Så mycket kärlek. Så jävla, jävla, jävla mycket kärlek! Ibland kan jag bli rent av tårögd när jag ser på Zac, för han är så fin att mitt hjärta tar ett extra skutt. Aldrig har jag varit så tacksam mot mitt och familjens omdöme. Att vi sa ifrån när veterinären ville avliva vår underbara familjemedlem på grund av ett förbaskat överbett. "Det där kommer han aldrig kunna leva med", var hennes ord. Han var tolv veckor gammal.
Hans överbett har inte varit något problem och snart är hans tänder "mogna" på riktigt. Vi ser inte ett enda tecken, varken på honom eller i hans mun, på att han inte skulle må bra. Tvärtom är han lyckligare, mer livlig och social än någonsin! Överbettet har växt tillbaka lite, vilket denna kvinna sa att det inte skulle göra. Tänk om vi hade varit så pass trångsynta att vi lyssnade på den där kvinnan som sa att du inte borde få leva, att du var en felande länk... Då hade du aldrig fått växa upp och uppleva alla de där sakerna som är varje hunds rättighet. Och vi hade inte fått vara så kära som vi är idag.
Du är VÅR felande länk och det är dels därför vi älskar dig så mycket. Du är vårt original! Överbett eller inte, du är vår största kärlek, vår energi och vår gnista. Jag kan inte se en vardag utan dig och dina glädjeskutt, din totala lycka när man kommer ned på morgonen. Det finns knappt ord för att beskriva hur otroligt mycket vi älskar dig!
Men låt oss säga såhär: månen och tillbaka, gånger entriljardmiljonmiljard and so on. <3
Mitt tips: ni som har djur, lyssna inte alltid på veterinären. Dubbelkolla med fler veterinärer, det gjorde vi. Enligt denna kvinna fanns det inga metoder för att "bota" överbett men när vi sedan dubbelkollade med en annan veterinär så hade han själv haft en hund med överbett. En jakthund som blivit 12 år gammal och levt sitt liv som vilken lycklig hund som helst. Dubbelkolla ALLTID, för en del veterinärer skall helt enkelt inte vara veterinärer... Simple as that.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar