Visar inlägg med etikett Träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Träning. Visa alla inlägg

18 februari 2014

Bitch be both crazy and stupid

Jag gick till gymet idag. Kände såhär innan och ungefär 40 minuter in i träningen, sjukt stark: 



40 minuter in. Ryggen gör lite småont. Viftar bort det och kör vidare:


Efter passet (och speciellt ikväll...):


Lyfte antingen fel i gymet för några dagar sedan eller så har ischiasnerven klämts till för min rygg är fan inte okej. Hade ont innan jag påbörjade passet idag men tänkte att det säkerligen inte skulle göra saken värre. Värre blev det. Tusen jävla gånger om. Kan knappt sitta ned, har tillbringat största delen av dagen i sängen eftersom jag inte kan sitta ned. 

Och dit tänker jag återvända nu. Godnatt. 

11 februari 2014

Nikegirl

Idag blev jag lite oväntat av med de skor jag använt på gymet. Hade nämligen morsans promenadskor, ett par supersköna Nikepjux. Men morsan vill börja ta promenader nu när snön försvunnit så jag fick ett par nya. 

För mig finns ingenting annat än Nike när det kommer till skor. En del trivs med Adidas, en del med Asics eller något annat märke. I'm a friggin Nikegirl ut i fingerspetsarna! De gör så extremt komfortabla skor. Skor som känns bra både i styrke- och konditionssektionen på gymet. Lätta men ändå väldigt stabila. Har fan inte haft ett enda dåligt par!

Så, det fick bli ett par cerise/rosa/vita Zoom Structure 17. Det är en litet "tyngre" modell (om man jämför med andra) med väldigt bra stabilitet samtidigt som den har en mjuk och komfortabel sula. Viktigt med mjukare sula eftersom jag har problem med hålfoten på högern. Och de är skitsnygga! Det är ändå relativt viktigt för mig. Jag VILL känna mig snygg på gymet! Det är inte halva grejen, men det är definitivt lite småviktigt och en stor bonus att få känna sig lite schnigger. 

En typisk på-gymet-outfit är i mitt fall en t-shirt/långärmad tröja från Nike (alla mina träningströjor, förutom två, är Nike. Besatt?) och ett par svarta tights. Inte utan mina tights och mina Nikes, typ! 

På tal om Nike (känner att jag gjort alldeles för lite reklam för dem i detta inlägg nämligen), mitt nästa vill-verkligen-bära-på-gymet-plagg:

COME TO MAMA!

10 februari 2014

Sweat is fat crying!

Helgen är (äntligen!) över och jag kan köra igång en helt ny vecka. I helgen har det ätits en del gottigott. Tacos och grejer. En pizza igår. Lite plockgodis och någon kopp cappuccino. Jag vill verkligen inte känna att det var onödigt, men det var det. Åtminstone pizzan, den hade kunnat vara. Godiset var åtminstone gott. Påsen jag köpte fick jag hjälp med. Fick nämligen en godissugen lillsyrra på besök, skitbra ju! 

Rivstartade måndagen med ett pass på gymet. Körde en halvtimme kondition och typ fyrtio minuter styrka. Sedan jag började besöka gymet igen har jag suttit och kämpat på i dessa styrkemaskiner - nu säger vi hejdå till dem och hej till fria vikter! Fria vikter och min egen vikt. Världens bästa träning! Idag körde jag armar /axlar/bröst men hann även med några set squats med skivstången. Riktigt kul träning! Och BRA träning! Och ROLIGARE träning!

Fick ett tips av brorsan på en hemsida: StrongLifts.com. Jag har kollat in den och den verkar ju faktiskt riktigt, riktigt bra! Perfekt nu när jag har beslutat mig för att överge maskinerna. Jag har laddat ned appen och ser fram emot att få göra övningarna IRL. 

Just nu sitter jag bara och längtar efter att få åka ned till gymet igen. Det där med att "ersätta ett beroende med ett annat" är förmodligen helt jävla sant. Jag är bara glad att det nya beroendet inte är mat eller godis, saker som skall in i munnen och ner i magen för att sedan växa till sig utanpå. Behöver ju knappast mer av den varan! Jag kan lätt leva med ett träningsberoende - så länge jag mår bra av det! Jag känner mig själv bäst och har vett nog att vila när kroppen säger ifrån. Hittills har den sagt ifrån en enda gång i form av OLIDLIG träningsvärk i ljumskarna. Då gjorde jag fan inte många knop skall ni veta... 

Men men, hej måndag och ny vecka. Nu kör vi!  

4 februari 2014

Minus på vågen - better than chocolate!

Jag har läst en hel del om kost och träning de senaste veckorna. Först trodde jag att det skulle räcka med regelbunden, hård träning, för att gå ned i vikt - men tydligen inte. Egentligen, nu när jag har läst en del om det, så känns det ju rätt så självklart att du inte kan träna, käka mjölkchoklad och dricka latte som om det vore vatten, och förvänta dig att gå ned i vikt. Om det ändå vore så enkelt, och enkelt är det ju sällan. 

Så, då började ju funderingarna gå kring det här med kost. Det är inte lätt att bestämma sådant i ett hushåll med två femtioplussare som också skall äta. Maten skall fylla allas behov. MEN - och detta är ju bara så bra - mamma har gett mig fria tyglar nu! Villkoren? Att pappa får sin potatis som han vill ha, såklart. OCH att JAG lagar maten! Det var ju sannerligen ingen tvekan om saken - dealeo! Jag älskar att laga mat och gör det verkligen mer än gärna. Skitkul att experimentera med smaker och ingredienser - och jag vet preciiiis vad maten innehåller! Perfekt! 

När jag fick klartecken var det inte så svårt att bestämma sig vilken diet jag skulle utgå från: GI-metoden. Med "utgå från" menar jag alltså att jag inte är galet strikt. Jag skippar inte söta grönsaker som majs och morötter t.ex de första veckorna. Jag äter INTE: potatis, ris, pasta, bröd, godis. Det är mitt GI, typ. GI-ish, som jag kallar det. OM jag inte skall lyxa till det, som i helgen t.ex (vad ska jag säga, choklad är gott liksom). Och ja, jag har ratat GI-metoden tidigare (tonåring, dum och säkerligen blond vid den tidpunkten också), men sedan i somras så märkte jag att det är en metod som faktiskt fungerar för mig. Nu har jag kört GI inte ens en vecka, tränat som ett jävla as (och ändå fuskat lite i helgen) och vågen visar -3kg. 

-3kg in no time at all. Anledningen till att jag vägde mig just idag, inte ens en vecka efter förra vägningen som jag gjorde i torsdags, var att träningstightsen satt lite lösare. "Inbillar jag mig? Äsch, jag måste fan kolla!" Och mycket riktigt hade jag gått ner. Behöver jag säga att jag körde absolut hårdast av alla på spinningpasset? Så jävla dyngsvett, så stum i benen - fyra timmar senare vill jag ner till gymet igen... 

VEM ÄR JAG?! VAR TOG ELFRIDA VÄGEN?! Tjockisen som knappt orkade sig ut på en promenad. Som hellre stannade hemma och såg en film, käkade kopiösa mängder choklad och alltid fick med någonting hem från godisdisken?! Som helst somnade till filmen också och vaknade upp x antal timmar senare med världens skallebank, men tyckte att det var ju helt okej. 

Så, det går bra nu? Ja. Jag funderar själv på varifrån denna motivation kom. Eller orken. Det här att gå från noll till hundra. Visst, det här med att sluta röka har hjälpt, men ikväll diskuterade jag med en god vän till mig och vi dividerade i om jag ersätter ett beroende med ett annat? Alltså att jag ersätter det här rökberoendet som jag haft tidigare, med ett träningsberoende? I så fall är ingen gladare än jag. Nu menar jag inte att man skall träna ihjäl sig, det är INTE BRA! Det har jag gjort tidigare nämligen och så dåligt har jag aldrig mått i hela mitt liv... Nu har jag det sagt, inga missförstånd tack! MEN, jag ser det INTE som en förlust eller någonting negativt att jag vill tillbringa en timme om dagen (vissa dagar mer) på gymet. Jag vet hur jag skall träna, hur jag skall undvika att överbelasta muskler o.s.v. Det är så jävla skönt att ha den erfarenheten i bagaget. Tackar mitt tonårsjag för det!

Imorgon kör jag igen. Och - VIKTIGT - jag vill ha era bästa GI-tips! Fantasi är en vara jag har helt okej mycket av (tro det eller ej) men det kan vara kul att höra vad NI tycker är bra också, inte vad Google föredrar. ;) Era bästa GI-rätter, GI-snacks, GI-mellanmål - give it to me! (:

By the way - ny kategori: Min enda kropp. Mest pepp för mig själv men även (förhoppningsvis?) kanske för er. Här kommer jag dela med mig av tankar kring träning, kost, livet o.s.v.

3 februari 2014

Fri som en fågel


Jag kan knappt fatta det själv, fem veckor rökfri på onsdag! Och när jag skrev på Blondinbellas FB: "med betoning på FRI" så menar jag det verkligen. Jag hade helt glömt bort känslan av att vara kapabel till ett konditionspass på 1h. Att jag skulle palla en halvtimme styrka på det, wow, det hade jag aldrig kunnat tro för några veckor sedan. Medan jag fortfarande rökte var en promenad tillräckligt för att avskräcka. Jag ville fan inte röra på mig, jag var rädd för att falla ihop. Rädd för att tappa andan. Mina lungor pallade helt enkelt inte. Men NU, ojojoj, helt sjukt vad jag andas lätt! 

Så skönt att känna skillnad, att få utdelning! 

Ikväll var jag på gymet mellan 18-20, helt ensam i ett rum med ytterligare 70 personer. Fokuserad, envis, taggad, motiverad, inriktad. Vilken terapi det är. Man är lika slut psykiskt som fysiskt efter ett träningspass. Kände mig som femton igen, när jag var vältränad. När jag levde för träningen. När det bara var jag och gymet/vattnet/kajaken, liksom. Det är världens bästa grej! 

Så tack hjärnan, för att du beslutade dig för att gå till gymet idag trots allt. Var inte alls speciellt taggad tidigare och det var verkligen inte långt ifrån att jag struntade i det. Men jag gick dit och ville knappt gå hem. Nu taggar jag inför morgondagen då det är spinning vid 10.00 som gäller. Längtar redan! 

Nu kör vi! 

28 januari 2014

Lägg aldrig av, amen!

Älskar peppen på gymkortet!
Det var länge sedan jag var beredd att sova innan 00.00. Är ju vanligtvis inte den som är den och somnar innan 01.00-02.00, men ikväll stänger nog kiosken lite tidigare än normalt. Dricker lite kaffe för att försöka vakna till men jag vet inte om ens den där bruna sörjan kommer ha någon effekt - för jag är helt slut!

Jag har varit på gymet nu tre dagar i rad. Köpte kort på Friskis & Svettis i fredags och körde igång i söndags. Sedan dess har jag varit nere en gång om dagen (nu måste jag ha en vilodag imorgon men hade gärna åkt ner imorgon också). I morse var det spinning på schemat och allvarligt talat så är det inte mycket som slår känslan av drypande svett, skrikande lungor och bultande muskler efter ett riktigt hårt pass där man gjort 110% - och vet om att man gett allt man har! När man är så äckligt jävla stum i benen efteråt att man överväger att stå kvar där man är resten av dagen för man vet inte om det är möjligt rent fysiskt att gå därifrån. DEN känslan är oövervinnerlig! 

Den känslan har jag verkligen längtat efter. Det är ytterligare bevis på att det här med rökning inte är någonting för mig. När jag var yngre tränade jag HELA TIDEN. Jag tränade, åt, sov, tränade, åt, sov, tävlade, åt, tränade, sov... typ. Jag bodde vid kanotklubben, tillbringade väl i alla fall 3-4h om dagen där under somrarna. På vintern var det gym och sim som gällde. Min kropp är gjord för att ta ut sig, jag är gjord för att köra in i kaklet, vända om och köra på igen. Envis som en jävla åsna när jag väl drar igång, när motivationen väl infunnit sig. Svår att knäcka. Idag var jag så jävla äckligt slut i benen under de sista minuterna av spinningen men jag gav fan inte upp. Istället trampade jag på ännu snabbare, ännu hårdare, till dess att jag hade blodsmak i munnen och passet var slut. 

Jag älskar det faktum att jag inte behöver oroa mig för mina lungor längre, eller för att huvudet skall sprängas av överansträngning p.g.a. syrebrist. Nu kan jag köra så hårt KROPPEN förmår och pallar. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva känslan, det går nog inte. Men om vi säger såhär: jag är jag igen och jag är tillbaka! Och JAG har inte tänkt på cigg en enda gång de senaste dagarna. Det är en vinst i sig!

Vilodag imorgon, spinning torsdag och ett styrkepass i helgen. Lez do dis!

Nedan lite nice work-out-sååångs.

13 maj 2013

Nike all the way!

699:- på InterSport







































Jag är inte speciellt förtjust i rosa, förutom när det gäller gympadojor! Jäklar hörrenini, kan inte tänka mig någon annan färg på mina träningsskor. Mina andra rosa Nike har nu fått sin plats på hyllan där de förmodligen kommer samla damm ett tag innan jag orkar ta mitt feta arsle ned till Myrorna. Dessa köpte mamma och pappa till mig idag. 

Snälla päron man har, kanske lite för snälla. <3 

Syrran valde exakt samma modell/färg utan att ens veta vilken sko jag valt. Under hemresan såg jag fyra(!!!) tjejer med preciiiiis samma modell och färg. Haha! Kändes ju kuuuul! Inte så konstigt dock, de är ju väldigt billiga och fruktansvärt behagliga att gå i! Lätt det skönaste paret skor jag gått i! 

Nöjd! Imorgon blir det till att ta en skön promenad. Hoppas på att slippa regn.

Det är dags.

Dags för en promenad. Dags att släppa allt. Dags att skärpa till sig, sluta slarva. Dags att skaffa fokus. Tiden är helt enkelt inne. Inga ursäkter längre. Dags att ta kontrollen över mitt liv som skall levas av mig. Jag är överviktig och det är mitt eget fel. Jag har valt att ta till mat, godis, läsk o.s.v. som ett hjälpmedel. Tänk om jag förstått tidigare att det jag såg som ett hjälpmedel egentligen bara var ett steg mot en långsam död. Ett liv i ett fängelse värre än något annat. Ett liv i en kropp som inte är jag

Det är otäckt att förlora sig själv. Det är också väldigt skönt när man börjar bli medveten om det liv man egentligen borde leva, det liv man egentligen är värd. Jag har alltid haft väldigt svårt att tro på mig själv. Har aldrig gett mig själv en klapp på axeln, har helt enkelt inte sett mig själv som en tjej värd en klapp på axeln. Jag har de senaste året sett mig själv som den där feta jävla bredlastade bruden som andra tycker om att kolla konstigt på. 

Det enda som glädjer mig just nu är att vågen "bara" visar två siffror och inte tre. De två siffrorna gör mig ändå ledsen men samtidigt galet motiverad på samma gång. Det är fan dags!

Så nu kör vi. Dags att ta tillbaka mitt liv. Som skall levas av mig.

17 april 2013

WoS i sommar? I fucking hope so!

World of Shape och Fitnessfighten är någonting jag har haft tankar på bra jävla länge nu men aldrig haft råd med. Det har jag fortfarande inte, men jag är så himla motiverad och sugen! Tänk om man kunde trolla fram pengar eller om de faktiskt hade växt på träd, vad mycket lättare allt hade varit. WoS verkar heeelt fantastiska att döma av alla före- och efterbilder på kvinnor och män som genomgått denna 30-dagarsperiod. Wow säger jag bara! 

Förhoppningsvis kommer jag få jobba så pass mycket i sommar att jag har råd att betala för Fitnessfighten och om det känns bra/går bra ger jag mig helt klart på 6-månadersprogrammet. Till dess får jag sitta och glo på deras Facebookpage som jag gjort nu i typ ett halvår... 

Förresten, testade ett annat par jeans idag och blev helt chockad. De fick jag verkligen kämpa på mig förr och jag kände mig som en packad sill i lyxförpackning. Idag gick det sviiiinenkelt att knäppa. Kändes jävligt konstigt (MEN BRA!) med tanke på hur jag fått kämpa med dessa jeans och varit envis med att använda dem trots att det gör så ont. Är så jäkla pepp! Jag ser resultat och ändå känns det inte som om jag har gjort någonting speciellt! Hur jäkla fina skulle resultaten bli om jag verkligen gick in STENHÅRT för detta med gymbesök/träningsschema/matschema och så vidare?

I need the freakin money! 

Det går segt men det går


Det går satans segt med promenaderna. Jag tar en promenad om dagen, minst, och jag börjar känna på jeansen att det lönar sig (jag kan alltså andas när jag använder dem nu...). Hittills har det varit omkring en halvtimme om dagen som minimum men idag kände jag för att öka lite och köra 45 minuter. Which I did (glömde pausa Runkeeper på ICA, haha) och det gick bra! Big, big, big mistake dock att gå ned till hamnen här i Visby... Ni som någon gång har varit här vet att backen/backarna där är helt sinnessjuka att ta sig upp för. Ner går ju bra men så tänker man ju liksom inte på att man måste upp igen... 

Jag gick omkring 5km idag på tom mage. Not a great idea. Imorgon får det bli en promenad med mat i magen så man slipper yrselkänslorna. Sista biten hade jag lite panik faktiskt och det var riktigt otäckt! Trodde jag skulle säcka ihop där ett tag. 

Jag är i alla fall sjukt stolt över mig själv! Det är så jäkla kul också när man börjar märka av ett resultat. Jackan sitter lösare och jeansen med. I love it! Nu är det bara att fortsätta käka nyttigt, skippa godiset och ta dagliga promenader så kommer jag vara i toppform om något år!

Godnatt på er och ett skepp peppkramar kommer lastat! <3 

9 april 2013

Pepp!

Såg just första avsnittet av svenska Biggest Loser 2013. Jävlar vilket gäng! Har två favoriter hittills; Hannah och Katarina. Två tjejer som verkar urhärliga verkligen! Ser verkligen fram emot kvällens avsnitt! Missa inte det, 7:an klockan 21.00 people. Man blir så pepp!

Mitt löfte till mig själv när jag åkte till Gotland var att ge mig ut på minst en promenad per dag. Efter att jag kom hit i fredags har det gått oförskämt bra och jag har faktiskt varit ute på MINST en promenad per dag, vissa dagar till och med två. Och vet ni vad? Jag är sjukt jävla pepp! Har inte käkat varken godis eller chips på två dagar nu. "Wow, två dagar" kanske ni tänker då? Ha, ni skulle bara veta! Jag äter godis i princip varje jävla dag annars och som jag sa till Henke igår "två dagar är bättre än noll". 

Jag har varit sugen på choklad(!) dessa två dagar men på något vänster har jag lyckats motstå frestelsen trots att jag har choklad liggandes i kylen. DET är framsteg för mig. Så istället för att tänka "äsch, vad gör det om jag äter en liten bit choklad?" har jag tänkt att "i långa loppet är den där chokladen betydande". Det kan verka som ingenting för er men för mig är det stort att faktiskt lyckas strunta i den där lilla, lilla chokladbiten. 

Sitter just nu och skapar en promenadlista. Jag har som mål att kunna springa till den listan i framtiden. Hur långt det är dit spelar ingen roll, jag ska ta mig dit no matter what. Med musik i öronen, min promenadlista! Jag tackar Nenne som hjälpt mig eftersom hon är helt pro på house/jävligtbradunkadunka! 

En av mina absoluta favoriter som går varm i mina Pioneer just nu:

22 november 2012

Nästa inköp: toningskor

Jag och morsan har börjat ta en promenad varje dag nu. Det är riktigt skönt och speciellt kul eftersom man kan vara social samtidigt. Givetvis skall vi börja komma igång på gymet ordentligt också, men gå kan man faktiskt göra en gång om dagen ändå. 

Har funderat lite på om man skall gå med stavar eller i intervaller, typ. Bara göra någonting mer medan man går än att bara... gå. Jag vet att det kanske låter lite konstigt, men förhoppningsvis så förstår ni vad jag menar. Så började jag och mamma snacka om skor. Jag skulle behöva ett par bättre skor än de jag har nu eftersom min rygg är lite speciell. Har ju tidigare gått hos sjukgymnast så det är ju definitivt bättre nu än vad det var för ett år sedan men ett par bra skor känns viktigt när man tar sin dagliga promenad. Visst, jag är skiiiiitnöjd med mina Nike, alltså verkligen skitnöjd! Galet fin kvalitet och man flyger fram i varje steg, men dessa hade jag tänkt ta in till gymet istället. 

Så jag surfade runt och hittade plötsligt toningskor. Har sett dem förr men aldrig riktigt förstått syftet, men så gled jag in på en länk med rubriken "Obalans som träningsmetod". Här är en beskrivning av syftet med toningskon:

"Den medvetna instabilitet som toningskor har går mot både vårt invanda rörelsemönster och vårt genetiska arv. Hjärnan tolkar den här instabiliteten som att användaren är på väg att trampa snett eller tappa balansen och blixtsnabbt skickar hjärnan ut impulser till musklerna att dra ihop sig för att minimera skadan. Ögonblicket därefter märker hjärnan att det var falskt alarm eftersom den känner det stöd som finns i skon, kontraorder skickas istället ut till musklerna att slappna av. Det är de här små muskelspänningarna som ger den ökade träningseffekten med toningskor men de olika tillverkarna har olika metoder för att nå denna effekt." - Sportfack.se

Detta ÄR mitt nästa inköp. Skall tydligen ge mycket fin rumpa och fasta lår. Om det nu fungerar så. Det återstår att se. De är inte speciellt vackra att se på då de är så rundade både fram och bak, men jäklar, jag kan verkligen tänka mig att dessa fungerar. Vill köpa nu, nu, nu!

20 november 2012

Kära tomten...

Hade jag skrivit en önskelista till tomten där jag inkluderar saker jag vill uppnå och ha i livet, alltså inte enbart prylar, skulle den se ut ungefär såhär:

- Skeppa hit Henrik. Känns SÅ.JÄVLA.JOBBIGT att det är en hel månad kvar till dess att vi ses igen. Panikar mer eller mindre varje dag och sitter med tårar i ögonen rätt ofta. Kan i och för sig ha varit en släng av PMS också när jag tänker efter... Hormonerna lever livet! Men ja, det önskar jag mig först och främst, fästmannen min. 

- Att bli rökfri. Ojoj, det här är någonting jag kämpar med dagligen. Tankarna spinner i skallen på mig angående detta varje dag, varje gång jag tar en cigg. Nu är jag i ett stadie där det börjar bli jobbigare att tänka på cigaretterna och ångesten vid varje cigg, än att avstå helt från dem. Siktar på att vara helt rökfri innan 2013. På riktigt alltså. Vilket jag egentligen inte borde skriva, men nu gör jag det ändå. 

- Bli godisfri. Fint begrepp där. Godisfri. Låter ju bra, eller hur? Jättebra, men långt ifrån enkelt för en göttegris som mig. Visserligen har det varit en miljon gånger värre en gång i tiden. Kommer ihåg när man var tonåring, köpte en godispåse och det tog liksom aldrig emot. Köpte jag ett kilo godis satte jag i mig det med en gång, sparade inte till dagen efter utan tröck verkligen i mig varenda jävla godisbit! Huuuur vidrigt som helst. Nu är det mest smågrejer som t.ex. fikabröd. Äter lite choklad också, köper en 200g Marabou chokladkaka i veckan tror jag... Det är kanske inte så mycket egentligen, men det är i alla fall för mycket när man är tjock. Det måste bort helt! 

- Fixa mina betyg. Nu när jag bloggar har jag tagit en paus från min uppsats. Det börjar bli riktigt, riktigt jobbigt nu. Jag sitter fast helt, kommer INGENSTANS! Så här sitter jag och fastnar, samtidigt som dagarna tickar iväg innan allt skall vara färdigt och inlämnat. Jag vet vad som ligger i prispotten om jag fixar detta: egen ekonomi 2013, arkeologutbildning 2013, flytt till Gotland 2013. Hoppas, hoppas, hoppas! När jag har uppnått dessa tre saker skall jag andas ut och känna mig fett jävla nöjd!

- Komma igång med träningen igen. I somras gick jag ner 5kg under veckan på Peace & Love. Kan jag bara komma igång på gymet och ta dagliga promenader, strunta i godiset och bli rökfri, är jag 100% på att drömkroppen är inom räckhåll. Det är inga dåliga grejer som skall bockas av, men det är bara att köra enda in i kaklet! Detta är ju någonting jag måste göra för att må bra och slippa oroa mig för uteblivna graviditeter i framtiden. Är inne på dag två med promenader i alla fall. 

Det är ju ingen dålig lista att bocka av alltså... Och egentligen kanske man inte skall kalla det en önskelista eftersom allt detta hänger på mig, inte tomten precis (hade ju varit jävligt skönt i och för sig, haha). Så kanske man istället skall kalla den en dröm-och-mål-lista? Så gör vi! Och nu kör vi. Mot ett nyttigare jag. 

14 november 2012

3D-tattoo - inför framtiden!

Så jädrans snyggt!
Jag har i dagsläget en tatuering. På handleden valde jag att föreviga "Håll ditt huvud högt" för en herrans massa år sedan (eftersom jag inte kommer ihåg vilket år det var). Det är en tribute till kent som följt mig genom tonåren och som fortfarande, och alltid kommer ha, en mycket speciell plats i mitt hjärta. 

Ikväll råkade jag av en händelse stöta på 3D-tatueringar av alla dess slag. En teknik som för mig tidigare var okänd, men som nu fått mig att smida planer inför framtiden. Min första tatuering gav helt klart mersmak och känner att ett motiv är aktuellt nästa taggning. Så jag tänker att istället för att göra en "tråkig" platt tatuering skall jag slå på stort och köra 3D. Antar att detta kommer kosta en slant så det är väl inte precis aktuellt nu, men någon gång skall min kropp fasen prydas av en 3D-tattoo. Det bara är så!

Tänker mig att det är någonting jag skall unna mig när jag förlorat alla mina kilon som skall bort. Då har jag förhoppningsvis bättre förutsättningar för en taggning på någonting annat än handleden och bättre ekonomi. Det här är döhäftigt!

År 2013 kanske det blir en platt gaddning i nacken i alla fall. Något mindre motiv har jag tänkt mig. Riktigt vad vet jag inte ännu. Åh, tatueringar, I love them! I just can't afford them!

13 november 2012

Motivationsinlägg till mig själv

Fyfan... inte okej.
Från och med idag är det godisstopp för min del. På riktigt alltså. Nu får det fan vara nog, jag M.Å.S.T.E. ner i vikt innan detta blir livsfarligt. Jag måste få må bra! För ja, det är faktiskt det saken handlar om först och främst. Att bli snyggare (jag är faktiskt rätt snygg som smal, tro det eller ej) är bara ett plus i kanten. Ett jävligt bra sådant förstås! 

Men jag vill kunna genomgå min bröstminskning snart. Jag kvalificerar mig på alla punkter förutom just BMI. Gör jag ingenting åt mina bomber kommer de förstöra både rygg, nacke och axlar, någonting jag känner av starkt redan nu. Vissa dagar vill jag sjunka under jorden p.g.a. smärtan som strålar genom hela överkroppen. Och då är jag bara 22 bast. Hur fan skulle det kännas om jag vore typ 28 och gravid med mitt första barn? Vill egentligen inte ens tänka tanken. 

Sedan har vi ju just det: jag vill ha barn! Inte just nu alltså, men om några år när jag studerat och ekonomin är stabil. Är man så överviktig som jag så är chansen så jäkla mycket mindre, ibland nästintill obefintlig. Fett i äggstockarna är ju inte speciellt bra, efter vad jag har hört... Och alla dessa hormonsjukdomar man kan få om BMI ligger för högt. Vilket inte alls är ovanligt bland överviktiga kvinnor. 

Så nej, ett fetto vill jag inte vara längre. Det är big no no! Jag vill leva mitt liv fullt ut, jag vill kunna skaffa små knoddar och orka leka med dem. Jag vill inte vara mamman som sitter på kanten av sandlådan. Jag vill vara mamman som deltar och är full av livsglädje och kärlek! Första steget är trots allt att trivas med sig själv, att älska sig själv och allt man är och står för. Det tror jag är skitviktigt när det kommer till mognad att skaffa barn. DET är någonting som triggar igång min motivation och vilja så enormt. 

Tanken på att få skaffa barn med Henrik gör mig alldeles varm inombords, så här skall det kämpas, svettas och slitas! Jäklar. Nu kör vi! Jag skall ned i vikt och cigarettminskningen är redan i full gång. Hoppas på att vara rökfri efter jul! (: Min viktresa får dock ta den tid den tar. Vill inte jojo-banta som jag gjort hittills utan jag har planer på att gå ned mina kilon och stanna där!

NU KÖR VI!

11 september 2012

En bra dag!

Detta har varit en bra dag! Har tagit två promenader, käkat hemgjorda hamburgare som blev helt jävla gudomligt goda och verkligen skrivit sjukt bra grejer i min uppsats. Har kommit igång rejält och planerar (nej, jag VET) att den skall vara färdig under morgondagen för att sedan skickas in till lärarinnan. Det bästa med uppsatsen är att jag i princip inte använt några källor utan skrivit utifrån mig själv och mina upplevelser/erfarenheter av media. Vet inte om en uppsats kan bli bättre än så, när man verkligen använder egna ord och inte hakar upp sig på ren information.

Skall bli intressant att se vad morgondagen bjuder på. Att få uppsatsen färdig och inskickad kommer verkligen innebära att ett ton lättar från mina axlar. Har dragits med den så länge och mått så dåligt för att jag fastnat så hårt och inte kommit någonstans. Ser fram emot att få trycka på "skicka" mer än någonsin. Skall även försöka hinna med en längre promenad imorgon. Känner hur satans rastlös jag blir numera om jag inte får röra mig ordentligt under dagen. Dessutom verkar det ge utdelning, trots slarv sedan jag kom till Gotland (slut på det nu), för mina jeans har blivit lite större kring magen och the fläskröv.












































Det kommer kräva en jävla massa mer än långa promenader för att gå ned till min målvikt, men det är i alla fall en satans bra början kombinerat med besök på gymet de veckor jag är i Katrineholm. Jag tänker ofta, eller hela tiden, på hur otroligt befriande det vore att få ta av sig den här fläskdräkten. Hur jävla skönt det vore att ha gymbesök och dagliga promenader som rutin. Det enda som egentligen oroar mig när det kommer till att gå ned i vikt är just maten. Kan hålla mig ifrån godis och andra onyttigheter, men när man är här på Gotland eller hemma så är det grymt svårt att få in riktiga rutiner när det kommer till måltider.

Visst, hemma får jag lunch och vill jag kan jag alltid laga till någonting själv på kvällen, men jag kan inte direkt välja själv vad jag skall stoppa i mig. Det enda jag kan göra egentligen är att begränsa mitt matintag, men det känns risky med tanke på hurdant det har gått förr. Vill liksom inte riskera att hamna i ätstörningshelvetet en gång till. Vet hur äckligt dåligt jag mådde då och hur oroliga de i min omgivning var. Vill varken utsätta mig själv eller andra för det. Vill heller inte "pracka på" mamma och pappa att köpa speciell mat p.g.a. mig. Fastän jag vet att de också skulle må bra av att äta nyttigare så är de ju vana vid den mat som de lagat i alla år och en sådan vana är extremt svår att bryta.






































Så vad fasen gör man? Här på Gotland är problemet inte onyttigt käk utan mer det faktum att vi brister i rutinerna. Jag äter en gång om dagen(!) vilket inte är bra över huvud taget då jag behöver få i mig mina 1450 kalorier via bra mat, inte ett mål mat om dagen och onyttigheter i övrigt, för att gå ned i vikt. Och allt handlar om pengar... Hade jag och Henke haft råd med tre mål mat om dagen (frukost, lunch & middag) och mellanmål så hade vi liksom fixat det, men det har vi inte eftersom jag ligger på noll spänn i månaden just nu.

Fuck, alltså jag är sjukt motiverad att motionera och gå ned i vikt, samtidigt så blir jag satans orolig över allt det här med maten. Får lite ångest när jag rör mig så mycket men missköter mina måltider. Önskar jag kunde trolla fram pengar bara sådär poff... Men det kan jag inte.

Men men, vad fan, det är bara att försöka hänga i och göra det bästa av situationen. Nu har jag skrivit en hel uppsats som ingen har orkat tragla sig igenom, dags att slänga sig i sängen och förbereda sig för morgondagen. När jag går och lägger mig imorgon skall jag vara svintrött efter all motion. Då jävlar!

Godnatt! (och grattis om du mot all förmodan läser detta)


10 september 2012

Vad fan hände?

Alltså ärligt talat nu, sambokilon är ingen myt. Jag menar inte att Henke har gjort mig tjock, men vi har sannerligen blivit feta och goa tillsammans. Det är godis, skräpmat och alldeles för dåligt med motion, alldeles för många myskvällar och känslan av att få unna sig saker och ting tillsammans. Det är skrämmande hur jävla stor jag har blivit de senaste åren. Ännu mer skrämmande är att jag trott att jag ALLTID har sett ut såhär, att jag inte har gått upp i vikt. Har också gått omkring och trott att jag inte KAN bli smal, att jag alltid kommer vara fläskig oavsett hur mycket jag går ner.

Men hallå, NEJ! Jag kan ju fan visst bli smal?! Jag såg ju skitbra ut förut. Så nu när jag hittat dessa bilder kan jag välja att bli bitter och inåtvänd, deppa ihop och bara vilja ge upp allt. ELLER så kan jag ta arslet ur vagnen, använda bilderna som inspo och faktiskt inse att JAG KAN BLI SMAL, att jag kan om jag vill och är redo att kämpa stenhårt för att uppnå det resultat jag vill!

Jag väljer alternativ två, såklart. Finns väl ingenting som har förmågan att motivera en så mycket som ens egen kropp? Visst, man kan sitta och stirra sig blind på alla de superkroppar media framställer som sunda och som idealet, men i verkligheten kan man bara utgå från sin egen kropp och förmåga. Jag vet, för jag har själv varit en av alla som suktat efter idealkroppen och gjort allt för att få den. Ett tag hade jag den också, med magrutor och hela kittet, men av helt fel anledning.

Nu skall jag skaffa MIN superkropp och jag skall kämpa stenhårt för att lyckas. Inget mer småätande nu och definitivt inget mer godis. Rökningen måste också bort, bort, bort, så jag kan gå ut och gå/springa utan att bli dödligt flåsig.

SHIT, NU KÖR VI!




1 september 2012

No excuses

Nu om kvällarna är det så satans skönt att gå ut och gå en sväng. Ikväll blev det 4.11 km tillsammans med mamma och Zingo. "Laggarhultsvändan" kallar jag den på RunKeeper. 

Förresten så kan man visst lära "en gammal hund sitta", Zingo har aldrig gått så bra som han gör nu. Drar inte det minsta, förutom när han måste pipa iväg för en kissepaus! Då blir det så himla mycket roligare och skönare att gå ut med honom, när han kan bete sig. 

Känner att jag börjar komma igång nu i alla fall. Har varit ute och gått i tre dagar nu och besökt gymet. Har börjat få så fina kommentarer från vänner och familj om att det börjar ge resultat vilket känns så himla roligt! Då blir man ju bara ännu mer motiverad! Och bäst av allt: man kan motivera andra! När jag kommer till Henke skall det bli hårdköra. Inga ursäkter, bara att gå arslet av sig och käka bra.

Taggad till tusen!  


31 augusti 2012

En väldans bra dag

Det har varit en finfin dag! Började med lunch i Stadsparken tillsammans med min gode vän Joel. Det var en trevlig om än regnig och åskig lunch. Slappade en stund hemma och drog sedan ned morsan till gymet. Brände lite fett. Benpress och löpning tog död på alla muskler i underkroppen, varje litet steg var en kamp mot stelheten, typ.

Kom hem, käkade, satte mig vid datorn. Skype, Robin ringer: "jag har så satans mycket överskottsenergi, kom nyss hem från gymet, ska vi gå ut och gå?!" (ADHD-varning).

Jamenvisst... Jag svarade motvilligt ja men är såhär efteråt väldigt glad att jag gjorde det. Var mycket trevligt att vandra i regnet, bränna fett och konversera. Och som Henke sa:

"alla behöver en Robin".

Det är sant! Alla behöver en person i sitt liv som orkar peppa och besitter så mycket kunskap inom träning/kost. Är sjukt tacksam!

Nu är det bara fem dagar kvar till jag flyr Södermanland för att tillbringa lite mer än två veckor på Gotland. Saknar min fästman så det gör ont i hela jävla kroppen (kan ju i och för sig också bero på att jag är helt utpumpad efter hård träning/promenix, men i alla fall). Längtar sönder, men snaaart, snaaart, snaaart!

Kram & godnatt. <3