Tungt...

Just nu känns allt himla tungt. Som om jag hade en sten över axlarna som aldrig vill lätta. Jag har nu varit ifrån Henrik i två veckor. Det är fan ingenting, egentligen! Ändå känns det som en jäkla evighet. Det som tynger mig och gör mig så väldigt ledsen, och ibland rent av deprimerad, är att det är ytterligare fyra veckor kvar till dess att vi ses igen. Så jag tänker att om två veckor känns som världens längsta två veckor, hur kommer inte dessa fyra veckor kännas? Panik i skallen på mig!

Sedan försöker jag tänka att det är bra också, att få sakna. Och att vi kommer få världens bästa jul tillsammans, världens bästa ca. 20 dagar tillsammans här i Katrineholm när han har sitt "julbreak" från skolan. Det ser jag verkligen fram emot! Speciellt ser jag fram emot min julklapp, som jag såklart redan har fått information om. En heldag på stan med shopping, käk och bio - bara jag och Henrik, tillsammans och ensamma! Helt klart den finaste julklappen man kan få.  

Att känna sig så ensam gör mig såklart frustrerad och det går ut över annat i vardagen som måste fixas. Plugget är verkligen skitsvårt just nu. Sitter och skriver på en uppsats men kommer inte riktigt igång, kommer inte in i det där flowet som jag verkligen skulle behöva befinna mig i. Tankarna är på annat håll helt enkelt. Önskar det fanns en tablett för detta så jag kunde få mitt fokus och min koncentration tillbaka. 

Nåja, jag gör mitt bästa! Motivationstriggaren är såklart att om jag fixar dessa betyg till jul har jag så himla mycket skoj att se fram emot under 2013. Pengar, resor till Gotland. Kanske till och med en flytt till Gotland om min dröm att få utbilda mig till arkeolog slår in? Nu är det bara att köra, för jag MÅSTE dit! Det finns inga andra alternativ för mig. Denna dröm MÅSTE slå in!

2013 skall vi rocka Gotland tillsammans älskling, jag bara vet det! Love you! <3