag jobba sjukt hårt och vara listig för att undkomma dem. Den är så obehaglig att jag sedan mår dåligt under hela dagen. Känslan av att vara jagad och bevakad försvinner liksom inte, trots att jag vet att det inte är på riktigt. 

Galet vad drömmar kan göra med en egentligen. Mindfucked är bara förnamnet! Har ni några ständigt återkommande drömmar som gör er illa till mods? Jag älskar allt sånt här, göttar mig gärna i andras historier så bring it on. 

Första veckan - done and done!

Nästa veckas fullspäckade schema. More to come, dessutom. Detta är inte allt. Längtar!
Första veckan som universitetsstudent done and done. Check! Ni kan tro att dessa dagar har bjudit på lite allt möjligt. Föreläsningar, typ hundra sidor kurslitteratur, gruppmöten, fylla, promenader genom Visby natt som dag, garv, nya (helt underbara) vänner och några kannor kaffe. Jag kan inte beskriva alla de känslor som cirkulerar inom mig just nu, men en sak är säker: när man sitter på föreläsningar och känner att man skulle kunna börja gråta av lycka, då har man nog faktiskt hittat rätt. 

Jag driver inte. Vissa stunder har jag suttit där med gråten i halsen och funderat på om det här verkligen händer mig. Ska JAG bli arkeolog? Ska JAG få läsa och lära mig, och sedan förhoppningsvis jobba med, detta? Ska JAG få uppleva detta med alla dessa underbara människor jag hamnat med? Tydligen så är det min verklighet, som känns mer eller mindre overklig just nu. 

Alla dessa nya intryck. Efter skolan gick jag och Henke till en thairestaurang, käkade och sedan hem. Väl hemma lyckades jag hålla ögonen öppna i cirkus trettio minuter innan jag totaldäckade i lite mer än tre timmar. Jag skulle ju "bara se på TV en stund", plötsligt vaknar jag och klockan är typ halv sju. Då är man trött, och konstigt vore väl annat efter denna vecka. 

Jag har så kul här och jag är så glad att jag vågade ta steget, söka, bli antagen, tacka ja och flytta hit. Så tacksam för allt!