"My" Place Dublin - inte värt ett öre!

Ja, herregud. Sedan jag kom hem från Dublin har jag varit en enda sömnig klump. Aldrig någonsin tidigare har jag känt mig så anti allting. Att gå upp på morgonen och bege sig till skolan har varit (läs: är) pest och pina. Bara att stiga utanför dörren ser jag som en enorm ansträngning och prestation. Så går det tydligen när man inte sover på fem dagar. 

Eller... när man sover i en skrubb, i fem dagar. Ungefär så skulle jag vilja beskriva vårt "hotell". När vi gjorde bokningen kändes det perfekt: rummet såg stort och luftigt ut, sängarna såg fräscha ut och det var riktigt billigt. Centralt och fina anslutningar till flygplats. Ett riktigt jäkla kap, tyckte vi...

Till dess att vi checkade in på hotellet, My Place Dublin, och insåg att vi skulle tillbringa fem dagar i någonting som mer liknade en institution för psyksjuka än för tre glada och förväntansfulla turister. Vi drog på mun och tänkte: "äsch, det är ju trots allt bara fyra nätter, det är lugnt" Och det var lugnt, till morgonen i alla fall. Då vaknade jag alldeles dyngsur av svett, som om jag hade sovit mig genom natten med 40 graders feber, och det fanns absolut ingen luft i rummet. Noll, zero, nada... Man kunde helt enkelt inte andas eftersom det inte fanns någon ventilation what so ever. Skojar inte! Jag klädde på mig i ren och skär panik, greppade ciggen och bokstavligt talat sprang ned för trapporna och ut i det fria, till luften. Aldrig någonsin tidigare har jag uppskattat stadsluft så som jag gjorde just den morgonen.

Tänk er själva: tryck in tre vuxna människor i en städskrubb på ungefär tio kvadratmeter. Släpp sedan ut dessa tre vuxna människor efter ungefär åtta timmar. Ja, ni förstår ju själva vilken poängen är. För er som inte förstår: man gör bara inte så. Har man ett rum som är till för att tre människor skall kunna sova genom en hel natt skall det gärna vara anpassat efter det också. 

Som om det faktum att man inte kunde andas i rummet inte vore nog så var vattnet skit. För det första var det klorvatten. För det andra fanns inget tryck överhuvudtaget i duschen. En dusch som brukar ta ca. fem minuter hemma tog ungefär femton minuter där. Syrran drog en rätt schyst jämförelse: "alltså ni vet när man kissar och strålen liksom inte är sådär jättestark utan det droppar mest, typ det trycket är det i duschen". Och nej, hon överdrev inte ens. Skulle man tvätta håret var man riktigt illa ute och därför undvek både jag och syrran att göra det så långt vi kunde. Det känns dessutom rätt jävla illa när vår far, som är tolerant och har tålamod inför det mesta, börjar klaga. Sista natten var vi helt utan vatten. Inget vatten i kranen, inget vatten i duschen, inget vatten i toaletten... ni kanske förstår själva ungefär hur det luktade i vårt rum? Måste man så måste man, då räknar man inte med att vara utan vatten ett halvt dygn. 

Sista natten var verkligen droppen. Inte nog med att vattnet i hela byggnaden var utslaget, receptionisten ger sig ut och röker på med sina polare som bor på "hotellet". Alltså... va? Gör man det när man skall jobba? Visst, jag skulle också bli deprimerad om jag jobbade på ett ställe som My Place Dublin, men någon jävla måtta får det väl ändå vara?! 

Som ni märker skulle jag kunna skriva en hel jävla C-uppsats med negativ kritik mot detta så kallade hotell, men det tror jag varken ni eller jag pallar med. Nu kommer, hör och häpna(!), ett litet plus i kanten och någonting de skall ha cred för: otroligt gullig personal! Förutom nissen som gick ut och rökte på med sina tomtar till polare så var alla verkligen supergulliga och serviceminded. Det skall de absolut ha god kritik för och jag är ju inte den som är den liksom...

Så ja, jag skulle inte, under några som helst omständigheter, rekommendera detta hotell till någon. Skall ni åka till Dublin och vill bo någorlunda okej tycker jag definitivt att ni skall lägga en extra tusenlapp på boende. Det är verkligen värt det i slutändan. Vår vecka i Dublin var fin och jag älskade den där jäkla staden. Jag ser klart mig själv återvända någon gång i framtiden. Däremot tror jag att attityden och glädjen hos oss tre hade varit betydligt mycket bättre om vi fått sova under natten och vaknat upp i normalt tillstånd, utan svett längs ryggen och känslan av att kvävas. 

Nedan: en bild på syrran från hotellrummet. Oj, ursäkta, skrubben! Tycker hennes min reflekterar våra känslor rätt bra. Så sorry syrran, du får helt enkelt bjuda på denna!