4 februari 2014

Minus på vågen - better than chocolate!

Jag har läst en hel del om kost och träning de senaste veckorna. Först trodde jag att det skulle räcka med regelbunden, hård träning, för att gå ned i vikt - men tydligen inte. Egentligen, nu när jag har läst en del om det, så känns det ju rätt så självklart att du inte kan träna, käka mjölkchoklad och dricka latte som om det vore vatten, och förvänta dig att gå ned i vikt. Om det ändå vore så enkelt, och enkelt är det ju sällan. 

Så, då började ju funderingarna gå kring det här med kost. Det är inte lätt att bestämma sådant i ett hushåll med två femtioplussare som också skall äta. Maten skall fylla allas behov. MEN - och detta är ju bara så bra - mamma har gett mig fria tyglar nu! Villkoren? Att pappa får sin potatis som han vill ha, såklart. OCH att JAG lagar maten! Det var ju sannerligen ingen tvekan om saken - dealeo! Jag älskar att laga mat och gör det verkligen mer än gärna. Skitkul att experimentera med smaker och ingredienser - och jag vet preciiiis vad maten innehåller! Perfekt! 

När jag fick klartecken var det inte så svårt att bestämma sig vilken diet jag skulle utgå från: GI-metoden. Med "utgå från" menar jag alltså att jag inte är galet strikt. Jag skippar inte söta grönsaker som majs och morötter t.ex de första veckorna. Jag äter INTE: potatis, ris, pasta, bröd, godis. Det är mitt GI, typ. GI-ish, som jag kallar det. OM jag inte skall lyxa till det, som i helgen t.ex (vad ska jag säga, choklad är gott liksom). Och ja, jag har ratat GI-metoden tidigare (tonåring, dum och säkerligen blond vid den tidpunkten också), men sedan i somras så märkte jag att det är en metod som faktiskt fungerar för mig. Nu har jag kört GI inte ens en vecka, tränat som ett jävla as (och ändå fuskat lite i helgen) och vågen visar -3kg. 

-3kg in no time at all. Anledningen till att jag vägde mig just idag, inte ens en vecka efter förra vägningen som jag gjorde i torsdags, var att träningstightsen satt lite lösare. "Inbillar jag mig? Äsch, jag måste fan kolla!" Och mycket riktigt hade jag gått ner. Behöver jag säga att jag körde absolut hårdast av alla på spinningpasset? Så jävla dyngsvett, så stum i benen - fyra timmar senare vill jag ner till gymet igen... 

VEM ÄR JAG?! VAR TOG ELFRIDA VÄGEN?! Tjockisen som knappt orkade sig ut på en promenad. Som hellre stannade hemma och såg en film, käkade kopiösa mängder choklad och alltid fick med någonting hem från godisdisken?! Som helst somnade till filmen också och vaknade upp x antal timmar senare med världens skallebank, men tyckte att det var ju helt okej. 

Så, det går bra nu? Ja. Jag funderar själv på varifrån denna motivation kom. Eller orken. Det här att gå från noll till hundra. Visst, det här med att sluta röka har hjälpt, men ikväll diskuterade jag med en god vän till mig och vi dividerade i om jag ersätter ett beroende med ett annat? Alltså att jag ersätter det här rökberoendet som jag haft tidigare, med ett träningsberoende? I så fall är ingen gladare än jag. Nu menar jag inte att man skall träna ihjäl sig, det är INTE BRA! Det har jag gjort tidigare nämligen och så dåligt har jag aldrig mått i hela mitt liv... Nu har jag det sagt, inga missförstånd tack! MEN, jag ser det INTE som en förlust eller någonting negativt att jag vill tillbringa en timme om dagen (vissa dagar mer) på gymet. Jag vet hur jag skall träna, hur jag skall undvika att överbelasta muskler o.s.v. Det är så jävla skönt att ha den erfarenheten i bagaget. Tackar mitt tonårsjag för det!

Imorgon kör jag igen. Och - VIKTIGT - jag vill ha era bästa GI-tips! Fantasi är en vara jag har helt okej mycket av (tro det eller ej) men det kan vara kul att höra vad NI tycker är bra också, inte vad Google föredrar. ;) Era bästa GI-rätter, GI-snacks, GI-mellanmål - give it to me! (:

By the way - ny kategori: Min enda kropp. Mest pepp för mig själv men även (förhoppningsvis?) kanske för er. Här kommer jag dela med mig av tankar kring träning, kost, livet o.s.v.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar