Det är inte ofta jag stör mig på människor eller känner för att klaga på dem. Lägger gärna min högst dyrbara energi på någonting annat. MEN(!) ibland får jag bara nog. Som ikväll till exempel. Tycker det är gnäll, gnäll, gnäll och återigen gnäll på hela min Facebookwall!
Och VISST, jag gnäller också ibland. Speciellt när jag tycker det är tufft i skolan och helst skulle lägga mig ned i en enda pöl. Men det finns liksom de som BARA gnäller på Facebook. Folk som inte gör annat än slänger ur sig skit. Speciellt irriterad blir jag på folk som slänger ur sig skit om andra människor. Och de som skriver kryptiska statusuppdateringar!
"Alltså hur kunde han göra sådär mot mig!" eller "Jag är så jävla förbannad på dig, din skithög! Brinn i helvetet!" eller "Jag vill aldrig mer se dig din idiot" eller "Åh, jag tycker så synd om dig, du kan inte vara lycklig". När man sedan frågar personen vad det är som har hänt (eller om någon annan kommenterar statusuppdateringen), vem han/hon snackar om, vad får man för svar då? "Jag vill inte prata om det" eller "ingen speciell". Every.fucking.time.standard!
MEN NÄHE?! Du la just upp en statusuppdatering som bara kokade av ilska, men du vill inte prata om det?! Du bara kände för att lägga upp det där inför alla dina 400 vänner på FB, men att prata om det går då bestämt INTE! Det vore ju sannerligen konstigt.
Jag fattar inte. Ärligt talat. Jag förstår inte. Vuxna människor som sitter och håller på såhär? Så som jag höll på när jag var kanske 15-16 bast och hade noll självkänsla. Då tyckte jag det var skithäftigt att hålla på sådär. Då tyckte jag det var skitkul att rikta mina aggressioner mot människor och hoppas att de skulle ta åt sig, för då kanske JAG kunde få känna mig lite häftig en stund. Kryptiska meddelanden på Lunarstorm eller Bilddagboken var the shit for real, det var det fräsigaste som fanns och helst skulle man slänga ur sig ett par tio stycken om dagen. Då var man riktigt hipp!
Tyckte man själv, i alla fall.
Men hur häftigt är det egentligen att göra sådär? Nja, inte speciellt jättehäftigt, va. Ofta så slänger dessa människor ur sig påståenden om att andra människor inte skulle vara friska, att de människor de skriver om inte skulle ha mycket till liv eller att de skulle vara extremt olyckliga. Ironiskt, i min mening.
Mycket ironiskt.
MEN, nu tänker jag släppa det här och sluta gnälla på de som gnäller. Var bara tvungen. I just had to, since I'm too cool for school. Men sluta gnäll på människor på Facebook för i h.e.l.v.e.t.e! Peace out and I wish you a happier life from now on. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar