Dags för en promenad. Dags att släppa allt. Dags att skärpa till sig, sluta slarva. Dags att skaffa fokus. Tiden är helt enkelt inne. Inga ursäkter längre. Dags att ta kontrollen över mitt liv som skall levas av mig. Jag är överviktig och det är mitt eget fel. Jag har valt att ta till mat, godis, läsk o.s.v. som ett hjälpmedel. Tänk om jag förstått tidigare att det jag såg som ett hjälpmedel egentligen bara var ett steg mot en långsam död. Ett liv i ett fängelse värre än något annat. Ett liv i en kropp som inte är jag.
Det är otäckt att förlora sig själv. Det är också väldigt skönt när man börjar bli medveten om det liv man egentligen borde leva, det liv man egentligen är värd. Jag har alltid haft väldigt svårt att tro på mig själv. Har aldrig gett mig själv en klapp på axeln, har helt enkelt inte sett mig själv som en tjej värd en klapp på axeln. Jag har de senaste året sett mig själv som den där feta jävla bredlastade bruden som andra tycker om att kolla konstigt på.
Det enda som glädjer mig just nu är att vågen "bara" visar två siffror och inte tre. De två siffrorna gör mig ändå ledsen men samtidigt galet motiverad på samma gång. Det är fan dags!
Så nu kör vi. Dags att ta tillbaka mitt liv. Som skall levas av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar