15 maj 2013

Dag 7 - ditt stora beroende i livet














Den här rubriken var ju inte precis svår att ta sig an. Ja, jag är rökare - men knappast stolt över det! Ingen rökare är stolt över sitt beroende, ingen rökare vill egentligen röka. Det är jag helt övertygad om. Åtminstone har jag kommit till det stadiet i min rökning; jag är medveten om mitt snuskiga beroende och dess konsekvenser, jag vill inte röka men det är förbenat svårt att sluta. Och vad tror ni att jag ångrar mest av allt i hela mitt liv? 

Just ja, att jag tände den där skitiga cigaretten från första början. 

Då trodde jag att det var en engångsgrej, någonting jag aaaaldrig skulle fortsätta med! Det var ju bara på kul, det var någonting jag tog till rent socialt. Det var ju lite häftigt! OCH JAG VAR 18! Det är verkligen hemskt. Hemskt på alla sätt och vis. Hemskt att man skall förorena sin kropp med denna drog, hemskt att det skall vara så jäkla lätt att fastna och så otroligt svårt att sluta! 

För det ÄR svårt att sluta! Jag har testat allt! Under tiden har jag fått ta emot gliringar från icke-rökare som säger "hur svårt kan det vara? Det är ju bara att fimpa!". Jag blir så upprörd, ledsen, förbannad och irriterad att jag helst av allt skulle vilja spotta någon i ansiktet! SÅ har jag aldrig känt för någonting annat! Tror ni icke-rökare verkligen att vi hade fortsatt med dessa giftpinnar om det vore så enkelt som att bara fimpa en dag? Nej. 

För en del kanske det har varit just så enkelt att de har fimpat och lagt på locket för att aldrig mer återvända. Det är dock långt ifrån en majoritet av rökare som känner så, som har förmågan att bara vips vara rökfri. Jag personligen måste förbereda mig mentalt, jag måste slåss mot rädslan att förlora en för mig god vän. För det är precis så vi rökare (jag talar inte endast för mig själv här, det vet jag) ser ciggen; en god vän som finns där i alla väder, som inger lugn! 

Placebo, såklart. En cigarett inger inget lugn. En cigarett hjälper inte till vid stress eller för att mota bort jobbiga känslor i kropp och knopp. Ändå är det så jäkla, jäkla, jäkla läskigt att fimpa! Det är verkligen SKITJOBBIGT! 

Jag är ändå glad över att ha kommit så pass långt i tankeprocessen att jag känner mig redo att sluta. Med det sagt betyder inte det att jag är redo att fimpa på momangen. Det krävs fortfarande massvis med arbete. Därför skall jag nu sätta mig ned i lugn och ro, läsa Allen Carrs "Äntligen icke-rökare" som inte innehåller skräckpropaganda, där jag inte får skit kastat i ansiktet för att jag är rökare, där jag slipper alla de människor som aldrig varit fast i detta beroende... Det är verkligen en himla fin bok utan skuld och påhopp. Och kanske det inte är så konstigt att denna man har fått över nio miljoner rökare att fimpa ciggen och inte de som väljer att säga "det är ju inte så svårt att sluta"... 

Så snälla ni, kära icke-rökare, få lite insikt innan ni slänger ur er vad som helst till era rökande vänner. Läs boken! Skaffa er lite kunskap och lär er tackla saker och ting rätt, då kan ni med all säkerhet hjälpa era nära och kära istället för att få dem att känna sig sådär pytteyttesmå och värdelösa. Alla vet säkerligen hur det känns att förlora en god vän...

1 kommentar:

  1. Ja men gud, visst är det väl helt åt skogen så vissa håller på? Jag vet inte riktigt vad folk (många främlingar dessutom!) tänker när dom kommer och säger: "Duu det där är inte bra hörrdu!". Haha ehh vaa? ÄR DET INTE?! NEJMENGUUDD huuur kunde jag missa det liksom?! Och ja man luktar så illa och man är så dum mot sig själv. Och tänk vad lätt det är, bara sluta ju...

    Nej fy man kan bli trött på folk för mindre!

    SvaraRadera