"Åh, så söt, klappa?"

Jag bli så.jävla.ledsen när jag ser och läser detta! Riktigt, riktigt ledsen med en klump i halsen och tårar i ögonen. Tjejen har förlorat sin bästa vän p.g.a. rasfördomar. Polisen har handlat in åt helvete fel och det gör mig så förbannad! 

Jag och mamma pratade om fördomar angående hundar igår. Zac är väldigt bitig vilket är förståeligt eftersom tänderna kliar och han är valp. Han är såklart inte aggressiv(!) men som sagt väldigt nafsig och envis. När vi möter folk på gatan hör man (varenda gång, utan undantag) "guuuud vilken söt liten en, får man hälsa?". Såklart de får hälsa, såvida Zac inte markerar att han inte vill. När Zingo fortfarande fanns i livet och vi gick ut på våra promenader var han "läskig", "stor" och "svart". Man skyggade undan istället för att hälsa. Varför? Jo, han var just stor, svart och väldigt jävla glad. Han älskade människor och gjorde aldrig någon något ont! Never! 

En hund med mer kärlek rinnandes i ådrorna har aldrig funnits. Han var verkligen kär i allt och alla, han älskade att bli kliad och han älskade att kela. En stor knähund. Men detta såg inte folk. Folk ville inte förstå detta. Allt de såg var en stor svart hund, med stora tänder som han ju faktiskt kunde använda till preciiis vad han ville. Vem vet vad den där skulle kunna hitta på, typ.

Zac är också en liten keloxe, han är speciellt kär i mig, men han är verkligen envis med att bitas. Zac ses som en sällskapshund, en söt liten kille som det är fritt fram att gosa med. MEN vad är det som säger att Zac inte kan bli farlig? Han kan, likväl som VILKEN RAS SOM HELST, bli aggressiv och farlig för sin omgivning! Det är ju upp till oss som ägare att forma honom!

Preciiiis som vi gjorde med Zingo! Världens snällaste, finaste, goaste, underbaraste hund som inte hade annat än kärlek och bus inom sig. Det är alltså vi, ägarna, som har ansvar för hurdant våra hundar skall bete sig i framtiden. 

Att vara hundägare är ett heltidsjobb, i princip. Det är ingenting man "bara gör", det är en livsstil. DU måste vara beredd att engagera dig, både psykiskt och fysiskt. DU, och ingen annan, formar DIN hund till den hund DU vill att H*N skall vara! Simple as that!

Nu skall jag gå ned på nedervåningen och fostra min hund. Min lilla hund som tror att han är en stor hund. Därför är det exakt så jag skall se honom; som en stor hund. De behöver lika mycket uppfostran som de "stora, svarta hundarna med stora tänder". Believe it or not, people! Believe it or not...