28 januari 2014

Lägg aldrig av, amen!

Älskar peppen på gymkortet!
Det var länge sedan jag var beredd att sova innan 00.00. Är ju vanligtvis inte den som är den och somnar innan 01.00-02.00, men ikväll stänger nog kiosken lite tidigare än normalt. Dricker lite kaffe för att försöka vakna till men jag vet inte om ens den där bruna sörjan kommer ha någon effekt - för jag är helt slut!

Jag har varit på gymet nu tre dagar i rad. Köpte kort på Friskis & Svettis i fredags och körde igång i söndags. Sedan dess har jag varit nere en gång om dagen (nu måste jag ha en vilodag imorgon men hade gärna åkt ner imorgon också). I morse var det spinning på schemat och allvarligt talat så är det inte mycket som slår känslan av drypande svett, skrikande lungor och bultande muskler efter ett riktigt hårt pass där man gjort 110% - och vet om att man gett allt man har! När man är så äckligt jävla stum i benen efteråt att man överväger att stå kvar där man är resten av dagen för man vet inte om det är möjligt rent fysiskt att gå därifrån. DEN känslan är oövervinnerlig! 

Den känslan har jag verkligen längtat efter. Det är ytterligare bevis på att det här med rökning inte är någonting för mig. När jag var yngre tränade jag HELA TIDEN. Jag tränade, åt, sov, tränade, åt, sov, tävlade, åt, tränade, sov... typ. Jag bodde vid kanotklubben, tillbringade väl i alla fall 3-4h om dagen där under somrarna. På vintern var det gym och sim som gällde. Min kropp är gjord för att ta ut sig, jag är gjord för att köra in i kaklet, vända om och köra på igen. Envis som en jävla åsna när jag väl drar igång, när motivationen väl infunnit sig. Svår att knäcka. Idag var jag så jävla äckligt slut i benen under de sista minuterna av spinningen men jag gav fan inte upp. Istället trampade jag på ännu snabbare, ännu hårdare, till dess att jag hade blodsmak i munnen och passet var slut. 

Jag älskar det faktum att jag inte behöver oroa mig för mina lungor längre, eller för att huvudet skall sprängas av överansträngning p.g.a. syrebrist. Nu kan jag köra så hårt KROPPEN förmår och pallar. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva känslan, det går nog inte. Men om vi säger såhär: jag är jag igen och jag är tillbaka! Och JAG har inte tänkt på cigg en enda gång de senaste dagarna. Det är en vinst i sig!

Vilodag imorgon, spinning torsdag och ett styrkepass i helgen. Lez do dis!

Nedan lite nice work-out-sååångs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar