Vet ni, det här blir mitt 600:e inlägg på denna blogg. Ironiskt. Ni hittar mig numera HÄR! Följ med om ni vill, jag tänker mig: nystart, ärligt, personligt, obegränsat.
Vi hörs!
2 december 2015
11 oktober 2015
Helvetesmånad.
Jag har tänkt typ varje dag att jag skall skriva här, i min blogg, som tydligen fortfarande finns kvar. Varje dag, I swear. Men vet ni? Jag har helt enkelt inte haft tid. Inte ens haft tid att ägna fem minuter om dagen till lilla bloggen. Man skulle kunna säga att jag precis har lämnat en riktig jävla skitmånad bakom mig. En månad som jag allvarligt talat trodde skulle bli the end of it. Finito. Åt-helvete-med-allt-månad. Jag har slagits med känslor som var okända, som jag inte ens visste existerade. För första gången sedan jag kom hit till ön och började plugga tänkte jag:
”är det värt det? Skall jag kanske skita i allt? Bara packa ihop och dra?”.
Det är en jävligt underlig känsla, och den skrämmer mig. Som fan. För den är inte jag, egentligen. Det är jag under gymnasiet, det är jag under mina studier på vuxenskolan, det är jag innan Gotland och utbildningen här. Då gav jag alltid upp. Och jag hade typ glömt bort hur det kändes, på riktigt. September var den mest intensiva månad jag varit med om med urpackning av lägenhet, flyttstädning, resa hem till Katrineholm inte bara EN gång, utan TVÅ, en kurs som för mig kändes helt omöjlig att greppa och så en salstentamen på det. En salstentamen, världens absolut sämsta sätt att lära sig någonting på. S-ä-m-s-t! OCH, vet ni, vi lägger på en TRE veckor lång förkylning på det, because why not?
Någonting som har varit förbannat jävla svårt under denna tid har varit att hålla den positiva andan uppe. Ja, låt oss säga omöjligt. Jag har säkert varit världens sämsta vän, fästmö, dotter, syster, student… Sämst. Så samtidigt som jag tampas med alla dessa tusentals saker som MÅSTE göras, som MÅSTE bli bra, skall jag tampas med det dåliga samvetet över att jag helt enkelt inte orkar vara glad, att jag inte orkar festa, att jag inte orkar göra alla de där tusen grejerna som alla andra gör. DET är jobbigt. Jag har grinat helt utan anledning, bara suttit på toaletten och låtit skiten komma, i tystnad för att ingen annan skall märka. Jag har varit gnällig, förbannad, ledsen, lättirriterad… jag har varit ett riktigt jävla vrak!
Först nu, typ en vecka senare (visserligen med ytterligare en förkylning), börjar jag känna mig som jag igen. Och det är så skönt. Så, nu vet ni åtminstone varför jag har varit så frånvarande. Förhoppningsvis skall oktober bli en normal månad utan alla dessa känslostormar, för nu orkar jag faktiskt inte med mer negativ energi. Och jag HATAR ännu mer att vara den som sänder ut den, jag kan liksom fly från andra som utstrålar negativ energi men ännu har jag inte kommit på något sätt att fly från mig själv.
That’s that!
27 augusti 2015
Nya läggan.
Jag och Henrik stortrivs verkligen i nya lägenheten på 25 kvm. Den går helt i vitt och ek, med stora fönster som släpper in en väldig mängd ljus. Planlösningen är superbra och trots att det "endast" skiljer sju kvadratmeter mellan denna och min förra lya känns den väldigt mycket större. Att ha ett riktigt kök där man kan både diska och laga mat samtidigt, det är helt fantastiskt. Tänk att man kan se tjusningen i någonting sådant simpelt, och för de flesta självklart. Jag har kommit till en punkt där jag tycker det är roligt att städa, att hålla efter och få ha fint och rent. Jag, disktrasan, universalsprayen, dammsugaren och diskborsten är bästa vänner just nu. Jag och balkongen trivs ganska bra ihop också.
Och fint är det. Nedan kommer lite bilder på "inredningen". Känns nästan larvigt att kalla det inredning, för egentligen har det inte krävts så jäkla mycket av mig. Men, lite kan göra väldigt mycket, och jag älskar ändå det lilla jag kunnat göra hittills. Jag är dock ganska säker på att den här lägenheten har en väldig potential, men jag vill gärna inte gå all in och bara smasha in det jag hittar på impuls. Gardiner blir nästa projekt men det får vänta till dess att jag känner att det är rätt. Än så länge är jag faktiskt ganska nöjd med att fönster och balkongdörr inte täcks av tygbitar, det för ju in en väldans massa ljus om inte annat och det mår man bara bra av!
En liten detalj som jag älskar. "Du & jag" tillsammans med lite stenar som Henke plockade till mig, gulle! |
Gamer- och plugghörna. Här kommer det skrivas en del tentor. |
Kategorier
Elfridiskt,
Foto,
Kreativitet,
Kärlek,
Tre år på Gotland
22 augusti 2015
What's not to love?
Vi är på plats på ön. Vi är på plats i lägenheten. Och jag mår SÅ bra! Jag har saknat ön så otroligt mycket i sommar, väl på plats förstår jag precis varför. Ikväll åkte vi ned till Strandpromenaden för att fiska, vilket det inte blev så mycket av. Vi fick alltså ingen fisk men vi fick någonting annat helt fantastiskt - en rosa-orange-röd-skimrande solnedgång att dö för. En sådan solnedgång man enbart kan uppleva på Gotland, eftersom alla känslor bara rumlar runt i hela kroppen och magen pirrar, sådär som den aldrig annars gör. Dessa känslor är svåra att beskriva men de är alla fulla av kärlek, och ödmjukhet.
Jag älskar den här ön. Ön som jag numer kallar min, eftersom det känns som om jag verkligen har hittat hem. Det är här jag skall vara. Tillsammans med världens mest underbara vänner, som numera är mina grannar. No joke, vi bor verkligen precis bredvid varandra. Våra lägenheter ser precis likadana ut och jag älskar allt som är vi! Som för oss samman, på det där naturliga viset. Som om vi hela livet bara har väntat på att få bli... vi.
Älskade, älskade, älskade ö!
19 augusti 2015
Imorgon ses vi, älskade ö!
Sommaren har flugit förbi i ett väldigt tempo. Det känns som om det var igår jag påbörjade mitt sommarjobb ute på Factory, men jag gjorde min sista helg precis nyss. Imorgon är det redan dags för hemfärd. Någonting som känns otroligt skönt, men såklart också lite tungt. Det kommer bli tungt att lämna familjen här i Katrineholm. Jag antar att det alltid kommer vara så. Någonting jag däremot inte räknade med var att jag skulle längta till ön så pass mycket som jag faktiskt har gjort. Det tog inte mer än några veckor så sved det i hjärtat.
Så, imorgon far vi hem igen. Klockan 08.30-ish bär det av till Nynäs och Destination Gotland. Det skall bli intressant att se hur i helvete vi skall lyckas klämma in all packning i lilla Silver (tack gode gud dock att jag köpt ny bil!). Det visade sig att min "tunna packning" inte var speciellt... tunn. Inser ganska snart in i packningen att HÄR BEHÖVER RENSAS! Fy HELVETE vad kläder jag har! Man skulle kunna tro att jag jobbar inom modebranschen. Kanske inte by the looks of it, men by the size of the klädpackning. Lyckades åtminstone få ihop runt tre ICA-kassar som skall lämnas till Myrorna.
Och datorn sedan, den tar inte lite plats den heller! Thank god för nedfällbart säte, am I right?!
Så fort vi kommer till ön skall vi hämta ut nyckeln till nya läggan! Hinner jag upp till min gamla lya skall jag försöka dra med mig kameran, så skall jag dela med mig av lite bilder. Är så OTROLIGT trött på mobilbilder nu. I need that kvalle, innan jag blir galen! Behöver fota! Har saknat min kamera så otroligt mycket i sommar!
IMORGON! Puss på er!
27 juli 2015
Jag lever...
... tro det eller ej! Det är, återigen, tyst här i bloggen. Varför? För att jag jobbar. Typ hela.jävla.tiden. Börjar tro att jag tagit mig vatten över huvudet med sommarjobb, för nu har jag blivit pissförkyld. Vilket jag typ aldrig är. Det slog mig här om dagen att jag inte får mer än max tio dagars semester detta år, och att det är en ganska jävla stor omställning för min del med tanke på att jag är 25 och har landat mitt första sommarjobb ever. True story, bro. Ganska tragiskt när man tänker på det, liksom. Men jag trivs, det gör jag verkligen, och den sociala biten (samt pengarna, ehehe) gör allt så himla värt det. Har träffat helt underbara människor denna sommar och det kommer bli tufft att kliva av sista passet den 16:e augusti.
Men jag kommer också ha mycket i görningen en tid efter. Inte nog med att vi skall masa oss tillbaka till Gotland den 20:e augusti, vi skall även dra med ett helt flyttlass till en ny lya. För ja, jag har signerat kontrakt för en ny lägenhet. Den är lite större och viktigast av allt: JAG KOMMER HA ETT KÖK(!) med UGN, KYL OCH FRYS! Värsta grejen, yo! Jag kommer även ha balkong. Det jag INTE kommer ha är en underbar utsikt över ringmuren till morgonkaffet, men det fick jag åtminstone uppleva i lite drygt tio månader och det är faktiskt inte alla som får. Ser mindre fram emot att kånka på alla grejer och städa lägenheten, men vad fan, allt löser sig!
Nåväl, jag tänker inte bli långdragen. Egentligen har jag supermycket att dela med mig av. Massor med ämnen jag vill diskutera, men min hjärna orkar inte formulera och tänka idag, så det får bli en annan gång. En liten uppdatering fick ni i alla fall, och jag tänker bli bättre på det, men nu i sommar kommer det nog dessvärre vara ganska så jävla dött här inne.
18 juni 2015
Hemma i Kattne!
Ja, då var sommaren igång. Har varit hemma i Katrineholm i snart två veckor. Saker och ting flyter på i sakta mak. Sedan jag kom hem har jag haft besök av Ronja och Emelie, jag har börjat jobba, och börjat sakna plugget. Jobbet går bra, åtminstone när jag får vara frisk. Det är riktigt jäkla kul att stå i kassan, få möta kunder, småprata lite med dessa och mina arbetskamrater. Få vara social! Jag är en lyckans ost som har fått det här jobbet. Det är inte alla som får ett jobb, än mindre ett såhär bra jobb!
Men... så fick jag en förbannad jävla infektion i en tand och sattes på en antibiotikakur på tio dagar samt starka smärtstillande. De första dagarna jobbade jag på ändå, försökte ignorera smärtan medan jag torkade svetten ur pannan. Stod där i kassan och bara körde, alldeles blek i ansiktet och med en outhärdlig smärta bankandes i käften. Det var ganska skönt när passet där under torsdagen var slut. Under fredagen fick jag en akuttid hos tandis och sedan var det som sagt bara att börja knapra piller. Tror jag lyckades konsumera ett halvt paket ipren, ett halvt paket alvedon och ett halvt paket citodon... På bara några dagar. Det var fan den värsta smärta jag någonsin varit med om. Ändå var jag så förbannat jävla envis och skulle försöka jobba under söndagen då ytterligare en sjukanmält sig under morgonen, och vi visste att trycket kunder bli starkt. Men ja, det höll ju i ca. 1h och 30 minuter innan jag var tvungen att gå av passet. Fan så besviken jag var på mig själv, fastän jag inte kan rå för att jag får en jävla infektion i en tand. Prestations-Frida, som alltid. Är det någonting som inte fungerar, om jag misslyckas med något, ser jag det alltid som ett nederlag som är mycket större i mina ögon än i någon annans. Måste fan lära mig att hantera sådant istället för att bryta ihop när ingen ser. Lära mig att jag inte kan kontrollera allt i mitt liv, att en del saker kommer ske hur hårt jag än försöker motarbeta det.
Men men, det är bara att bita ihop och komma igen. I tisdags tog jag inte ett enda piller, bortsett från antibiotikan förstås, då jag var i princip smärtfri. Så nu är jag på banan igen och ser fram emot att få jobba igen i helgen! 12-18 både lördag och söndag. Ganska fint OB det! Jag har dessutom redan fått extradagar utöver schemat - JAG TAR ALLT JAG FÅR, bah bring it!
Nåja, det blev ju en "rolig" uppdatering. Har egentligen mycket mer att skriva men det får bli i ett annat inlägg. Det är inte alltid man orkar läsa en hel jävla uppsats liksom!
Tjolahopp, och trevlig midsommar på er!
19 maj 2015
Det flyter på..
... och jag är tröttare än någonsin! Hur kan man ens bli såhär trött?! Jag jobbar inte ens 8h/dag och är ändå helt sopslut när jag kommer hem. Antar att det är på grund av kombinationen fysiskt och psykiskt arbete, men ändå... Kan jag inte få vara LITE piggare? Har inte riktigt hunnit lista ut om det är en härlig eller jobbig känsla. Härligt är att inte behöva räkna får när det väl är dags att sova (på tal om får så gräver vi i en fårhage, rensar skit i schaktet varje morgon...). Kan somna som en stock när som helst efter 21, om jag så vill. Jobbigt är att liksom inte orka med ett dyft väl hemma. Jag orkar inte ens sitta vid datorn för att spela en Dota, ännu mindre diska och laga mat. Jag menar kom igeeeen?
Samtidigt så är det här en helt fantastisk uppvärmning inför jobbet i sommar. Dels får jag in vanan att faktiskt ha ett JOBB att gå till, för ja, det här är ett riktigt jobb (världen BÄSTA till och med) och sedan lär jag känna mig själv. Det här med att våga, det har ju inte riktigt varit min grej. Nu vågar jag och tänker: "klarar jag det här, då klarar jag att ta mig an vad än jag vill!" Det är superhärligt att kunna tänka så istället för att tänka "måsten". Nu försöker jag istället njuta av att jag äntligen får chansen att faktiskt jobba jävligt hårt och få erfarenhet, både vad det gäller fältarbetet och sommarjobb. Det är hög tid att sluta nedvärdera sig själv med tankar om att saker och ting är oövervinneliga, för det är de inte. Att allt går bara man vill är faktiskt inte bara en klyscha, det är så sant som det är sagt. Sedan får man lägga till lite mod också. Mod att stiga ut ur sin bekvämlighetszon och bara köra, våga göra fel, våga fråga, våga lära sig av de som kan saker och ting bättre eftersom de har erfarenhet. Så försöker jag tänka nu, och hittills har det fungerat väldigt bra.
Nåväl, vänner, det är dags att hoppa i bingen här för imorgon är det dags för ytterligare en dag i fält. Natti på er. :)
8 maj 2015
Utgrävning Buttle Änge 2015
Hej på er allesammans!
Utgrävningen är igång sedan i tisdags och jäklar vad kul vi har! Första dagen var riktigt jävla tuff. Då torvade vi av vårt schakt (ganska många kvadratmeter) vilket helt enkelt innebär att man gräver upp och tar bort det lager som innehåller gräs och ett första lager jord. Sedan är det bara att lyfta varenda jäkla ruta med denna otroligt tunga massa till en plats ca. femton meter bort. Tror jag genomgick omkring fyra gympass under fyra timmar, det var helt galet. MEN, det passar mig. Istället för att säcka ihop och tänka: "fyfaaaaan vad jobbigt, skitpissgöra!" så utmanar jag mig själv att lyfta ännu mer och bli mer och mer effektiv. Det passar mig, helt enkelt. Jag finner hela tiden sådana saker hos mig själv, nya inställningar som jag aldrig någonsin sett mig själv ha tidigare. En riktig egoboost, helt enkelt!
Att torva av schaktet tog omkring fyra timmar och våra grävledare och lärare var otroligt imponerade. Varje dag den här veckan har vi fått höra att vi är den mest ambitiösa och drivna grupp studenter de någonsin haft. Och vi säger "så säger ni ju varje år!" men tydligen så står vi verkligen ut, vilket är himla kul att höra.
När vi var färdiga med att torva av var det dags för det roliga: att börja gräva! Det är en långsam process som kräver muskler och psyke. Att komma ned till kulturlagret tar en jäkla tid skall ni veta. Kulturlagret är alltså det lager där eventuella fynd av större betydelse kan hittas. Exempel på sådana fynd kan vara husgrunder, stolphål, härdar, keramik från rätt tidsperiod o.s.v. Efter fyra dagar är vi ännu inte där, så då förstår ni att det tar ganska lång tid. Hittills har vi i alla fall hittat en hel jäkla del i de övre lagren (provlager/ploglager). Vi har bl.a. hittat historisk keramik (alltså inte förhistorisk utan medeltida), bränd lera, kol, tänder, ben, glas, spik, hästsko etc. Mina personliga fynd är bland annat keramik (två bitar som hör ihop dessutom!), två delar av en tand, ytterligare en tand (med emalj kvar, så ballt!), ett lårben från förmodad fågel och bränd lera.
Nästa vecka ser jag fram emot att få hugga tag i kulturlagret. Jag tyckte mig se tre stycken stenar idag i en del där vi kommit ned ganska djupt som MÖJLIGTVIS kan vara någonting. Det skall bli spännande att undersöka saken vidare på måndag för då skall vi bannemig ned och gräva bland de där stenarna, så är det bara!
Tog med mig systemisen idag så bjuder på lite bilder. Skall försöka hålla bloggen uppdaterad så gott jag kan nu, det här är trots allt det bästa som har hänt mig! Att få vara med på detta är så OTROLIGT ballt! Gemenskap, historia, uråldriga prylar, alla garv, allt slit; ALLT gör mig så väldigt glad och jag vet att dessa lite drygt 30 dagar kommer bli ett minne för livet. Jag älskar det här, jag brinner för det, jag kan inte få nog!
Vårt schakt, nummer 26 på fältet. |
Och såhär trevligt hade jag, Marcus och Ronja under eftermiddagsfikat... |
... men det spårade ju snart ur, i vanlig ordning. Aldrig en lugn stund med dessa stollar! |
4 maj 2015
Här ligger jag och spaar...
... eller inte! Här sitter jag och kan inte sova. Dels för att jag var dum nog att dra igång en programuppdatering på Macen (när jag bara skulle kolla hur mycket batterier jag hade) men mest för att morgondagen känns så spännande. Imorgon skall vi nämligen introduceras till grävkursen. Denna kommer pågå fram till den 5:e juni då vi slutar för sommaren. Imorgon har vi seminarium hela dagen men på tisdag skall vi ut i fält och där kommer vi stanna i typ 25 dagar eller så. HELT GALET! Tänk att jag skall få ligga där och svettas som en gris tillsammans med mina kamrater under alla dessa dagar. Att vi äntligen skall få göra det här som vi huvudsakligen kom hit för; GRÄVA! Gräva, gräva, gräva! Förhoppningsvis skall vi hitta någonting intressant, kanske är det jag och de i mitt schakt som hittar just DET DÄR fyndet som är lite speciellt, vem vet? Jag är helt övertygad om att detta kommer bli ett minne för livet!
Så, vad har hänt sedan sist? Ganska mycket faktiskt:
- Jag har skrivit en monstertentamen. Jämfört med övriga hemtentor vi har haft så var denna stor, skrev typ 16 sidor eller någonting. Klarade den, SÅKLART!
- Skrivit en salstentamen (fuck it, på riktigt) som inte alls kändes speciellt bra. Den kändes faktiskt väldigt jävla skitdålig. Kul när man har pluggat KONSTANT i över en månad och när man väl sitter där kommer sådana frågor som man "valt" att inte fokusera 110% på. Japp, så var det med det. Intressant är att lärare här på universitetet verkar tro att det är fullt möjligt att driva ett grupparbete och samtidigt memorera över 1000 sidor kurslitteratur plus föreläsningar. Ingen vanlig dödlig klarar av det, tro det eller ej. Inte ens VG-barnet här...
- Skaffat nya brills á la Cheap Monday. Ett par solisar och ett par klara - and I love them! Vill aldrig mer byta!
- Köpt Beats by Dre-lurar, Solo 2. FINALLY! Jag har suktat efter dessa lurar HUR.LÄNGE.SOM.HELST! Nu slog jag på stort (bokstavligt, ingen billig historia...) Dessa kan nu likställas som min bästa vän (sorry Ronja, du fick andraplatsen). I LOVE THÄM!
- Och så det bästa till sist, eller hur? Jag har fått sommarjobb! Helt plötsligt bah! "Jaaaag ska inte jobba i sommar" - Elfrida i januari/februari. "VAD FAN SKALL JAG GÖRA I SOMMAR?!?!" - Elfrida i mars. De behövde folk på Factory Outlet och jag kom i direktkontakt med ansvarige för anställningar och hon bah "jaaaa vi kör!", så nu har jag fått schema och allt. Kommer jobba en heeel del i sommar, mer än vad jag har förväntat mig, och det är SÅ.JÄVLA.SKÖNT! Efter detta läsår kan jag inte se mig själv som arbetslös eller icke-studerande, jag måste helt enkelt göra någonting för att inte gå under, typ. I mars började jag bli riktigt jävla nojig och ångrade bittert att jag inte hade sökt ett enda jävla jobb, så ni kan tro jag blev så otroligt glad i april när allting ordnade sig. Så ja, i sommar är jag kassörska!
Just den här känslan av panik som jag kände där i mars när jag insåg att jag skulle (som jag trodde då i alla fall) vara helt sysslolös i sommar, den går inte att jämföra med någonting annat. Det får mig att fundera på hur i helvete jag har orkat med mig själv alla dessa år? Alltså hur har jag kunnat sitta hemma? Hur har jag kunnat haft ett tomt schema, ingenting att hänge mig åt? Jag kan inte se mig själv i den situationen igen, det är en helt galen känsla. Och det känns bra! Det känns så jävla jävla bra att ha tagit sig upp ur den där förbaskade ormgropen, tagit sig ur den där onda cirkeln. Samtidigt som stressen över tentor biter tag i mig så hårt ibland att jag blir handlingsförlamad, så är det just den där lilla stressen (den normala stressen, inte den onda stressen) som håller mig uppe. Adrenalinet. Känslan av att vara på väg någonstans. Insikten att det jag gör idag, det är det jag vill göra resten av mitt liv. För jag älskar det här! Jag har hittat rätt, jag har hittat hem. Ibland får jag liksom stanna upp och nypa mig själv i armen. Inte bara för att jag pluggar, inte bara för att jag just nu jobbar på att uppnå min dröm, utan mest för att jag har hittat mig själv. Den JAG är idag, den personen fanns inte för låt oss säga 18 månader sedan. Då var jag lata Elfrida som typ hade gett upp på allt och skyllde på alla andra för att jag inte hade ett jobb, för att jag var tvungen att sitta hemma, det var ju inte mitt fel... Jag har förändrats så mycket under senare tid!
Och jag vet att det sticker folk i ögonen (vadå, kan människor F-Ö-R-Ä-N-D-R-A-S?!) men jag väljer den jag är idag alla gånger. :)
Puss på er!
Best buy! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)