Att våga tro på sig själv.

Nu var det länge sedan jag uppdaterade er om min sluta-röka-status, så det kanske är dags. Hur går det då? 

Det slog mig för någon vecka sedan att jag inte ens har tänkt på cigaretterna. Har knappt ägnat dem så mycket som en tanke. Bara det gör mig så otroligt stolt. Nästan lite sprallig och fnissig. Ovan ser ni ett utdrag från ett inlägg sedan 2012. När jag skrev det där kände jag mig nog väldigt liten, jag trodde nog inte själv på det som publicerades. För mig var en framtid som rökfri läskig, skräckinjagande för att vara helt ärlig. Kunde inte se mig själv utan "min allra bästa vän" mellan fingrarna, hur mycket jag än försökte övertyga mig själv om att det där jag skrev var sant. 

Och jag tror ärligt talat inte att någon annan trodde på mig heller. Varför skulle de? Jag hade försökt sluta så många gånger innan och alltid misslyckats. Det kändes helt okej att ingen trodde på mig, det peppade mig bara ännu mer att lyckas. Den senaste tiden har jag fått supermycket beröm efter att ha motbevisat dem - det omöjliga var möjligt! 

Idag är jag rökfri, jag tänker aldrig på cigaretter, jag känner inget sug, jag kan andas, jag kan ta mig upp ur sängen utan tungt huvud, jag kan bli rosig om kinderna, jag fryser sällan. Jag mår bra i kroppen, helt enkelt. Jag har sparat flera tusentals kronor. Win win win win win! Bara win överallt! 

Total egoboost. Vill man så kan man, men det måste kännas på riktigt.