När livet kommer ikapp

Har bläddrat i kurslitteraturen. Det är två riktiga jävla tegelstenar!

I'm alive! Det är dött här inne, precis som så bör när livet kommer ikapp. Har fullt sjå att träffa nya människor, upptäcka Visby, städa, diska, återvinna, laga mat, festa... allt som hör till. Allt som är så himla underbart. Det är till och med kul att städa. Någonting jag gör varje dag nu. Det är fortfarande kliniskt rent här. 

Någonting mamma och syrran förmodligen inte tror ett dugg på. Eftersom jag alltid varit en jävla slarvmaja, men nu rycker det i fingrarna så fort det står ett ynka litet glas i diskhon. So far, so good. Blir nog inget problem att hålla denna lya fräsch dessa tre år. Det tar fem minuter att dammsuga dessa 19 kvadratmeter. Helt perfekt! 

På måndag börjar skolan! Längtar! Innan dess skall ett biobesök hinnas med ikväll sedan, förhoppningsvis, en fest med större delar av klassen på lördag. Och blir det ingen fest med klassen blir det förmodligen häng med världens bästa tjejer. Fan vad glad jag är över att redan ha hittat vänner som jag verkligen ser en framtid med. Vi snackade 1½ månad på FB/Skype och när vi sågs i förra veckan (och varenda dag sedan vi alla kom till ön) var det precis som om vi alltid hade känt varandra. Det värmer gott i hjärtat det! 

Kärlek!

Dessutom har jag världens bästa utsikt från lägenheten! Gotta love this!