Jisses, detta har verkligen inte varit en av de mest händelserika dagar i mitt liv. Har suttit med min uppsats i princip hela dagen, med breaks för mat i magen. Det är rätt chill. Jag pluggar samtidigt som jag ser Dotastreams och sitter i Skype. Då befinner jag i mitt esse och får otroligt mycket gjort. Avskyr tystnad. Det är det värsta som finns.
Globalisering är ämnet och min avgränsning är läkemedelsutsläpp i Indien. Och herregud... människan är ibland så otroligt jävla vidrig. I just det område jag har valt att studera i Indien släpps varje dag ut 45 kilo antibiotika i sjöar/dammar/floder. Det motsvarar fem dagars försäljning av antibiotika på ALLA Sveriges apotek. Det resulterar såklart i att de som bor i området (x antal superfattiga byar) blir immuna mot antibiotika.
Vi i västvärlden får bli friska men de i detta område skall lida. Antalet cancersjuka har ökat, hjärt- och kärlsjukdomarna stiger, de får magsår, ögonsjukdomar, kvinnor kan inte bli gravida, missfall, män blir impotenta... och vi i västvärlden knaprar piller som om det inte fanns någon morgondag, typ? Jag vet de som tar en värktablett så fort de får lite känningar av t.ex. huvudvärk.
De fattiga blir sjuka och kan inte skydda sig mot det och vi i västvärlden får bli friska på deras bekostnad. Känns verkligen inte okej. Känns bara himla hemskt, faktiskt, och jag har blivit så jävla ledsen medan jag jobbat med detta. Läst och läst och bara velat grina av ilska och sorg. Djur, människor, växter... allt tar stryk.
Usch... tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar