Ibland måste man förlora för att kunna njuta av en seger

Nämen hai! Jag har en blogg, så var det ja. Ni får ursäkta mitt avbrott. Jag har tillbringat en underbar vecka på en underbar ö med världens bästa fästis. Alltså fästman. Fästis låter lite fräsigare, right? (okej, skittöntigt...) Vi firade vår 7-årsdag den 18:e januari så jag passade på att få lite semester. Om man nu kan kalla en sömnlös vecka med tonvis av disk och matlagning för semester? Skitsamma, nice var det i alla fall och jag längtar redan tillbaka! Jöbbigt. 

Nåväl. Sååå... till den stora frågan: hur går det med rökningen? Jotack, det går fett jävla bra, om jag får uttrycka det lite ofint sådär! Förutom en liten tabbe. EN liten tabbe som jag faktiskt inte ens skäms för. Tvärtom! Jag är jävligt glad att den tabben blev gjord - för jag vill aldrig mer i hela mitt liv röka igen. Så känns det just nu. Jag sa till Henke dag ett: 

"När det har gått två veckor så skall jag testa att röka en cigg"

Han var ju galet anti, såklart, och det är ju inte så konstigt med tanke på hur otroligt lätt det är att falla dit igen. Men jag hade läst sååå mycket om att sluta röka. Google is my friend och snart finns det väl inte mer att läsa tror jag... I alla fall: det var SÅ många som sa hur otroligt jävla äckligt det är att röka efter bara några veckor som fri, någonting jag såklart blev nyfiken på... Hur äckligt kunde det vara egentligen? Jag menar, kom igen, några veckor? Smakar väl som det alltid har gjort? 

Låt oss säga såhär: jag drog några bloss, fick världens jävla nikotinkick, min kropp ville typ lägga sig ned men hjärnan stretade emot, illamåendet var totalt och jag menar det när jag säger att jag faktiskt trodde att jag skulle spy. Jag var helt bombsäker på det! Men viktigast av allt: jag fimpade efter, vadå, fyra bloss? 

Det var SÅ.OTROLIGT.JÄVLA.VIDRIGT! Det var så jävla äckligt alltså! Har aldrig varit med om någonting liknande (eller jo, uppenbarligen måste det ju ha smakat sådär när jag var 18 och började röka också, men utöver det...) Så jäääääävla äääääckliggggggtttt! Och det där har varit "gott"? Nej, knappast va... Fuck hjärnan!

Ungefär en halvtimme efter den där ciggen ringde jag till Henke och var superglad och sa: "nu vill jag verkligen aldrig mer röka igen!" Jag fnissade till och med när jag sa det! Samtidigt som jag, såklart, hade lite samvetskval, men det kändes absolut mer positivt än negativt. För varje dag som går så får jag fler och fler anledningar till att inte röka. 

Idag t.ex. hamnade jag bakom en kvinna som luktade rök så in åt helvete på båten. Trodde jag skulle kräkas och övervägde allvarligt att byta plats, men samtidigt så VILL jag inte ge mig så lätt. Jag VILL ha den utmaningen! Jag vill kunna sitta bredvid någon som röker. Jag har vänner som röker! Samtidigt så känns det så jävla dumt att man SKA BEHÖVA stå ut med doften. Förstå vilken otrolig motivation det är, bara det här med lukten! Jag vill ALDRIG MER utsätta människor i min närhet för det där. Fan, doften går ju inte ens att beskriva. Varför känner man inte själv hur otroligt jävla asäckligt man luktar när man röker?! Förstå hur otroligt konstigt det känns att få veta det, såhär i efterhand! Hur jävla äcklig man var under alla dessa år! Att man stank som... som vadå? Som en jävla köttig fimpburk som stått i ett hörn i typ tio år! 

Så nej, den där "tabben" ångrar jag inte det minsta! Jag skulle kunna välja att skämmas för det, och det hade jag gjort om det blivit mer än fyra bloss. Då hade jag skämts som fan, om ciggen blivit fler. Men nu känner jag mig bara ännu mer övertygad och ännu mer stolt. Jag ser det som en långsiktig seger. Ni kanske tycker att det är skitkonstigt, det här, men jag hade aldrig rökt en cigg efter två veckor om jag inte kände mig tillräckligt stark. Och stark är jag, starkare blir jag för varje dag som går! 

Från och med nu ska jag BERÄTTA hur äckligt det luktar om de som röker. Jag ska berätta för dem hur otroligt jävla vidrigt det EGENTLIGEN smakar! Tjata hål i huvudet på mina vänner som röker, bara för att jag älskar er och för att jag vill att alla skall få känna på segerns sötma! Och få må bra! Känna sig bra! Bäst!

Förresten, imorgon skall jag köpa ett gymkort. Tror ni jag är peppad nu? När jag äntligen känner att lungorna hänger med och jag kan andas bättre och bättre för var dag som går! Innan har jag liksom inte orkat träna i och med tungt huvud och igenkloggade lungor. 

ALDRIG MER! 

Sist men inte minst: förlåt för min uppsats, kram på er!