14 januari 2014

Rökfri

Imorgon har jag varit helt och hållet rökfri i två veckor. Snuset har också fått vara ifred, inte rört en enda prilla de senaste typ åtta, nio dagarna. Fattar ni? Jag har inte rökt en enda cigg på fjorton dagar! Känslan av detta går inte ens att beskriva. Det är glädje, lycka, stolthet... allt i en enda stor kompott! När man sedan får se svart på vitt hur mycket det kostar att röka och hur många cigg man INTE har rökt under dessa dagar... wow! 

(Uppsats incoming...)

Jag använder mig nämligen av en app som heter Rökfri. Den är framtagen av Vårdguiden och innehåller en hel del användbara grejer. Jag personligen har mest använt den för att hålla koll på resultat och hälsa. 


Här får jag bocka i nej! Helt fantastiskt! Efter att jag har bockat i nej så får jag först lite pepp, typ "du är jätteduktig!" för att sedan få lite tips om hur jag skall göra i fortsättningen, hur man skall tänka och vad man kan göra för att motverka återfall. 


Här har vi den huvudsakliga anledningen till varför jag använder mig av appen: resultat & hälsa. Nu går min app två dagar efter (rökstopp 1:a januari) i och med att jag installerade den först den 3:e januari men titta hur otroligt mycket pengar jag har sparat! Och hur många cigaretter jag INTE har rökt! Det är ju bara helt jävla galet när man ser det såhär svart på vitt. I tell you, craaajzi! Jag har inget nikotin kvar i blodet och den fysiska abstinensen går sakta men säkert nedåt. 

Jag skulle dock vilja påstå att de fysiska abstinensbesvären bara höll i sig tre eller fyra dagar efter rökstoppet. Visst, jag kunde kallsvettas lite då och då den första veckan och jag var otroligt trött men innan jag la av trodde jag de fysiska besvären skulle bli betydligt jobbigare. Jobbiga under en längre tid och att de skulle vara fler än vad de faktiskt varit, att de skulle göra riktigt ont länge! Jag har som sagt kallsvettats lite under första veckan och lidit av sömnproblem. Dag två hade jag som ett tryck över bröstet och det gjorde ont precis överallt. Mer än så har det faktiskt inte varit. Jag vet inte om jag bara har haft en jäkla tur eller om andra inbillar sig sina besvär(?) för jag tycker jag har läst otroligt mycket om dessa abstinensbesvär som är kroppsliga och "sååååååå jobbiga!" 

Tror jag har haft tur. Eller så är det så att fysiska besvär uppstår i och med psykisk abstinens? Jag har haft en otroligt laid back inställning till att fimpa. Jag var mentalt förberedd, så jävla jävla redo, och när det väl var dags så försökte jag sysselsätta mig med mycket annat för att slippa tänka på suget efter en cigg. Det har nog hjälpt mig en hel jävla del! När jag känt suget komma smygandes så har jag bearbetat det och tänkt positiva tankar. 

"Om jag låter bli ciggen nu får jag vara frisk", "jag tänker inte vara fången", "jag kanske kan börja springa en dag om jag struntar i att ge efter för suget", "jag är ingen rökare, jag är bättre än så, I can do this", "jag vill verkligen ha barn en dag" o.s.v. Positiva tankar, bara att mata på och hålla kvar dem! För alla de här positiva tankarna är en stor kopp sanning och verklighet


Detta är väl den del av appen som jag använt allra minst. Jag har läst igenom en del grejer av ren nyfikenhet, och kanske dessa grejer har hjälpt mig undermedvetet? Mycket bra information i alla fall. En del som jag speciellt gillar under tips är "kartlägg dina högrisksituationer", någonting jag oroade mig något enormt för innan jag la av. 

"Vad skall jag göra på morgonen när jag inte får ta min morgoncigg?"
"Hur kommer det kännas att inte få ta en cigg efter lunch/middag?"
"Hur kommer det kännas att dricka kaffe utan cigg?!"
"Hur skall jag tackla mig själv när jag skall ner på stan/till skolan och inte får röka?"
"Hur kommer jag reagera om en vän till mig röker bredvid mig?"

Mååånga tankar och måååånga situationer! Lika många situationer har jag klarat av och jag är så förbannat imponerad av mig själv. Ni anar inte! Jag skulle lätt kunna stå bredvid någon som röker idag och inte bli ett dugg sugen. Ni kanske tror att jag överdriver, att jag bara försöker förneka "suget", men det är faktiskt sant. Igår var jag ner till centrum och varje gång det gick förbi någon som rökte mådde jag illa. Japp, jag mådde illa och ville kräkas, för det luktade så jävla äckligt! Har JAG luktat sådär?! Det sätter verkligen igång tankeverksamheten ordentligt, när man inser att man gått omkring och luktat gammal unken källare alla dessa år... Tycker verkligen synd om de som fått stå ut med lukten. Usch...

Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur stolt och förvånad jag är över mig själv, men den tror inte jag att ni vill läsa. Men, hade jag vetat att det skulle vara SÅHÄR enkelt att bli rök- och nikotinfri, så hade jag varit det för länge, länge sedan. Däremot tror jag det är jävligt viktigt att man är motiverad innan, att man låter sig själv vänjas vid tanken på att sluta röka. Alla andra gånger jag har försökt sluta har jag mest försökt för att jag varit förbannad/fått höra från andra hur värdelös man är som rökare. DET hjälper inte, det gör en inte motiverad. 

Motiverad blir man efter mycket tankar och många konversationer med sig själv, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Så har det åtminstone varit för mig. Jag har aldrig pratat så mycket med mig själv som jag gjort innan och under denna period. Fantastiskt hur vi människor fungerar, tycker jag. Hade jag inte haft alla dessa tankegångar och konversationer med mig själv, så hade jag förmodligen inte klarat detta. Det gäller att vara trygg i sig själv, hitta viljan, vara motiverad och jävligt envis med att nöta, nöta, nöta positiva tankar. 

Vill man så kan man, så enkelt är det! Vill du sluta röka? Då kan du, då är det skitlätt. Jag lovar och svär! Jag trodde många, många gånger att jag ville sluta röka och var redo för det, men så var det inte. Nu ville jag, nu var jag redo, och se hur otroligt jävla bra det gått! 

Så stolt! Såååå in i helvetes stolt! 

1 kommentar: