3 januari 2014

Dag tre: gråtig men stark

Ingen mer kedja för min del!
Dag tre. Dag ett till tre skulle alltså vara de värsta? Jag skulle vilja påstå att det jobbiga BÖRJAR dag tre. Åtminstone för egen del. Idag har jag varit ett enda jävla train wreck! Skrattat ena sekunden för att gråta den andra. Varit tjurig, uppkäftig och irriterad. Skrattat, gråtit... Om och om igen. 

Jag vet inte om det beror på nikotinsug (har tagit en minisnus idag och det var vid 09.30 då jag gick upp, varit "ren" sedan dess) eller det faktum att Henke skall åka hem till ön på söndag. Kan tänka mig att det är en enda salig blandning av båda delar. "Man kanske skulle ta en cigarettjävel?" har flugit genom skallen många, många gånger idag. Alldeles för många gånger. Varje gång det händer skjuter jag bort impulsen och tänker "hallå, Elfrida, detta är dag tre, du har aldrig tagit dig såhär långt förr. Det är inte läge att ge upp!" 

Jag har aldrig någonsin tidigare pratat såhär mycket med mig själv. Aldrig behövt ta den här fighten, men nu är jag här. Jag slåss, jag svettas (bokstavligt talat) och känner mig så jävla stark. Trots tårar, trots irritation, trots kallsvetten: jag är stark! Jag är stolt! Nu behöver jag inte säga till mig själv att jag kanske borde sluta röka, för jag ÄR HÄR! Jag har faktiskt, på riktigt, tagit mig själv i kragen. Det ÄR tufft men samtidigt så föreställde jag mig att det skulle vara ännu värre än vad det faktiskt är. Jag har haft bilder framför mig hur jag ligger i sängen, vrider och vänder på mig, gråter konstant, är skitförbannad, har huvudvärk precis hela tiden o.s.v. Men jag sitter här och fungerar. Jag är inte trasig. 

Tvärtom, jag är på väg att bli hel. Äntligen!

Och blir besvären värre än såhär, då är det en fight jag tar. En fight som jag kommer vinna. Jag tror SÅ mycket på att ha en positiv inställning. Det är de positiva tankarna som fått mig att inte gå till ICA idag när det känts som tuffast.

Målet för dagen får bli att kämpa mig igenom abstinensbesvären istället för att ta en snus. Åtminstone försöka. Blir det alldeles för jobbigt tar jag en snus. Har som sagt inte snusat sedan i morse. Har redan tagit mig igenom nästan hela dagen med abstinens. Skall jag vara helt ärlig så är jag faktiskt jävligt imponerad av mig själv... Detta trodde jag inte om mig själv.

Sorry att jag bara snackar om mitt sluta-röka-liv här, men detta fungerar nästan som terapi. När Henke har åkt hem tänkte jag försöka fotografera mer o.s.v. Till dess blir det nog tyvärr mest sluta-röka-snack. Saaawry! 

Negativt dag tre:

- abstinensbesvär
- "hormonsväningar" - glad ena sekunden och förbannad nästa... 
- att jag idag har haft tankar på att ta en cigarett... 

Positivt dag tre: 

- konversationer med mig själv
- positivt tänkande för att avleda gråt/sug/negativa tankar
- tagit mig igenom dagen, såhär långt, med en enda prilla
- känner mig fruktansvärt stark och stolt trots allt
- har redan märkt att det är lättare att andas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar