11 december 2012

Nio dagar kvar...















Man kan ju säga att mitt tålamod börjar tryta nu. Den senaste månaden och dagarna har varit en riktig pain in the ass, och är fortfarande, men nu börjar jag i alla fall se ljuset i tunnelns slut. Idag är det nio dagar kvar till dess att Henrik kommer hem för julledigt. Det här är i alla fall helt klart mitt livs jobbigaste tid. Att behöva vara ifrån varandra såhär känns allt annat än naturligt. Meningen är att vi skall bo tillsammans, inte bo isär med sju timmars resväg emellan oss. It's wrong!

Och folk säger: "men det är bra att få sakna". 

Jag håller med, jag har själv sagt det, absolut - MEN DET FINNS FAN GRÄNSER! Nu känns det inte längre bra att sakna, nu är det enbart förknippat med smärta, ångest, otäckt hög längtan och noll energi. Det finns inga ord som räcker till för att beskriva hur jag mår just nu. Ärligt talat, det här är fan by far det värsta jag har varit med om under de sex år vi haft tillsammans hittills. 

Ja, herregud, att man kan älska en person så mycket. Det är en underbar känsla som sprider sig i kroppen samtidigt som det känns lite otäckt att vi skall behöva vara ifrån varandra såhär även kommande halvår. Usch! Nu får dessa nio dagar gå fort för jag orkar snart inte mer. På riktigt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar