"My" Place Dublin - inte värt ett öre!

Ja, herregud. Sedan jag kom hem från Dublin har jag varit en enda sömnig klump. Aldrig någonsin tidigare har jag känt mig så anti allting. Att gå upp på morgonen och bege sig till skolan har varit (läs: är) pest och pina. Bara att stiga utanför dörren ser jag som en enorm ansträngning och prestation. Så går det tydligen när man inte sover på fem dagar. 

Eller... när man sover i en skrubb, i fem dagar. Ungefär så skulle jag vilja beskriva vårt "hotell". När vi gjorde bokningen kändes det perfekt: rummet såg stort och luftigt ut, sängarna såg fräscha ut och det var riktigt billigt. Centralt och fina anslutningar till flygplats. Ett riktigt jäkla kap, tyckte vi...

Till dess att vi checkade in på hotellet, My Place Dublin, och insåg att vi skulle tillbringa fem dagar i någonting som mer liknade en institution för psyksjuka än för tre glada och förväntansfulla turister. Vi drog på mun och tänkte: "äsch, det är ju trots allt bara fyra nätter, det är lugnt" Och det var lugnt, till morgonen i alla fall. Då vaknade jag alldeles dyngsur av svett, som om jag hade sovit mig genom natten med 40 graders feber, och det fanns absolut ingen luft i rummet. Noll, zero, nada... Man kunde helt enkelt inte andas eftersom det inte fanns någon ventilation what so ever. Skojar inte! Jag klädde på mig i ren och skär panik, greppade ciggen och bokstavligt talat sprang ned för trapporna och ut i det fria, till luften. Aldrig någonsin tidigare har jag uppskattat stadsluft så som jag gjorde just den morgonen.

Tänk er själva: tryck in tre vuxna människor i en städskrubb på ungefär tio kvadratmeter. Släpp sedan ut dessa tre vuxna människor efter ungefär åtta timmar. Ja, ni förstår ju själva vilken poängen är. För er som inte förstår: man gör bara inte så. Har man ett rum som är till för att tre människor skall kunna sova genom en hel natt skall det gärna vara anpassat efter det också. 

Som om det faktum att man inte kunde andas i rummet inte vore nog så var vattnet skit. För det första var det klorvatten. För det andra fanns inget tryck överhuvudtaget i duschen. En dusch som brukar ta ca. fem minuter hemma tog ungefär femton minuter där. Syrran drog en rätt schyst jämförelse: "alltså ni vet när man kissar och strålen liksom inte är sådär jättestark utan det droppar mest, typ det trycket är det i duschen". Och nej, hon överdrev inte ens. Skulle man tvätta håret var man riktigt illa ute och därför undvek både jag och syrran att göra det så långt vi kunde. Det känns dessutom rätt jävla illa när vår far, som är tolerant och har tålamod inför det mesta, börjar klaga. Sista natten var vi helt utan vatten. Inget vatten i kranen, inget vatten i duschen, inget vatten i toaletten... ni kanske förstår själva ungefär hur det luktade i vårt rum? Måste man så måste man, då räknar man inte med att vara utan vatten ett halvt dygn. 

Sista natten var verkligen droppen. Inte nog med att vattnet i hela byggnaden var utslaget, receptionisten ger sig ut och röker på med sina polare som bor på "hotellet". Alltså... va? Gör man det när man skall jobba? Visst, jag skulle också bli deprimerad om jag jobbade på ett ställe som My Place Dublin, men någon jävla måtta får det väl ändå vara?! 

Som ni märker skulle jag kunna skriva en hel jävla C-uppsats med negativ kritik mot detta så kallade hotell, men det tror jag varken ni eller jag pallar med. Nu kommer, hör och häpna(!), ett litet plus i kanten och någonting de skall ha cred för: otroligt gullig personal! Förutom nissen som gick ut och rökte på med sina tomtar till polare så var alla verkligen supergulliga och serviceminded. Det skall de absolut ha god kritik för och jag är ju inte den som är den liksom...

Så ja, jag skulle inte, under några som helst omständigheter, rekommendera detta hotell till någon. Skall ni åka till Dublin och vill bo någorlunda okej tycker jag definitivt att ni skall lägga en extra tusenlapp på boende. Det är verkligen värt det i slutändan. Vår vecka i Dublin var fin och jag älskade den där jäkla staden. Jag ser klart mig själv återvända någon gång i framtiden. Däremot tror jag att attityden och glädjen hos oss tre hade varit betydligt mycket bättre om vi fått sova under natten och vaknat upp i normalt tillstånd, utan svett längs ryggen och känslan av att kvävas. 

Nedan: en bild på syrran från hotellrummet. Oj, ursäkta, skrubben! Tycker hennes min reflekterar våra känslor rätt bra. Så sorry syrran, du får helt enkelt bjuda på denna!

Shopping: Dublin

Det blev, låt oss säga en hel del, shopping i Dublin. And I fucking loved it! Penneys (Primark) in my shopping heart! Jag handlade för säkerligen 1500 spänn där under fem dagar. Och vet ni vad? Jag fick skitmycket för pengarna. En söt liten klänning för 11 euro (ca. 100 kronor) and I was in heaven! Nu var det inte bara EN liten söt klänning som fick följa med i väskan hem utan... rätt många. Jag och syrran shoppade 13kg tillsammans så det vore omöjligt att slänga upp bilder på allt här (+ att batteriet la av) så jag bjuder på en liten del.

Bilderna är skitkassa. Egentligen skulle man ha en skyltdocka här hemma för att göra kläderna rättvisa när man skall fota. I alla fall: jag har EN bild med på mig själv iklädd min favoritklänning. Skärningen på den klänningen är precis densamma som på alla andra klänningar jag lägger upp bilder på. Det är min absoluta favoritmodell och jag trivs så himla, himla bra i den. Penneys KRYLLADE av klänningar i just den modellen. Om himmelen finns så finns den i form av Penneys. Så det så!

Ska man åka på en shoppingresa men samtidigt ha stora möjligheter att uppleva kultur är Dublin verkligen att rekommendera. London också för den delen, skulle jag tro. Primark är verkligen superbilligt och kvaliteten verkar det heller inte vara något fel på. 

Fotobomb: Dublin

Hej på er! 

Hemma från Dublin. Bjuder på en fotobomb, trots att det inte blev speciellt mycket foto. Blev stoppad en kväll av en polis som jobbade under cover för drogroteln. Han drog upp sin bricka och berättade att det inte är speciellt säkert att ha kameran uppe i centrum varken dagtid eller kvällstid p.g.a. pundare. Efter det vågade jag knappt ha med kameran när vi var ute. Trist eftersom det fanns så otroligt schysta motiv var man än gick. 

Mer om Dublin får komma i nästa vecka. Just nu vill jag bara njuta av att "äntligen" få vara hemma. Det har varit väldigt bra och vissa stunder även väldigt dåligt under resans gång. Mer om det snart alltså! Stay tuned. Nu får ni i alla fall de bilder som blev innan jag lämnade kameran "hemma"! 

Döblin bäjbi, Döblin.

Imorgon är det dagen D! Bokstavligt talat, eftersom vi sätter oss på flyget till Dublin (som ju börjar på D, ehehehe...) Till skillnad från min kära lillasyster har jag inte varit speciellt laddad. Jag menar, visst, det ska bli SKITKUL att åka till Irland, men sis har verkligen hetsat och planerat all sin packning typ fem veckor i förväg och raidat nätet på Primarks utbud. Eller Penneys, som det heter i Irland. Jag packade på fem minuter idag och är nöjd så. 

Tror inte jag är någon speciellt komplicerad människa faktiskt. Lite som farsan; så länge man har kläder på kroppen och bankkortet med sig är man "on track". Mer än så behövs inte. Rätt skönt egentligen, att inte behöva planera precis allt. Man tar helt enkelt saker och ting som de kommer oavsett destination. 

Som alltid när jag skall flyga blir jag lite nervös och känner mig som en brottsling. Det är så förbannad noga med vad som ligger i vilken väska. Inga elektronikprylar i den incheckade väskan, inga vätskor i handbagaget, iPads och datorer i handbagaget, tobak i handbagaget, ingen tändare i handbagaget... alltså jag blir tokig! Till slut håller man ju inte reda på vad som skulle ligga i vilken väska?! Vi får väl se vilken domen blir imorgon väl vid incheckningen. 

Det ska bli så jävla skönt att få komma bort i några dagar! Koppla av och koppla bort. Tråkigt att mamma inte vill följa med men det kan vara kul att göra någonting tillsammans med farsan också. Jag och mamma hänger ju i princip varje dag annars. 

Hoppas på att kunna bjuda på mycket bilder när jag kommer hem igen! Till dess kommer jag i princip vara okontaktbar, bara insupa allt och njuta av kultur, öl och shopping. Så, laters, lads!  

Gjorde naglarna Dublinfina. Ser ju kanske inte sådär jättecharmigt ut på bilden men IRL är de så fina så!
FRÄSIGA, som jag gärna säger eftersom jag är en sådan där tönt som använder det ordet.

Dublin, baby!

I början av sommaren började vi i familjen snacka om att bege oss ut och resa lite. Vi har aldrig lämnat Sverige tillsammans så som i princip alla andra familjer har gjort. Ingen solig semester i Grekland eller Thailand. Ekonomin har inte riktigt tillåtit någonting sådant. Förrän nu! Idag kom vi till skott och beställde en resa till Dublin. Det blir jag, lillsyrran och farsan som åker iväg och roar oss. Morsan är inte speciellt intresserad (a.k.a. flygrädd) så hon får bli hemma hos pälsbollen.

Just nu vet jag inte jättemycket om sevärdheter och vad man skulle kunna hitta på i Dublin. Hittills har vi väl funderat på att besöka Dublin Zoo och whiskeyälskande farsan vill givetvis besöka ett destilleri eller ett ölbryggeri. Well, I'm totally up for it! Känns nästan obligatoriskt när man besöker Irland, right? Någonting annat jag verkligen ser fram emot är Penneys och Forever 21! Det kliar i shoppingfingrarna vid blotta tanken. Kyrkor, arkitektur och kultur hoppas jag också på att finna massor av. Foto, foto, foto! 

Skall bli så otroligt jävla roligt! 

Om det finns någon besökare här som varit i Dublin tidigare och vill dela med sig av lite tips på sevärdheter, butiker, restauranger, pubar, whatevs(!) - droppa en kommentar. Behöver alla goda råd vi kan få. Vi skall trots allt fylla ut typ fyra dagar.