Behörig.

Äntligen! Förr stod det "OBEHÖRIG" med röd, skrikande, varnande text på min sida. Nu står det "BEHÖRIG" - och jag kan inte beskriva hur gött det faktiskt känns. Så jävla många år av slit. Så jävla många år som varit "fel", som gått åt helvete. Så jävla många gånger som jag har gett upp, skitit i precis allt vad framtid heter. Alla drömmar som slängts i papperskorgen, bytts ut gång på gång, skapats bara för att snart raderas. Men sedan hamnade jag rätt. Plötsligt hade jag en sådan extremt stark vision. Jag började tro på mig själv och la i högsta växeln. Fixade det där förbannade slutbetyget som jag kämpat så för att sammanställa. Så många turer fram och tillbaka på vuxenskolan. Men nu är jag här! 

JAG ÄR REDO!

Jag vill bli arkeolog! Jag vill, vill, vill! Det är min största dröm, en äkta dröm som aldrig kommer bytas ut. Det är mitt slutgiltiga mål. Det enda som drivit mig framåt det senaste året, det är verkligen dit jag vill. Jag brinner så för detta. Blir alldeles exalterad av bara tanken på att jag faktiskt har en chans att komma in. 

Hur det går får framtiden utvisa. Kommer jag inte in blir jag galet nedslagen, men det är någonting man får tampas med längre fram i så fall. Jag är galet nervös, för fyfan vad jag vill göra detta! Högskoleprovet talar helt klart till min fördel. Väldigt lågt snitt (0.60) förra höstterminen. Är det samma låga snitt (0,60 what the fuck?!?!) i år så är jag inne. Haja?!

Jag ber er hålla tummarna!