... man åker på en rejäl förkylning!
Varje jävla gång man är förkyld/har halsfluss är det som om det vore för första gången. Jag brukar alltid säga "jag är hellre förkyld än magsjuk" men ärligt talat, det är fan inte sant. Någonting jag säkerligen har påpekat tidigare.
I morse när jag vaknade kändes det som om jag låg för döden. Halsen var ABSOLUT igensvullen, jag hade så mycket snor i snoken att jag med all säkerhet skulle kunna fylla Röda Havet till bredden och lite mer därtill. Min hosta var så skrovlig att det gav mig panik och jag frös som om jag just vaknat upp i en iglo med is innanför kläderna. Som om inte det var nog åkte jag på århundradets mens också. Det är något förjävligt! Det vara bara till att ta sig ned för den (just då) oändliga trappen och proppa i sig Alvedon, Zyx och honungsvatten. Kändes fan inte ett dugg jävla bättre! Ah shit, har fan ALDRIG mått så dåligt i hela mitt liv!
Sedan tog jag och Zac en liten förmiddagslur medan mamma var iväg och handlade. Han är så otroligt underbar! Han är alltid helt galen så fort han får komma upp i min säng, skall busa runt och vara allmänt psycho, men idag var det precis som om han förstod att jag inte orkade. Han stökade runt i kanske en minut till dess att jag sa ifrån, då la han sig på mina ben och vi båda föll i sömn. När morsan kom hem började han skälla, gick ned en stund för att sedan komma upp igen och somna om.
Efter den lilla sömnen känner jag mig faktiskt LITE bättre. Känner mig fortfarande som köttfärs i skallen men litet med grovmalen än finmalen nu. Att djur har en helande kraft, att människor som har en underbar hund/kisse hemma, lever längre och är mer friska, det tvekar jag inte en enda sekund på. Vår lilla förmiddagslur tillsammans är förmodligen den skönaste sömnen jag någonsin upplevt!
Älskade lille Zac-attack! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar